Dag 7

I natt fick vi besök.

Jag kom ner till lagårn sent igår kväll för att stänga in djuren för natten. De var fortfarande ute och betade, så lagårn var tom. Eller, borde vara tom, sånär som på de nylammade tackorna som fortfarande var i sina lammningsboxar med sina små lamm.

Jag tände lampan och fick, till min förskräckelse, se en räv! Inne i vår lagård. Han var gansk stor och totalt orädd. Tittat på mig, tog en lov runt boxarna med små lamm, slickade sig om munnen och gick sakta ut igen.
Jag stod som förstenad. Bara stirrade.
Inte så att jag är rädd för rävar, men jag är rädd att han ska ta våra lamm. En tacka har inte en chans mot en räv. Hon har ingenting att sätta emot hans tänder. Han klipper lammet innan hon ens hunnit blinka…

Blir det nattpass med bössan i hand, i natt?
Får jag skjuta en räv som ännu inte tagit något av mina djur?
Kommer smällen att höras över hela byn – varpå alla sen vet vad jag gjort?

Jag har ju inte ens löst jaktpass för i år…

Vilka konstiga ”problem” jag har. Känns som från en bok, skriven på 1800-talet.

Dag 4, en cykeltur!

Det blev en cykeltur idag! Eller, blev, är ju fel ord. Som om det var någon konstig slump som skulle avgöra om jag ska cykla eller inte. Nej, det var ju jag som beslöt mig för att cykla. Tog mig tiden. Sen gjorde jag det.

Kårsta k:a – Orkesta k:a – Kårsta k:a. Totalt 2,4 mil.

Fin väg, om än ganska smal efter att jag svängde av mot Orkesta. Grus, hade de också strött på asfalten. Lite läskigt.
Skolbussen kom så småningom upp bakom ryggen på mig. Saktade ner, troligen för att jag skulle bli uppmärksam på att den var där, och inte vingla till av ren förskräckelse när den brummar om mig i hög fart. Omtänksamt av busschauffören. Men, för att han (eller hon, för den delen) ska veta att jag uppfattat bussen, måste jag vända på huvudet och titta på den. ökar risken att vingla till.

Allt gick dock bra.

Nu är det dags att börja fundera på middagsmat, för magen kurrar. J, som sagt att han skulle vara hemma till middag, har varken setts till eller hörts av… K är på Proxxi, tror jag. Jag äter själv.

Dag 4

Natten har varit lugn. Gick ner till lagårn vid 3-tiden och kollade läget. Lyssnade på idisslandet från tackorna en stund innan jag gick upp igen. Mysigt ljud.

Klockan 03.11 är det så här mörkt. Men fåglarna kvittrar för fullt!

Jag tror (igen) att jag ska cykla idag. Jag tror det så mycket att jag tog med mig cykeln upp från höskullen i morse. Nu står den lutad mot huset och väntar på mig.

Men, den får vänta ett tag till. Har en del jobb som jag lovat att fixa innan jag kan sticka iväg.

Solen skiner så jag borde också sätta på en tvättmaskin…

Dag 3, lammrusning

När tackorna är upptagna med att glufsa i sig hö, passar alla lammen på att rusa runt, runt. De har jättekul. Och, det är jättekul att titta på!

Att göra rent gödselspridaren står också på listan.

Frivillig? Någon?

Tre nya lamm! Men, inte den tacka jag trodde.

Dag 3, fortsättning

Veterinären kom vid 11.30. Och, maximal otur, det var hon! Hon, som inte gillar kallvatten och inte kan kliva över grindar, ni vet. Hon som inte gillar mig, helt enkelt.

Jag hade förberett mig så gott jag kunde. Kokat upp vatten som jag hällt upp i två thermosar. Burit ner dem till lagårn. Tagit ner rena handdukar. Flytande tvål. Diskat ur alla hinkar. Hon skulle inte få klaga på nånting denna gång!

Jag stod beredd att knyta upp grinden, när hon skulle in… men, hon tog ett raskt kliv över grinden! Jag lät mig inte luras av detta utan ställde fram varmvattnet, tvålen och gav henne de rena handdukarna. Hon tog emot och började jobba. Berättade efter undersökningen av tackan att allt var ok. Hon var inte färdig att lämma än. Det var bara att vänta.

Och, detta betalar jag 2000 kronor för!!!

Här ligger hon, Simulanten…

Men, något gjorde veterinären. Hon lugnade mig. Hon berättade också att man kan mjölka ur lite mjölk ur ljuvret precis före en lammning. Ett bra sätt att kolla om det är på gång eller inte. Hon beskrev också hur livmoderhalstappen (eller vad det nu hette på ett får) kändes, så att jag skulle kunna hitta den själv, nästa gång. Jag lärde mig lite nytt.

Allt kändes genast mycket bättre, men jag var fortfarande lika trött. E hade under tiden kommit hit för att rida hästarna, men hon kan ju sköta sig själv, så jag tog en timme på soffan (det blev ju ingen i morse…).

Full av ny energi satte jag sedan igång med mitt arbete – 5 timmar försenad. Gjorde en affisch till en kund, la in en banner på Hit&Dits nya site, uppdaterade en annan. Städade skrivbordet, sorterade post och papper. Nu har jag koll på läget.

Och vårt Stora Äppelträd i bagghagen blommar för fullt…

Dag 3

Sa jag att jag var trött i går morse? I så fall visste jag inte vad trött var, för idag är jag verkligen trött! Har varit nere i lagårn var 90e minut – hela natten. Anledningen var den där tackan som jag trodde skulle lamma igår, men som fortfarande inte gjort det…

Vet inte vad som felar. Känner mig osäker på vad jag ska göra. Har kännt efter och hittar inga lamm, men hon är jättetjock, så det är lamm där – minst 3 stycken, tror jag.

Klockan 8 i morse ringde jag veterinären. Han lovade att ringa mig när hans telefontid var över och komma förbi och titta på henne. Känns både bra och dåligt. Skönt, att en expert får ”ta över” ansvaret, ett tag.

Läskigt är det också. Jag kom på mig själv med att inse att jag var mer rädd för veterinären än små barn är för sotaren. Jag har haft några ”skräckupplevelser” i samband med veterinärbesök tidigare, och minnen finns kvar.
Vad har då hänt, undrar du kanske.
Jo, en del veterinärer har en tendens att alltid leta fel hos oss (stackars) bönder. Klaga på något. En skällde ut mig för att vi inte hade varmvatten nere i lagårn. Jag erbjöd mig att gå upp till huset och hämta, men det hjälpte inte. Hon ville skälla på mig och fortsatte med att påpeka att hon minsann inte tänkte kliva över några grindar. Jag fick snällt knyta upp alla snören och öppna så att hon kunde gå in.

Jag är rädd att de ska tycka att jag gjort något fel. Att jag inte sköter mina djur på bästa sätt. Att de ska möta mig med en anklagande blick…

Suck! Och detta utsätter jag mig för. Ringer efter dem. Betalar dyrt för att de ska komma. Ett veterinärbesök kostar mer än tackan gör, men det får jag ta. Jag kan inte se henne ligga och försöka få ut lammen längre. Utan att kunna hjälpa till.

Nu ska jag gå in och lägga mig i soffan ett tag. Kanske får jag en blund i ögat innan veterinären kommer…

Jobbet? Har jag ett sånt?
Tidning? Kan göra sen.
Student… nej, vänta nu. En sak i taget, om jag får be.

Dag 2, fortsättning

Inte blev det nåt cykla av idag! Fattar inte hur jag, i min vildaste fantasi, kunde tro att jag skulle hinna med att motionera! Det är ju löjligt!

Jag vet inte vart denna dag tagit vägen, trots det är den snart slut…

Vad har jag hunnit med idag?
1. Köpa studentpresent till J. Dyr, men fin. Hoppas att han blir glad.
2. Sadla hästarna, för att två av Js tjejkompisar ville rida.
3. Ätit Caesarsallad som J och M tillagat. Gott!
4. Flyttat lammande tacka in i box.
5. Kollat av annonsmaterialen till tidningen.
6. Ja, Studentskylten! Den är ju på ”utprintning”. Viktigt. Stod dessutom på ”listan”. Skönt att kunna bocka av något…
7. Uppdaterat en websida åt en kund.
8. Försökt att flytta ytterligare en lammande tacka… eller, jag tror i alla fall att hon ska lamma… snart. Hon har gått och sett ”listig” ut hela dagen, legat ner, inte ätit, flåsat… men, inga lamm har kommit ut. Nu har jag tagit in henne i lagårn och stängt av lite, så att hon får vara ifred. Ska gå ner om en timme igen och kolla läget.

Ja, och så har jag ju bloggat lite, men bara lite…

Ska jag skriva en lista på vad jag inte hunnit med, också? Nej. Sånt är deprimerande att tänka på. Jag har haft fullt upp. Får vara bra med det.

Dagens bilder, kommer här.


På väg upp från lagårn, vid 20-tiden…


Två jordiga lamm. Det tredje föddes inne i boxen. Allt gick bra.


Fåren på bete.


Js kompis M på hästryggen. Som om han aldrig gjort något annat! (Undrar dock varför han håller så krampaktigt i manen – och inte i tyglarna…)

Dag 2

Lammet dog… Så hårt och orättvist är livet, ibland. Han fick en dag.

I morse var jag jättetrött. Detta berodde på att det nu är jag som har hand om nattpassen här på gården. B är ju i Malaysia. Sålunda ställde jag mobilen på ringning kl 03.00 innan jag gick och la mig igår kväll.

Klockan 3 började den att spela sin lilla ”vakna upp nu-melodi”. Jag hörde ljudet, men det tog flera sekunder innan jag fattade vad det var – och vad det betydde. Jag släpade mig ur sängen och gick ner till lagårn. Hoppades att det skulle vara lugnt. Det var det.

Äppelblommorna håller på att slå ut. Det är underbart vackert i trädgården.

Tog 4-hjulingen ner till skogshagen i morse. Tidsplanen höll inte för en promenad. Hästarna kom galopperande emot mig, när jag kom ner i morse för att ge dem sin havre. Klappa dem. Prata lite med dem.

Nu sitter jag på jobbet och överst på listan står det ”göra studentskylt”. Så, det är vad jag ska göra nu.

Kanske ska jag försöka klämma in en timmes cykling idag? Har inte cyklat sedan i lördags. Är uppe i drygt 10 mil, totalt. 40 kvar, alltså…