Månad: januari 2008

Jo, nu är det avklarat. Vasaloppet. Eller rättare sagt, Tjejvasan. Ett mål är uppnått, även om det tog förskräckligt lång tid att komma dit. Till målet i Mora, alltså. Hade ju en idé om att komma under 3 timmar. Andra skrattade och sa att ”det kan du inte”, vilket bara gjorde mig än mer envis.
Men, tyvärr räcker det inte med envishet. Det behövs även träning. Och då talar jag om träning på SNÖ. Något jag definitivt fått för lite av denna vinter.

G och jag i startfållan

Ganska snart insåg jag att det där med 3 timmar var nog inte så sannolikt… Skidorna åkte lika mycket i sidled och bakåt som framåt. Spåren var periodvis obefintliga. Strålande sol och + 7° är perfekt väder – ända ner till marknivå. Där är det för varmt.

Hade lämnat in mina skidor för ”proffsvallning” i Mora kvällen innan. Betalade glatt 500 kr för att förvissa mig om att få bästa möjliga fäste och glid. Men redan efter 1 mil fick jag ta upp min lilla klister-spray-burk, som jag klokt nog köpt på Stadium, och valla om själv. Nu gick det något bättre. I alla fall uppför.

Blåbärssoppa i Eldris

Nedförsbackarna ska vi inte tala om. De var många. De var branta. De var som gjorda att ramla i – vilket jag också gjorde. En 5-6 gånger, så där… Men jag är utan skador, vilket känns väldigt skönt. Att ramla är ok så länge det inte gör ont.

I mål kom jag på tiden 3.58 och nånting. Det kändes ok, för jag gjorde ändå mitt bästa. Mer kan jag inte begära.

Och för er som inte upplevt det, kan jag berätta att det är verkligen något speciellt att skida in under den berömda skylten… ”I fäders spår för framtida segrar”.

Nu har jag gjort det! Känns otroligt!

Målbilden

Nu börjar nedräkningen.
Om bara en månad, den 23 februari klockan 11.35, startar jag i Tjejvasan. Med nya skidor, proffsvallade så klart. Iklädd mina nya skidkläder och med nummerlapp på bröstet (7200).

Spåret lär vara ganska tufft i början, med en 2 kilometer lång uppförsbacke tills man kommer till Oxberg. Sen är det bara att köra på. Det gäller att komma till Eldris, sista kontrollen före Mora, före klockan 16, för att inte bli diskvalificerad, men det ska väl inte vara något problem. Hoppas jag.

Tänk sen känslan… när man skidar in i Mora. In under den berömda Vasalopps-bågen ”I fädrens spår”. Med publiken ljublande längs gatorna. Solen skiner. Man är lite lagom trött, så som man borde vara efter 3 mil på skidor. Får sin medalj…
Ja men, föreställ er!
Att inte alla är avundsjuka på mig, fattar jag inte!

Ska ut och träna skidlöp idag. Några kilometer på åkern ska jag väl klara av innan snön smälter bort. Sen blir det Aerobics ikväll och cirkelträning på söndag. Här gäller det att ligga i! Sista veckan ska jag dock bara ta det lugnt och äta pasta.

Pratade med min pappa igår i telefonen. Berättade om hur träningen går, hur kul det är med skidåkning, om kost (lågt och högt GI) och om snön som aldrig verkar komma till Stockholm.

Och annars, då?, undrade han, efter en halvtimmes oavbrutet prat om skidor, från min sida.

Annars?! Det finns inget ”annars”. Det är bara skidor och Vasalopp som gäller. Just nu.

… men lite snö har vi fått idag. Redan i morse singlade de första snöflingorna ner från himlen. Hela dagen har det fortsatt och till slut kunde jag inte hålla mig längre.

Jag måste ut.

På med skidorna.

Det blev en liten skidtur på 2,5 km. Bra träning av lårmusklerna, då jag fick hoppa mellan stenar och grenar i skogen för att inte få tvärstopp på skidorna. (Tog mina gamla skidor, de vallningsfria, för att inte repa sönder mina nya.)
Hunden sprang sick-sack mellan benen på mig och försökte samtidigt hugga av stavarna, dock utan någon större framgång.
Det var, med andra ord, inte en helt perfekt skidtur. Men, det blev en skidtur. Får vara bra så.