Tid – en stor bristvara i många människors liv. Så även för mig. Vi stressar runt i tillvaron, försöker att hinna med allt vi ”måste”, allt vi vill – och lite till. Allt detta gör vi trots att vi alla vet att det är ”resan som är målet”.
Hinner vi någonsin stanna upp? Tänka efter? Känna efter?
Vi köper mat som går snabbt att laga för att ”tjäna” några minuter. Vi kör fortare än tillåtet med bilen, för att komma fram 3 minuter tidigare än annars. Vi tvättar handfatet samtidigt som vi sitter på toa… (Ja, JAG gör det i alla fall.)
Ok. Vi är duktiga. Effektiva och produktiva. Så som man ska vara. Har man varit riktigt duktig en dag, kanske man tjänat in en hel timme!
Frågan är, vad ska vi göra av den tid vi tjänat in på att stressa runt? På att låta livet flyga förbi så fort framför våra ögon att vi inte uppfattat något av vad som skett. När vi sitter där i soffan, kanske 1 timme tidigare än beräknat, vad gör vi då?
Nej, här är det nåt som inte stämmer. Jag tror att man ska börja i andra änden.
Alla har vi 24 timmar per dygn till vårt förfogande. Rättvist och bra. Hur kommer det då sig att en del människor ”aldrig har tid” medans andra har ”all tid i världen”?
Att det kan vara en fråga om hur mycket man arbetar, eller tvingas arbeta, för att klara sin försörjning, är ju självklart. Att människor har olika stort sömnbehov är också sant.
Men det andra…
Jag tror att det mycket är en fråga om inställning.
Själv, arbetar jag hårt med att prioritera. Försöker att ta bort så mycket som möjligt av det som inte är roligt eller absolut nödvändigt. Frågar mig om jag verkligen ”måste” göra detta eller detta? Om svaret blir ”ja” försöker jag att döpa om det som måste göras till att jag ”vill” göra det. Det är mycket roligare att göra saker man vill, än saker man måste.
Jag pratar om att hitta rätt argument till sig själv. Förstå att det finns många alternativ, som jag kan välja mellan. Sen, VÄLJER jag.
Ska ta ett exempel.
Jag kanske inte gillar att tvätta kläder. Trots detta växer högen med smutstvätt. Jag blir argare och argare, för jag vill ju inte tvätta! Tycker inte om det.
Till slut kommer jag till en punkt då jag ger upp och säger till mig själv – jag ”måste” tvätta nu.
Det är då jag har fel. Jättefel!
Jag måste inte alls tvätta.
För, om man uttrycker det så, tvingas man göra något man inte vill. Inte bra.
Tänk därför ett varv till.
Jag vill inte tvätta men jag vill ha rena kläder på mig. Hur får man rena kläder, då?
Här gäller det att tänka till, det är väldigt sällan det bara finns en alternativ lösning på ett problem.
Se så! Spåna på. Kan väl inte vara så svårt? Släpp tankarna fritt! Hur gör man om man vill ha rena kläder?
• Biter ihop och tvättar
• Lämnar in dem på tvätteri
• Dumpar dem till Myrorna och köper nya
• Lånar någon annans rena kläder
• Försöker få barnen, eller nån annan i ens omgivning, att tvätta
• Prövar att leva ett liv utan kläder
Ju fler alternativ man kan hitta, desto bättre är det. Det spelar ingen roll alls om de är fullständigt galna. Ingen kritik eller analys är tillåten, i detta skede.
När man spånat klart, kommer vi till fas två – att utreda konsekvenserna av de alternativ man funderat ut.
Hmm… hur mycket skulle det kosta mig att lämna in tvätten? Har jag råd med det? Hur många timmar måste jag arbeta för att jobba ihop de pengarna? Med vad? Är det arbetet, i så fall, att föredra framför att tvätta?
Hur många nya kläder behöver jag köpa om jag inte tvättar mina gamla? Hur ofta behöver jag nytt? Vad ska jag göra av de som jag använt? Går det att få ekonomi på detta?
Vem kan tänkas vilja låna ut sina rena kläder till mig – och få igen dem otvättade? Hur länge kan man behålla sina vänner med det beteendet?
Hur lång tid tar det att lära barnen tvättmaskinen? Hur många kläder kommer de att tvätta sönder innan de lärt sig hur man gör? Vad kostar det?
Är klimatet det rätta i vårt land för att gå ut naken? Finns det risk att man får böta stora summor pengar när farbror Polisen kommer och pratar om ”förargelseväckande beteende”? Vad kostar det?
Man väger för och emot. Väljer till slut det alternativ som man anser är bäst, ur ekonomiskt-, tids-, praktisk- eller rolighetsperspektiv. Det viktiga är att man VÄLJER. När man valt att göra något kan man stryka ordet ”måste”.
Sannolikheten att man kommer fram till samma resultat som från början, är stor. Det vill säga, att jag tvättar mina kläder. Men, nu är det helt annorlunda. För jag vet att jag inte MÅSTE tvätta kläderna. Jag VILL. Jag har nämligen utrett frågan grundligt och valt det bästa alternativet.
—
Jaha. Som vanligt har jag kommit från ämnet…
Tanken var att jag skulle skriva om att vi sällan använder vår ”intjänade” tid på något vettigt.
Det får bli en annan dag. Detta är en blogg! Den behöver inte vara strukturerad – eller ens genomtänkt.
