K fick jobbet!

Ja men, man får ju inte första jobbet man söker… Så fungerar det inte. Man ska söka hundratals jobb… I själva verket är det så svårt att få jobb att det knappt är värt att söka…

Detta är i alla fall vad jag har hört… (Jo, det finns de som sagt det till mig.)

Men, inget är ju vad det verkar vara. Livet bjuder ständigt på nya överraskningar. På gott och ont. I detta fall, gott.

K ska inställa sig på sin arbetsplats den 4 december. Klockan 8. På morgonen.
Då har han ju knappt gått och lagt sig…

Detta ska självklart firas! Hur? Jo, med bio. Nu. Det är sant. Klockan är visserligen snart 11 på kvällen, men nya Bondfilmen har premiär kl 23.59, och den tänkte vi inte missa. Så, sov så gott i era sängar, alla andra. Själv tänker jag sova i en biosalong…

K söker jobb!

Jag har tidigare rekommenderat en bok som heter ”Tur eller otur”, här på min blogg. Kortfattat går innehållet i boken ut på att det inte finns några personer med extrem ”tur” eller ”otur”. Det hela handlar om hur man agerar på saker och ting, om sin förmåga att se möjligheterna – och att våga ta chansen, när man får den.
Den tar också upp hur man konkret ska gå tillväga för att livet ska bli som man vill. Punkt 1 är att tala om för alla man känner vad man önskar/vill. På det sättet sprider man sin önskan fort och ökar då sina chanser att någon där ute ska kunna visa en vägen. Så, står det i boken. Och det stämmer helt och hållet med min personliga uppfattning.

Men, nu kommer vi till verkligheten…
Lever jag som jag lär?

Just nu är K på jakt efter ett arbete. Ett toppenläge att praktisera detta ”tur eller otur”-tänk på.

”Jobbet” kommer inte och knackar på dörren precis. Nej, man måste agera själv, man måste söka jobb, man måste tala om för alla man känner att man vill ha ett!

OK, detta är inte mitt ansvar. Jag har redan ett jobb. Men, jag skulle kunna lära ut metoden till K. Lära honom att praktisera den aktivt.

I förrgår satte jag mig vid datorn, surfade runt för att leta efter jobb-sökar-siter. Hittade en som hette jobbguiden.se och sökte vidare efter något arbete som skulle kunna passa K. Nätverkstekniker, driftstekniker eller nåt annat intressant.
Hittade ett driftstekniker-jobb hos ett bemanningsföretag som hette brainbemanning.se och sa till K att söka. De sökte visserligen en person med högskole-kompetens, vilket gjorde K osäker. Jag insisterade – sök ändå. Vi satte ner oss och fyllde i ansökan, skrev ihop en cv och tryckte på ”sänd”-knappen.

Mindre än en timma senare ringde Ks mobil. Efter samtalet frågade K mig om jag kunde gissa vem det var som ringt. Efter att ha noterat hans förvånade ansiktsuttryck gissade jag på ”Kungen”, men det var Brainbemanning som ringt. De ville träffa honom på anställningsintervju!

Nu är det ju inte alls säkert att han får jobbet – så, därför ökar jag nu hans chanser att få ett kul jobb genom att lägga ut hans cv på min blogg.

Klas CV.

Rajraj å ja

Jaha – och vem går där, om inte vår nye statsminister.

Det är inte så ofta man får en sån chans, tänkte jag, det är nog bäst att jag går fram och skakar tass och talar några ord med honom samt tar en bild. (Det fick K göra, för annars hade ju inte jag kommit med på bilden.) Så, det gjorde jag igår. Det vill säga, efter att jag forcerat de tre SÄPO-vakter som omringade statsministern.
Kände mig lite tveksam, när de plötsligt dök upp, som från ingenstans, men tänkte att de känner väl igen en riktig terrorist. Jag borde kunna passera. Så, jag fortsatte med raska steg fram emot Rajraj, som såg glad (förvånad?) ut när jag dök upp. (Fattas bara annat.)

Vad vi pratade om? Nej du, det är hemligt.

Första snön

Igår såg det ut så här, när jag tog min (numera) dagliga skogspromenad.

Idag, så här…

Visst är det otroligt hur fort hela landskapet byter skepnad. Över en natt. Man borde inte bli förvånad, men förundrad, kan man väl ändå få bli?

Jag har längtat efter snön. Efter längdskidåkningen. Efter ljuset.
Jag har dock inte längtat efter hala vägbanor. Kölden. Mörkret.
Det finns alltid två sidor av allt. Minst.

Hur man sedan upplever saker och ting, beror på vilken sida man väljer att se. Det innebär att man, i mångt och mycket, själv kan påverka hur man mår. Självklart, eller hur?

Men, nu ska vi dra det ytterligare ett steg längre…

Jag känner en man, som arbetar på ett stort läkemedelsföretag, är uppfattad som en klok och sansad man. Denna man, lyssnade på ett föredrag under en tjänsteresa i USA för någon månad sedan.
Han kom hem och berättade för mig att han hört berättas att vi snart kan tänka oss friska. Han såg avvaktande på mig, undrade nog hur jag skulle ta detta påstående.

Jag blev nyfiken och frågade, hur då?

Jo, man vet ju att hjärnan har en enorm kapacitet och att vi bara utnyttjar en bråkdel av den. Hittills.
Föredragshållaren hade sagt att människan med tiden skulle lära sig att utnyttja större delar och aktivt kunna ge hjärnan ”instruktioner” att självmedicinera kroppen, vid behov.
Detta gör ju hjärnan redan idag, men med automatik, inte via aktiva tankar (fast, där är jag tveksam, man kan nog medicinera sig med tankar redan i dag, till viss del). Kroppen skickar ut bedövningsmedel, när vi slagit oss, skickar ut hormoner av olika slag, för att vi ska må bra i själen, söver oss om smärtan är outhärdlig och mycket annat snillrikt.
Kemi. Det är vad det handlar om. Ren kemi.
Hjärnan är ett välfyllt apotek. Utan köer. Utan avgifter. Fyllt av mediciner som vi kan ha användning av. Den blandar, konstruerar mixturer för olika behov – och levererar.
Det nya var att människans hjärna skulle kunna blanda allt mer komplicerade mediciner, bota allt svårare åkommor – med hjälp av aktiva, medvetna tankar.

En intressant tanke. Onekligen.