Mycket har hänt sedan jag bloggade sist. Nu har det gått så lång tid att det är svårt att summera. Så det gör jag inte. Jag skriver bara lite…
Eldbilden ovan, var från den dagen/kvällen då jag eldade upp alla kartonger och annat skräp som vi hade här på gården. Det är roligt att elda. Man slänger på. Krafsar med en pinne i elden. Blir het i ansiktet. Undrar om ögonfransarna fortfarande finns kvar… Men, det spelar ingen roll. Det är kul!
För att fortsätta på mitt tidigare tema – märkliga saker – så hände en ny märklig sak här på gården, för ett tag sedan. K kom upp före klockan 12 och åt frukost! Det kanske inte låter så märkligt för er som inte känner K, men vi som gör det, inser att detta är något helt nytt. Tyvärr kan man inte se vad klockan visar på micron i bakgrunden, men jag LOVAR att det är förmiddag.
En helt otroligt sak till, har också hänt! Min vän G och jag har sorterat alla böcker i alla våra bokhyllor! Egentligen är det inte möjligt, men vi gjorde det i alla fall. Till saken hör att min vän G är väldigt organisatorisk och envis. Mycket bra egenskaper. Som dessutom lätt smittar av sig på mig.
Vi tog alltså ut alla böcker. La dem i högar. Sorterade dem i olika katergorier – skönlitteratur, sjö och hav, religiion (jo, jag hade många av den sorten, men la även astrologiböckerna i den högen…), humor, biografier, historia, uppslagsböcker, som fick underkategorier som ordböcker med mera. Ja, så höll vi på.
Det tog tid. Det måste få ta tid, annars blir det inte bra. När vi ändå hade plockat ur alla böcker passade vi på att måla alla hyllplan. Gröna! Jättegröna och jättefint!
Efter någon dag var alla hyllplan torra och alla böckerna sorterade. Det var då dags att ställa in alla böcker igen. Jag trodde att det skulle ta 20 minuter. Jag hade fel. Det tog flera timmar. Men, så bra det blev! Jag blir lycklig bara jag går in i biblioteket och tittar på alla välsorterade böcker i de fina, gröna hyllorna. Tyvärr blev bilden ganska mörk, det var ganska sent, men ni får föreställa er.
—
I övrigt håller jag på att få panik. Ska ut med första numret av vår nya tidning om ett par dagar. Sitter vid datorn hela dygnet. Hinner inte springa, ”aerobicsa” eller cirkelträna, knappt äta… Men, snart ska det vara över.
”Folk” i min omgivning säger, ”ta det lungt, stressa inte, det löser sig”. Jag förstår att de säger så i all välmening, men jag fattar inte i vilken värld de lever i… I min värld löser sig inget, jag måste lösa det själv. Så har det alltid varit och så kommer det nog att förbli.
