Äntligen är jag klar även med vår andra tidning – Turism&Resor. Lämnade till tryck igår eftermiddag. Det känns så himla skönt! Alltid samma känsla av lättnad och ett visst mått av förvåning – det fungerade även denna gång.
Nu är det bara ”resten” kvar. Det vill säga, ta tag i alla postit-lappar som fortfarande (delvis) sitter kvar på mitt skrivbord.
Tjejvasan börjar att närma sig. Vi åker upp på fredag morgon. Jag ser verkligen fram emot det, men (som vanligt) känner jag mig inte på ”topp”. Borde tränat mer, ätit mindre. Alltid samma visa.
Kanske ska jag tänka tvärtom. Kanske behöver jag byta fokus. För på det här viset kommer jag inte närmre mina mål, det har jag ju märkt. Frågan är bara hur…
Tar tag i det sen, för nu hinner jag inte.
Veckan är nästan helt inbokad.
Idag jobba, sen kanske jag hinner till simhallen innan de stänger klockan 20. Skulle vara skönt att få sträcka ut kroppen ett par längder.
Tisdag, jobba, sen se på ”Svansjön” på Kungliga Operan med B. Kultur är bra för själen. Tror jag.
Onsdag. Bio hela dagen! Ska på SFs ”Stora Filmdag”, där de visar kommande premiärer för en utvald skara journalister (varav jag är en). Kul!
Torsdag, jobba och packa inför fredagen.
Fredag. Bila upp till Rättvik/Mora med G och A. Installera oss i stugan i Rättvik, hämta våra nummerlappar i Mora, titta på utställningen, eventuellt köpa valla… Insupa atmosfären.
Lördag. Klockan 11.45 startar jag i Tjejvasan! Och klockan 14.45 skidar jag i mål i Mora! Ha ha! Jag bara skämtade. Vid 17-tiden är mer sannolikt.
Söndag bär det av hem mot Stockholm igen.
—
Att köpa valla
Det här med att valla sina skidor är en hel vetenskap. Har försökt att tränga in i den, men ju fler man frågar desto fler olika svar får man. Är det här som med mycket annat, en fråga om vad man själv tycker eller väljer att tro på? Finns det inga exakta svar?
Jag har i alla fall beslutat mig för att valla mina skidor själv denna gång. Förra året lämnade jag in dem för proffsvallning i Mora, till priset av 500 kronor. Det var det inte värt. Så bakhala skidor har jag aldrig åkt på förr (de måste ha glömt fästvallan). Som tur var hade jag köpt en klistersprayburk, som jag sprayade på i första kontrollen. Utan den hade jag aldrig kommit fram till Mora. Nej, jag gör det bättre själv.
Mitt förråd av valla är inte så stort. Det behöver kompletteras. Följaktligen åkte jag igår till sportbutiken för att fråga om råd och köpa det jag saknade.
Frågade en kille som jobbade i butiken om han kunde allt om valla. Ja visst, sa han. Det svaret skulle han snart få ångra…
Väl vid vallahyllan visade det sig att han inte kunde så mycket mer än vad man kan läsa ut av förpackningarna. Mina 3000 frågor om hur man mättar belagen på bästa sätt, med vad då, om man kan blanda olika klister, och i vilken ordning de ska på, om hur man ska rugga upp fästytan innan man vallar och om det gäller även för glidytorna, gjorde honom smått stressad.
Till slut insåg jag att han inte kunde nånting. I alla fall inte om vallning av skidor. Jag rafsade åt mig en borste och en grundglidvalla och gick till kassan.
Nu hoppas jag att jag har vad jag behöver – och har jag fel kan jag komplettera i Mora. Då har jag bättre koll på hur vädret kommer att bli, vilken typ av snö vi väntar oss i spåren, men framför allt, i Mora kan alla allt om vallning!
