Skaparen

Nu är det så där vackert igen! Solen skiner lågt på oss. Skuggorna är så vackra. Himlen är så blå. Trädens blad börjar så sakteliga att skifta i gult och rött.

Hur kan naturen vara så fantastisk?

De finns de som tror att det måste finnas en skapare till allt detta. En skapare, som kanske kan kallas Gud. Någon som haft en tanke med allt, eftersom det är så bra och genomtänkt.

Det tror inte jag.

Läser just nu en otroligt intressant bok om Darwin. Nej, det är inte hans egen bestseller ”Om arternas uppkomst genom naturligt urval”, även om den boken ligger i min ska-läsa-hög. Jag sa, en bok om Darwin.
Det är en bok, skriven av Sverker Sörlin, som heter ”Den blinde skaparen”. I den berättas om Darwin som person. Hur han tänkte, hans resa med Beagle, hans familj, hans sjukdom, hans samlande, hans forskande – hans liv.
Kommmer med en recension, när jag läst ut boken, men kan redan nu rekommendera den varmt.

Med träningen går det fin, fint. Har både hunnit med 3 gympass, ett simpass och ett cykelpass denna vecka. Och på lördag klockan 10 ska jag träffa ”min” instruktör igen, för att få ytterligare övningar att göra i gymmet. Kul!
OK. Träningsvärk har jag. Armarna är lite ledbrutna. Ryggen likaså. Det är egentligen bara benen som är ok, trots cykelpasset idag.

Funderar på om jag ska ha något mål med min träning. Ett mål som är mätbart. Och, i så fall, vad det skulle vara… ”Må bra, vara i bra form”, är lite väl luddigt, för att räcka som mål, även om det egentligen är därför jag tränar.
Vikten är svårt, då jag förhoppningsvis omfördelar. Måtten, kanske? Eller, ”flåset”? Återkommer om det. Nu gäller det att få in rutinen.

Ringde vår granne Malin och frågade om vi fick låna hennes cementblandare. Vi har visserligen en, men just nu behövs det två. Vi håller nämligen på att bygga ett hus.
– Klart att ni ska göra det, skrattade Malin, när jag berättade vad vi skulle ha den till.
Tack, Malin! För att du är så positiv och generös!

Hur snygga strumpor kan man ha?

Ja men, titta!
Visst vill man ha! Ha! Ha!

Den lyckliga kvinnan i kjolen och strumporna hittade jag i Tallinn i somras. Tyvärr gick jag inte fram till henne och berättade hur fin jag tyckte att hon var eller eller frågade var hon fått tag i sina kläder. Säkert hade hon gjort dem själv. Dessutom!

Har köpt gymkort.
Ja.
Nu ska det tränas på. Är det tänkt. Löpningen ligger ju lite nere för tillfället. Lusten vill inte riktigt infinna sig. Tycker att jag slitit hårt i sommar för liten utdelning. Är less, helt enkelt.

Nu har jag degat (och gått upp i vikt) i en dryg månad och det var dags att göra något åt det. I alla fall stoppa fallet (ökningen). Därav gymkortet.

Tanken är att jag ska gymma 2 gånger i veckan. Man ska inte sätta upp för stora mål, har jag hört. Kanske kan ett löppass klämmas in, också. Om jag vill. Vi får se.

Vallentuna Gym & Sim där jag numera är stolt medlem kan man inte bara gymma. Man kan också simma. Det kanske hörs av namnet. Det finns en fin 25-meters bassäng med lagom varmt vatten och inga skrikade ungar. Skönt! Å blir man trött på det kan man en ”klass” i spinning, body pump eller yoga. Fast, det där sista tror jag att jag hoppar över.

Nu, packa gymväskan och ge mig iväg! Känns kul!

En liten paus?

Nu är hösten här. Äppelträden i trädgården dignar av äpplen. Björkarnas blad börjar så sakteliga att gulna. Det är kyligare i luften. Nästan lite krispigt. I alla fall på morgonen.

Det är på hösten man startar om. Det är då man drar upp stora planer. Tar tag i nya projekt. Känner stor arbetslust efter välbehövd ledighet. Är laddad upp till tänderna.
Eller?

Nej.
Inte alls, faktiskt. Jag vill inte jobba. Jag har inga nya projekt på gång. Inga idéer som jag vill förverkliga. Känner ingen sprudlande entusiasm. Det är tvärstopp i huvudet.

Sommarens sista ros…
Jag känner bara vemod. Vemod över sommaren som gått.

Runt omkring mig ser jag människor som tar tag i saker. Till synes, fulla av energi. De skriver in sig i viktminskningsgrupper, börjar måla tavlor, springer i Hellasgården eller ligger på golvet och gör sit-ups.

Jag brukar säga:
Obegåvade människor tror på turen.
Begåvade tror på orsak och verkan.

Jag tror alltså att man själv styr ganska mycket i sitt liv. Man kan inte sitta och vänta på att någon annan ska lösa saker och ting åt en. Eller ser till att det händer nåt. Man kan inte förlita sig på ”turen”. Vad det nu är? Om inte förmågan att se chanserna som dyker upp i livet – och modet att våga ta dem. Å då är man ju inblandad. Man har agerat.

Ser du vad jag ser?

En liten fudering
Jag har hår som är lite längre än axelhöjd. Alltså hänger en bit ner på ryggen. När jag sätter på mig en jacka så brukar jag lyfta ut håret så att det ligger utanför jackan, på ryggen. Så att det kan fladdra fritt i vinden.
Men, det tar inte längre än några minuter innan det ligger innanför kragen igen. Det dras dit, på något märkligt sätt. Jag lyfter ut det och samma visa upprepar sig igen, det kryper tillbaka.
Hur är det möjligt? Hur kan håret liksom vika sig tillbaka och krypa ner i jackan igen? Först upp, sen ner in under kragen för att hamna på ryggen – innanför jackan. Det är så konstigt, tycker jag. Och väldigt irriterande.

Beta och beta

Nu har jag betat av diverse pappershögar här på kontoret. Snart kommer jag ner till bordsskivan. Snart kan jag börja jobba. Snart… (och blicken vandrar ut genom fönstret)

Ibland önskar jag att jag var ett får. Som fick beta av gräs i stället för pappershögar. Tänk att bara få vara, hela dagarna. Vakna när solens strålar väcker mig. Somna om, om jag är trött. Tugga i mig lite friskt morgongräs. Ta en tupplur på blomsterängen. Gå upp, sträcka litet på mig och ta en liten promenad. Klia mig mot en stängsel eller ett träd. Lägga mig ner och tugga, igen. Somna om. Byta hage. Titta på fåglarna. Och molnen. Hälsa på en kompis som står brevid och tuggar. Detaljstudera myror. Somna om. Mmm… vilket liv!

Eller en hund.
Bli serverad mat och obegränsad kärlek – varje dag! Det enda jag behöver göra som motprestation är att vifta på svansen och se gullig ut. Det kan ju inte vara så himla svårt. Om man bara hade haft en svans…

Visst är de fina våra små hästar? Å visst är de röda, rönnbären?

Precis nu ringde det en tjej från en reklambyrå i Danmark. Hon hade haft en fotograf resandes runt i hela Sverige med uppdrag att plåta dinkel. Nu var han tillbaka i Danmark med oförrättat ärende. Han hittade inget dinkel i Sverige!

Tjejen på reklambyrån tänkte att det kan väl ändå inte vara omöjligt och gick ut på nätet – och hittade mig!

Jag ska nu gå ut och rycka upp några strån från åkern och posta dem till henne. Sen ska stråna in i fotostudio i København och förevigas, för att slutligen hamna i nån reklamkampanj i Danmark.

Så konstigt det kan vara.

Kort summering av sommaren och lite annat…

Nu är det över 3 månader sedan jag boggade sist. Ett kvarts år!

Jag behöver ju inte försvara mig, för jag bloggar ju bara för min egen skull, men jag kan förklara. Till viss del. Har haft annat att göra än att blogga. Och så var det en sak till…

Facebook.

Jo, det är så illa. Jag har fastnat i FB-träsket. Kommer inte loss. Skriver små meningslösa kommentarer till höger och vänster. Läser om vänner som kokar sylt, går till tandläkaren och får skoskav… Men det är socialt. Vill jag i alla fall inbilla mig.

Här på bloggen pratar jag mest för mig själv. Skriver ner lite funderingar, saker jag tänker på, saker som händer eller inte händer. Det är på ett annat sätt. Inte på något vis mer meningsfullt. Det är inte så jag menar. Men, mer ensamt.

Ska i alla fall försöka göra någon slags summering av vad som hänt under den tid jag varit ”bloggledig”. Samla ihop lite lösa trådar.

Vi börjar med det viktigaste. (Nåja.)

Springet
Jag har varit mycket flitig med träningen denna sommar. Började ju med det nya springprogrammet redan i slutet av mars. Har sedan sprungit 4 gånger i veckan. Tränat backlöpning, intervaller, kort- och långdistans samt koordinationslopp. Å hej å hå.
Men, blev jag snabbare? Nej, inte ett dugg. Flera minuter över timmen på Tjejmilen. Nu har luften gått ur mig. Har ingen lust att springa alls.

Höll på att bli knockad av ett gäng äpplen i springspåret. Hade siktet inställt 50 meter längre bort och såg inte grenen, som plötsligt var mitt framför ansiktet.
Jag stannade tvärt. Tog upp mobilkamernan. Tog en bild. Åt ett äpple. Sprang sen vidare. Kände mig lite som en Eva. Du vet, hon i lustgården.

Fjällvandring
Torsdagen den 7 augusti flög jag upp med mina vandrarvänner till Kiruna. Startade i Fjällräven Classic på lördagsmorgonen efter en natt i stuga i Nikkaloukta.
Vi vandrade sedan 11 mil (tog 57 timmar) innan vi slutligen nådde målet i Abisko. Trötta men mycket nöjda och glada!
Det fick mycket att säga om denna tävling. Det var otroligt vackert. Det var tungt. Det var sol. Det var regn. Det var något helt nytt för mig.

Idholmen
Har varit 3 veckor ute på Idholmen denna sommar. Tre helt underbara veckor i det vackraste av det vackra – Stockholms skärgård!
Vad jag gjort? Ingenting. Absolut ingenting. Förutom att läsa böcker. Det gick åt 11 stycken.
Betyg och kommentarer:
•”Gängkrig 145″ av Jens Lapidus. Fortsättning på de två tidigare böckerna ”Snabba cash” och ”Aldrig fucka upp”, som båda två är jättebra. Det var även denna, även om den var ganska kort, i jämförelse med de tidigare två. Kan bero på att denna är tecknad. Roligt med ett nytt grepp.
Betyg: 3 av 5
•”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg. En riktig klassiker – som jag lyckats missa – tills denna sommar. Boken är snabbläst och har ett fantastiskt språk, kort men innehållsrikt. Extra roligt att Kerstin Ekman nyss kommit ut med en ”variant” av denna bok, eller en bok med stark anknytning till Doktor Glas, i alla fall. Har läst en del recensioner av hennes bok – och förstår! Ska nog köpa hennes ”Mordets praktik” och ge henne en chans till…
Betyg: 4 av 5
•”Min far hade en dröm” av Barack Obama. Denna bok köpte jag bara för att jag tyckte att jag ”borde väl läsa nåt av en snubbe som ändå är ny president i USA”. Det ångrar jag inte en sekund! Denna bok ger en bra beskrivning av hur hans liv sett ut (so far), hur han tänker, hur han har kommit dit han har. Allt på ett ledigt språk (även om jag köpte den svenska översättningen). Rekommenderar boken varmt.
Betyg: 5 av 5
•”Reclown” av Jan Cederquist. Ytterligare i klassiker. I alla fall för oss i reklambranschen. Trots det hade jag lyckats att missa även denna bok. Trist att erkänna att det var hans död i sommar som fick mig att köpa boken. Boken är bra och till viss del lärorik.
Betyg: 3 av 5
•”Hoppsan, jag är död!” och ”Harens år” av Arto Paasilinna. Hur har jag kunnat missa denne otrolige författare? För att han är finne? Alltså, böckerna är ju översatta till svenska, så det borde inte vara ett hinder. Fick tips av en god vän att köpa något av Paasilinna och är glad att jag gjorde det. Slog till med 4 böcker på en gång. De kostar ju bara 39 kr/st på cdon… De andra två ska jag snart ta itu med. Paasilinna har en fantasi som de flesta tappar redan före 4 års ålder. Helt makalös! Läs!
Betyg: 4 av 5
• ”I trygghetsnarkomanernas land” och ”Ingen tar skit” av David Eberhart. ”Du, och din samhällskritiska litteratur”, fick jag höra av B, när jag satt djupt försjuken i dessa böcker. Ja, jag gillar sånt. Jag är starkt kritisk till hur svenskarna har förvandlats till ett gäng slöfockar som utan att lyfta ett finger, skyller allt elände på ”alla andra”. Där har Eberhart och jag något gemensamt.
betyg: 4 av 5
• ”Medmänniskor” av Stefan Einhorn. Denna bok är ganska lik den förra jag läste av Einhorn, ”Konsten att vara snäll”. Boken är bra, inget snack om den saken. Men, det hade inte behövts skriva en hel bok om ämnet. Det känns lite som om han upprepar sig, redan från kapitel 2… Det blir nog ingen mer bok av honom. Har fattat hur han tänker. Helt rätt, men det har gått in nu. Det räcker.
Betyg: 3 av 5
• ”En plats i solen” av Liza Marklund. Ja du, tänker jag med en liten suck. Underhållande, spännande, ja visst. Men inte så mycket mer. Ganska lik andra böcker av samma författare. Andra författare också, för den delen…
Betyg: 3 av 5
• ”Pipersgatan 11” av Christian Bigner. Denna släktkrönika, memoarbok eller vad man nu ska kalla den är helt unik! Den är tryckt i en mycket begränsad upplaga, så om du får tag i ett exemplar, var rädd om det. Boken är lättläst och otroligt roligt skriven. Man häpnar över hur mycket ett människoliv kan innehålla, och då har ändå bara ena halvan av livet gått. Vi väntar med spänning på uppföljaren.
Betyg: 5 av 5

Har gjort slut
Nu har jag äntligen tagit tag i saken och gjort slut. Med Gud. Har gått ur Svenska Kyrkan. Borde ha gjort det för länge sen. Men du vet hur det är, man traglar på, går i gamla hjulspår, låter allt vara som det alltid varit, utan att fråga sig varför eller om det är meningsfullt.
Nu känns det bra.