Vintern är snart här. Det blir allt kallare utomhus. I morse var det frost på vindrutan på bilen… Det gäller nu att förbereda sig för årets kalla månader.
För oss gäller det att se till att veden kommer in under tak. Att ladorna är fyllda med hö. Att lagårn är städad och ”nybäddad” för att ta emot våra hemkommande djur från betet.
För somliga ingår det i förberedelserna att lägga upp ett lager av mat.g
Vår nya familjemedlem, Fru Skogsmus, tar ett stort ansvar för sin familj. Hon är mycket flitig. Stiger upp tidigt varje morgon och ger sig ut på jakt efter mat. Mat, som hon sedan kånkar in till sitt vinterbo, någonstans i vår trossbotten…
Hela vintern kommer vi att få lyssna till hennes tassande i väggar och över golv. Och hennes ungars tassande, gnagande och pipande. Om vi inte gör något åt detta nu. Det kan kanske tyckas hårt och hjärtlöst, hon är ju ganska söt och gör bara vad hon kan för att rädda sig själv och de sina.
Men, vi gör samma sak. Hunden måste få ha sin mat ifred. Vi vill ha våra saker ifred. Vi vill, till exempel, inte att vårt gamla duntäcke på vinden ska bli musbo. Vi vill heller inte lyssna till tassande musfötter nätterna igenom, i flera månader.
Musfällan har ställts fram.
Eller, musfälla nummer 1, kanske jag ska säga. Vi avvaktade sedan med spänning. Men, vi blev besvikna. Fru Skogsmus har sett såna musfällor förr och vet att de inte är att leka med. Hon springer tyst och listigt förbi. Trots att jag laddat den med exklusiv ost från ICA.
Skam den som ger sig.
Vi tog fram musfälla nummer 2. Tyvärr har hon sett även denna modell och tar ingen som helst notis om den när hon återigen springer förbi och fram till hundens matskål.
Snart är det dags för det stora artilleriet.
Råttgift, med risk att hunden mår taskigt. Burar, med den konsekvensen att man fångar musen levande, med allt vad det innebär…
Ja, det här är en del av livet ”på landet”. Bara så att ni vet.
—
Å så lite ”spring”
På söndag är det dags att springa igen! Klockan 11 på söndag startar jag i Hässelbyloppet. Har tagit det ganska lugnt sedan Lidingöloppet. Knät fick sig en ordentlig snyting i alla backar, men det verkar ok nu. Tog en liten runda igår och det kändes bra.
Har ju en idé om att komma under timmen på detta, säsongens sista, lopp. Det vill säga, varje kilometer måste springas snabbare än 6 minuter. Första kilometern igår tänkte jag, jag satsar allt och ser vad det blir. Det blev 5. Bara 1 minuts skillnad… Och det på bara 1 kilometer (de andra tog jag det betydligt lugnare.)
Känns lite trist att jag inte kunde öka mer. Men om man räknar om det lite, så är ökningen faktiskt är 17%. Jag väljer således att se det på det sättet.
Å så lite skidlöp…
Jag ska på träningsläger. Jo, det är sant. Den 17-20 januari är jag i Orsa och ska tränas av Jenny Limby och Malin Ek. Att åka Tjejvasan tar jag på största allvar, som ni förstår. Tro inte att jag blivit galen. Jag förväntar mig inte att vinna loppet. Men jag förväntar mig att göra så bra ifrån mig jag bara kan. Därför ska här tränas. Av proffs.