Mitt i semestern…

… sitter man här och bloggar. Är inte en sväng på kontoret för att vända post och skjutsa Klas till Remedy – årets höjdpunkt, enligt Klas.

Längtar redan ut till skärgården, där jag trivs bäst. (Glöm det där med ”Öppna landskap”, Lundell. Det har jag nog av hemma.)

Klas rycker snart sladden ur min dator så jag måste skriva fort…. plopp!

Semester!

Jaha, då var det klart. Jobbet, alltså. Känns lite konstigt att bara släppa datorn så här… kanske ska jag städa lite på skrivbordet? Datorns skrivbord. Det är nedlusat med dokument. Eller, så snabbstädar jag, det vill säga lägger allt i en mapp som jag kallar, exempelvis, ”SPARAS?”.


Före


Efter

Kan erkänna att så gör jag ofta hemma också, men då hamnar allt under mattor och i skåp och lådor. Den som öppnar vårt städskåp förstår vad jag menar, om den personen vaknar upp efter smällen i huvudet han/hon kommer att få av dammsugaren som alltid ramlar ut, vill säga.

Jag har funderat på det där med städning… Alltså, jag TYCKER att jag är en person som gillar ordning och reda. Gärna sorterat in i minsta detalj. Men, människor omkring mig och som ser hur mitt liv (och hem) ser ut, tror mig inte. Kan kanske finnas fog för det…
Men, jag säger det igen. INUTI mig är allt städat och organiserat. Det är alldeles sant.
Jag bara väntar på att ordningen ska ”komma ut” och visa sig för mig… känslan för ordning och reda bör SYNAS inte bara KÄNNAS.

Det finns dock saker som jag har ordning på, även utåt. I min iPod, till exempel, är all musik i ordning. Fattas bara annat! Min cd-samling är också relativt sorterad. Böckerna? Nja, där börjar det att köra ihop sig… Kläderna? Nej, nu tror jag att vi talar om något annat.

Ha en skön sommar alla!

Ändrade planer

Jag som trodde att jag skulle jobba – så blev det segla i stället. Inte mig emot, jag hinner med mina jobb denna vecka ändå.

Klas skulle ut med en kompis och segla i tisdags. Meningen var att Bengt skulle segla med dem upp till Idholmen men planerna ändrades så jag blev plötsligt skeppare på skutan. Jag hade inget packat, hade bara kläderna jag stod och gick i, ingen tandborse, ingen iPod, ingen virkning, ingen bok.
Jag prövades hårt. Och, kunde konstatera att det gick alldeles utmärkt.

Jag har lätt att tro att jag behöver så många saker, men i själva verket behöver man just ingenting – egentligen. En tandborste lyckades jag hitta, det andra fick jag klara mig utan.

En klok man sa en gång ”äger man mer än fem ting är det tingen som äger en”. Kanske har han rätt. Ju mer saker man skaffar sig desto med tror man att man behöver. Ska man resa bort 1 dag eller 30 spelar ingen större roll. Storleken på packningen är densamma. Det som tar mest plats är ju alla ”tekniska saker” med olika sorters laddare man ”måste” ha med sig.
1. Mobil + laddare
2. iPod + lurar + laddare
3. Kamera + laddare
Då är halva väskan full…
Sen kommer andra viktiga saker som nessesär, som bara blir större och större med åren. (Men, behöver man släpa runt på en ask med plåster – egentligen?)
Efter det, kläder för alla tänkbara väder… skor… oj, oj, oj.

Men, nu vet jag. Det går lika bra utan packning!

”Göta kanal, lummig och sval, där simmar sällan någon haj eller val” (du kan väl melodin?)

Efter en vecka på Göta kanal måste jag bara säga, det var INTE ALLS som jag trott! Det var mycket bättre. Så vackert, så roligt, så mycket som hände längs hela kanalen, så soligt, så varmt i vattnet, så avkopplande.

Längs hela kanalen fanns vackra skyltar som informerade om hur högt ovan havet man befann sig.
Jocke och Wille kunde inte sitta stilla en sekund.
Sluss. Här hade de en ”bra-att-ha”-butik.
Drink… …på akterdäck.
Bad-Wille. I Ewas loge kunde man köpa massor av bra och roliga saker.
Gitz och min utsikt från fördäck, där vi satt och pratade, virkade och njöt. Hur snygg ska han bli!?
Kapten Bengt styr båten. Lite svårt att se på bilden, men linen som odlas på åkern bakom träden, var så LILA att det nästan gjorde ont i ögonen!
Muuu! Göta kanalbolaget äger massor av kor och får som går och betar längs kanalen. Vackert!
Detta hus finns avbildat på frimärke. Jocke Jobbar på.
En av de 58 slussarna i Göta kanal är manuell. Livsviktig ring.
”Diana” vid broöppning i Motala. Klas motionerar med mobiltelefon i hand.
”Diana” går mellan Stockholm och Göteborg. Här är hon på väg in i Motala. Visst är denna buss fin!
Vi gick på en guidad äventyrstur i Karlsborgs fästning, där hade de bland annat byggt upp miljöer med dockor. Klas i vallgraven vid Karlsborgs fästning.
Gitz vågar! Man fattar inte hur vackert det kan vara!
Jocke och Wille härmar Gitz och mig och springer längs kanalen. ”Vår” båt.
10 st hantverkare har slagit sig samman och visar och säljer sina produkter i en gammal lada… …alltså, i denna ”Hantverks”-lada, alldeles brevid Göta kanal.
Willes mammas schnitslar har vi hört talas om hemma. Nu fick Wille och Jocke äntligen chansen att bjuda oss på denna omtalade maträtt.
Wille ringe sin mamma, fick receptet och så satte de igång. De fick högsta betyg!
Överallt fanns det blomkrukor med färggranna blommor. Även på slussportarna!
Att slussa kräver både muskler och hjärna

Tekniken är lite olika beroende på om man slussar ner eller upp. I Göta kanal finns 58 slussar. Även om man, som vi, enbart åker i en riktning, får man slussa både upp och ner, då sjön Viken ligger högst. Men, jag fattar inte var allt vatten kommer ifrån… tar det inte slut? Måste fråga någon klok människa som kan förklara för mig.

Jocke och Wille samarbetar bra.
Färgerna får mig att tänka på Grekland. De hade jättegod Runöl på krogen i Norrkvarn.
Gitz i hemmavirkad hatt. Wille up-side-down.

PS. Har sprungit 4 gåner denna vecka.