Jaha, det var det, det

Alltid samma visa. Alltid samma trötthet. Alltid samma känsla… vart tog den vägen? Sommaren. Är den redan slut? VILL inte! Men, vad hjälper det?

Efter flera veckors ledighet borde jag vara utvilad och pigg. Full av arbetslust. Men… det känns inte riktigt på det viset. Jag är trött (kan delvis förklaras med kräftskivan med damkören igår) och vill helst hem och sova.

Känner mig också lite låg. Tänker mycket på Catie, som fick resa till sin hundhimmel igår… Hon blev akut sjuk i lördags. Fick ett flertal epeleptiska anfall. Veterinären sa att hennes lungcancer troligtvis spridit sig till hjärnan. Det fanns inget hopp om att hon skulle bli frisk.
Igår fick vi fatta det svåra beslutet att avliva henne. Man känner sig som en svikare. Hon litar ju på oss. Vi är ju hennes vänner. Vi vill henne väl. Och, så gör vi så här… Men, det var nog ändå rätt beslut. Hennes liv var inte värdigt längre. Hon kände knappt igen oss i söndags. Var totalt förvirrad. Hade svårt att gå.

Suck! Hon har lämnat ett stort tomrum efter sig.

Mitt i semestern…

… sitter man här och bloggar. Är inte en sväng på kontoret för att vända post och skjutsa Klas till Remedy – årets höjdpunkt, enligt Klas.

Längtar redan ut till skärgården, där jag trivs bäst. (Glöm det där med ”Öppna landskap”, Lundell. Det har jag nog av hemma.)

Klas rycker snart sladden ur min dator så jag måste skriva fort…. plopp!

Ändrade planer

Jag som trodde att jag skulle jobba – så blev det segla i stället. Inte mig emot, jag hinner med mina jobb denna vecka ändå.

Klas skulle ut med en kompis och segla i tisdags. Meningen var att Bengt skulle segla med dem upp till Idholmen men planerna ändrades så jag blev plötsligt skeppare på skutan. Jag hade inget packat, hade bara kläderna jag stod och gick i, ingen tandborse, ingen iPod, ingen virkning, ingen bok.
Jag prövades hårt. Och, kunde konstatera att det gick alldeles utmärkt.

Jag har lätt att tro att jag behöver så många saker, men i själva verket behöver man just ingenting – egentligen. En tandborste lyckades jag hitta, det andra fick jag klara mig utan.

En klok man sa en gång ”äger man mer än fem ting är det tingen som äger en”. Kanske har han rätt. Ju mer saker man skaffar sig desto med tror man att man behöver. Ska man resa bort 1 dag eller 30 spelar ingen större roll. Storleken på packningen är densamma. Det som tar mest plats är ju alla ”tekniska saker” med olika sorters laddare man ”måste” ha med sig.
1. Mobil + laddare
2. iPod + lurar + laddare
3. Kamera + laddare
Då är halva väskan full…
Sen kommer andra viktiga saker som nessesär, som bara blir större och större med åren. (Men, behöver man släpa runt på en ask med plåster – egentligen?)
Efter det, kläder för alla tänkbara väder… skor… oj, oj, oj.

Men, nu vet jag. Det går lika bra utan packning!

”Göta kanal, lummig och sval, där simmar sällan någon haj eller val” (du kan väl melodin?)

Efter en vecka på Göta kanal måste jag bara säga, det var INTE ALLS som jag trott! Det var mycket bättre. Så vackert, så roligt, så mycket som hände längs hela kanalen, så soligt, så varmt i vattnet, så avkopplande.

Längs hela kanalen fanns vackra skyltar som informerade om hur högt ovan havet man befann sig.
Jocke och Wille kunde inte sitta stilla en sekund.
Sluss. Här hade de en ”bra-att-ha”-butik.
Drink… …på akterdäck.
Bad-Wille. I Ewas loge kunde man köpa massor av bra och roliga saker.
Gitz och min utsikt från fördäck, där vi satt och pratade, virkade och njöt. Hur snygg ska han bli!?
Kapten Bengt styr båten. Lite svårt att se på bilden, men linen som odlas på åkern bakom träden, var så LILA att det nästan gjorde ont i ögonen!
Muuu! Göta kanalbolaget äger massor av kor och får som går och betar längs kanalen. Vackert!
Detta hus finns avbildat på frimärke. Jocke Jobbar på.
En av de 58 slussarna i Göta kanal är manuell. Livsviktig ring.
”Diana” vid broöppning i Motala. Klas motionerar med mobiltelefon i hand.
”Diana” går mellan Stockholm och Göteborg. Här är hon på väg in i Motala. Visst är denna buss fin!
Vi gick på en guidad äventyrstur i Karlsborgs fästning, där hade de bland annat byggt upp miljöer med dockor. Klas i vallgraven vid Karlsborgs fästning.
Gitz vågar! Man fattar inte hur vackert det kan vara!
Jocke och Wille härmar Gitz och mig och springer längs kanalen. ”Vår” båt.
10 st hantverkare har slagit sig samman och visar och säljer sina produkter i en gammal lada… …alltså, i denna ”Hantverks”-lada, alldeles brevid Göta kanal.
Willes mammas schnitslar har vi hört talas om hemma. Nu fick Wille och Jocke äntligen chansen att bjuda oss på denna omtalade maträtt.
Wille ringe sin mamma, fick receptet och så satte de igång. De fick högsta betyg!
Överallt fanns det blomkrukor med färggranna blommor. Även på slussportarna!
Att slussa kräver både muskler och hjärna

Tekniken är lite olika beroende på om man slussar ner eller upp. I Göta kanal finns 58 slussar. Även om man, som vi, enbart åker i en riktning, får man slussa både upp och ner, då sjön Viken ligger högst. Men, jag fattar inte var allt vatten kommer ifrån… tar det inte slut? Måste fråga någon klok människa som kan förklara för mig.

Jocke och Wille samarbetar bra.
Färgerna får mig att tänka på Grekland. De hade jättegod Runöl på krogen i Norrkvarn.
Gitz i hemmavirkad hatt. Wille up-side-down.

PS. Har sprungit 4 gåner denna vecka.

Midsommar!

Bilder säger mer än ord. Dessutom hinner jag inte skriva några längre epos. Måste bara säga att jag SPRANG på midsommardagen. Det du!

Bengt på dragspel…
…och Gitz på gitarr
Tillsammans är KUL Rött hår blir rödare i sol
Vi fick MASSOR av abborrar Gitz stickar
Gitz kan filea abborre Svenska flaggan
”Måste du plåta hela tiden!” Himmel och hav
Gitz stickar ännu mer Jocke har blivit STOR
Ingrid och Thomas älskar varandra Gin älskar Jocke
Jocke och Gitz samspråkar på altanen Gitz kan spela gitarr
Jocke på väg ut ur bild Man ska skydda ögonen när man solar
Gulle-Klas Lilla stugan
Gitz hittade en stubbe i skogen Solnedgång på Idholmen

Jobba på en lördag

Trodde att jag skulle jobbat mer igår kväll, men jag insåg snart att det inte var någon idé – jag var för trött i huvudet och åkte hem redan vid 18.30-tiden.
Därför sitter jag här, på mitt arbete, på en lördag. Det har sina fördelar, telefonen är tyst, mailboxen är ganska tom (sån när som på 5 erbjudanden om att köpa Viagra – billig!) och jag kan därför arbeta ostört.

Idag är det svensk sommar – 12 grader och regn. Klas trotsar vädret och har bestämt sig för att åka ut till landet tillsammans med Gabbe och hans tjej. Vet inte riktigt om det är glädjen över att få köra den nya båten eller om det är nostalgi som drar ut honom i skärgården – denna (för Klas) tidiga lördagsmorgon!

Igår kväll sa jag till Bengt ”kan Klas köra båten alldeles SJÄLV?”. ”Det är klart, han är ju faktiskt 18 år!”, sa Bengt. Och, jag inser att det är svårt att förstå att ens små barn inte längre är så små.

När jag tänker på vad jag fick göra, och gjorde, när jag var i samma ålder kan jag bara konstatera att min mamma inte var lika korkad som jag. Hon insåg att jag klarade av saker och ting, lät mig i alla fall försöka. Tack, mamma!