7 mars 2008 – å jag har namnsdag! – 11.04.44
Ibland, när jag träffar en (för mig) ny person, frågar jag:
– Ja eller nej?
– Vaddå ”ja” eller ”nej”? På vaddå?
– Bara ja eller nej. Välj.
Personen tvekar. Tittar lite tvivlande på mig, kanske vänder bort kroppen en aning. Ser på mig från sidan och tänker nåt i stil med ”hon kan ju vara galen… bäst att ligga lågt”.
– Hm… ja, men vad är det jag ska svara på?
Kommer det efter en stunds funderande.
– Ska det vara så himla svårt? JA eller NEJ.
Nu kommer det intressanta. Personen har nu fattat att jag inte kommer att ge mer information om vad jag menar. Och att det finns risk att jag blir irriterad över fler frågor om saken, varpå de betämmer sig för att:
1. svara ”ja”
2. svara ”nej”
3. gå därifrån
Och jag har fått mitt svar.
—
Facit kommer här:
1. bra
2. inte bra
3. idiot