Nu måste jag väl ändå fått full pott i vuxenpoäng? Har alldeles nyss ställt mig i bostadskö – till pensionärslägenhet. Jo, det är sant. Det är ju bara så där ”grå, grå, grå”-trist, men å andra sidan gäller det att PLANERA och att ta ANSVAR.
Vårt samhälle ser ut att vara på väg mot ett allt större individuellt ansvar. Något jag tycker är bra. Det har gått lite väl långt åt andra hållet. Under alltför lång tid. Vi svenskar har blivit trygghetsnarkomaner. Resultatet har blivit att vi har blivit sjukare och allt mer olyckliga. Det här har att göra med maktlöshet. Vi känner inte längre att vi har makten över våra liv, över våra val. Det är alltid ”någon annan” som ska lösa våra problem, se till att vi tillfrisknar, ge oss ett jobb… eller, fixa en bostad när man blir gammal.
Jag läste en gång en intervju med en svenska som hade ett riktigt toppjobb i London. Ung, stark och framgångsrik. Journalisten frågade henne, hur har du fått det här jobbet? Hon svarade, ett jobb FÅR man inte, det SKAFFAR man sig. Jag kunde inte låta bli att le. Så klokt. Så sant.
