Granen är på plats.
Ja, det var en riktigt strapats!
Först var den för hög,
sedan för sned.
Jag tyckte att den dög,
de andra höll, efter tvekan, med.
Skinkan är griljerad, sillarna i sin lag,
vi har haft mycket att stå i idag.
Men, sprungit har jag hunnit med,
man måste ju om julmaten ska ned…
6 tusen meter, efter hunden.
(Hon borde kanske varit bunden?)
Nu återstår bara detta svåra,
att till klapparna hitta på – rim!
Ja, ni ser hur det gick,
hjärnsläpp jag fick.
Suckar och sätter mig igen,
på stolen, och stirrar på den
stora högen av paket,
som vill ha sina verser med raket(fart).
Att sitta och rimma,
denna sena timma,
är inte bra.
Vad var det jag sa!
Till alla som läser min blogg,
sätt er ner och ta en grogg.
Ta det lugnt en stund,
innan han kommer, John Blund.
Ha sen en skön morgondag.
Det tänker i alla fall jag!
Att planera tid
Hur skulle jag få ihop det (= livet) utan mina listor och kalendrar? Hur skulle jag veta vad jag skulle göra, vad jag redan gjort – och i vilken ordning allt ska ske?
Idag är det fredag. På måndag är det Julafton. Mycket ska hinnas med. Mycket kan man också strunta i. Det gäller nu att sortera upp tiden, att planera väl.
På första plats ligger att se till att allt jag beställt på nätet levereras till mig i tid. Det vill säga idag. Startade dagen med att surfa runt och kontrollera min orderstatus på diverse websidor. Hmm… det såg inte bra ut. ”Nästkommande vardag”, det betyder, i bästa fall, torsdag 27 december. För sent.
Från cdon var paketet på väg – sedan i förrgår! Var befann det sig? På Posten, nånstans? På något utlämningsställe…? Skulle jag få en lapp i brevlådan om att hämta? När skulle den lappen komma?
Nej, här var det bäst att ringa Posten. Frågade direkt efter ”Marie”, vår lantbrevbärare. Marie tog luren och sa att, ja, jag hade en lapp om att hämta paket från cdon, men jag gör det åt dig, för jag förstår ju att det är julklappar, säger hon! Vilken Ängel!
Inwarehouse hade inte samma service. Men, de erbjöd mig att hämta i deras hämtlager i Solna. De har öppet till 19 i kväll. B erbjöd sig att hämta. Skönt.
På andra plats ligger jobbet. Det ser ut att vara under kontroll. (Lite oroväckande, har jag glömt något?)
Att laga mat, dammsuga, rimma, sova, springa och hämta julgran i skogen, kommer sen. Allt i en stor hög. Det ska snart sorteras upp på de dagar som finns kvar. Skrivas listor.
På Julaftons morgon kommer jag att sitta i tv-soffan och titta på sista avsnittet av Julkalendern med en tallrik risgrynsgröt i handen. Glad, så som man ska vara när det är Jul! Eller hur?
Har jag en konstnär i familjen?
Eller – ve och fasa – en klottrare?!
Denna bild var dock skapad på papper. Ett papper som låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i morse. Jag antar att det betyder ”snälla mamma, kan du lägga ut den här på din blogg?”.
Självklart, gör jag det!
Resfeber?
Vet inte vad det är, men jag kan omöjligt sova. Tror hela tiden att jag det är något jag glömt att packa ner. Något viktigt.
Går igenom packningen i huvudet, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men kan inte komma på vad det är.
Försöker att vara klok och inse att det mesta finns att köpa, även i Indien. En vecka är bara en vecka. Och att det går alldeles utmärkt att leva utan Ipod… men, nej, DET går faktiskt inte. Inte utan iPod. Men utan tandborste?
Känner att jag är trött, borde kolla flygtiden, vill dricka en kopp te, borde gå och hämta morgontidningen, vill vara framme i Goa…
Meddelanden från djurens värld?
Snacka om att springa fort över tangenterna. Nej, jag pratar inte om Peter Nordahl i sin ”Night In Tunisia”. Jag talar om min nya kompis, här på jobbet.
Lilla Fröken Spindel.
Hon har nu retat mig hela morgonen med sitt springade, fram och tillbaka. Jag jagar henne, men hon hinner hela tiden undan. Gömmer sig under ”G”, för att sekunden senare skrattande dyka upp på ”O”.
Försöker hon att säga nåt till mig?
God Jul, kanske?