Att det ska vara så svårt

Lyckades inte heller denna gång att komma under timmen.



Startade, helt klart, i fel grupp – ”Damer tävling”.

Av de 128 ”damer” som tävlade kom jag på plats… eh… 125…
Efter bara ett par kilometer hade alla i gruppen sprungit ifrån mig (trots att jag sprang de första 2 km på 10 minuter) och jag fick springa ensam… tills ”Herrar Motion” började att flåsa mig i nacken vid 5 km. De sprang dock också om mig ganska raskt. En kille vände sig om och sa ”kämpa på!” till mig. (Såg jag SÅ trött ut?)
Vid 8 km kom ”Damer motion” ikapp. De som låg först i den gruppen, i alla fall. Försökte att öka något. Ta rygg. Vid 9 km stod klockan på 54 minuter. Jag hade fortfarande en liten chans att klara mig under timmen. Jag visste att jag kunde springa 1 km på under 6 minuter. Men knappast den sista kilometern…
Nej, det gick inte. Jag hade inte krafter kvar.

Min placering är pinsamt dålig. Hade jag ställt upp i ”Motionsklassen” hade jag fått plats 430 av 598.
Å andra sidan har min placering i listan inget med min tid att göra. Den blir ju inte bättre för att man jämför med en annan grupp. Trist men sant.

B tycker dock att, bara det att springa 1 mil, är en vinst. Och ja, det är det ju.

Nu är det sluttävlat för säsongen och genast börjar jag att planera för nästa.

Är anmäld till
Tjejvasan (23/2)
Tjejmilen (31/8)

Funderar starkt på
Premiärmilen (30/3)
Vår Ruset (3/6 el. 4/6)
Midnattsloppet (16/8)

Är liten sugen på…
Stockholm Halvmarathon (6/9), men det beror på hur det kommer att gå för mig i de tidigare loppen