Nu börjar nedräkningen. Har endast 11 träningspass kvar, innan tävlingen. Sedan jag började löpträna den 30 april har jag bara missat 3 pass (1 vecka), på grund av trasigt knä. Och den veckan cyklade jag 2 gånger 1,6 mil som kompensation.
Jag tycker att jag har varit duktig. Faktiskt.
Trots det, har jag inte kommit i så bra form som jag trodde att jag skulle hinna komma i. Har gått ner ca 5 kg i vikt, flåset är mycket bättre och jag känner mig ”frisk” (bortsett från knät, då). Allt det är bra, men jag trodde att det skulle vara ännu bättre. Jag trodde att jag nu skulle kunna springa 1 mil. Lätt. Och snabbt.
Det kan jag inte.
Igår gjorde jag mitt första försök på 10 km. De första 5 km gick bra. Sen började knät att göra sig påmint. Jag hade satt på timern på mobilen, men tänkte att jag skiter i det, för jag vill inte sabba knät helt och hållet nu, en månad före tävling. Jag saktade ner tempot till snabb gång. Kändes trist, för jag var inte trött. Inte ens anfådd. Skulle lätt kunnat fortsätta springa, om det inte vore för ”knivarna” i höger knä.
Resten av milen, de 5 km som återstod, varvade jag med snabb gång och snabba löp, för att ta in tiden jag förlorade på gången.
Om sluttiden – 1 timme och 17 minuter – kan bara man säga en sak. Katastrof!
Vad ska jag göra?
Vilka är mina alternativ?
1. Minska på träningen, för att skydda knät
2. Öka på träningen för att stärka knät
3. Hitta någon annan träningsform, som är mer skonsam
4. Acceptera att jag inte klarar mitt mål
Nr 3, känns bäst, just nu.
Utan att ha någon som helst kunskap i ämnet, tror jag på ”balansplatta”. Jag inbillar mig att de små muskler som håller ihop mitt knä, är otränade, och att att balasera på en sådan platta skulle kunna träna upp dem.
Undrar om man kan bygga en själv eller om jag måste in i en sportbutik för att få tag i en? Ska ju ändå till en sån butik för att köpa vätskebälte, så det blir kanske så.
