Att låset inte skulle passa i dörren hade jag kanske räknat med, men inte att dörren skulle vara sprucken… Man blir så TRÖÖÖÖTT!
Högar
 |
 |
jag är omgiven av högar |  |
| Grushögar… | plankhögar… | gödselhögar… | |
 |
 |
MASSOR av högar | |
| vedhögar… | tvätthögarna vill ni inte se | …och högar med balar. |
Bengt jobbar hela tiden med högarna. De förändras varje helg. Blir mindre, större, förflyttas – försvinner ibland. Men, det kommer alltid till nya på något sätt.
Sitter och lyssnar på Goran Kaifes… ja, det var väl det.
Saker och ting…
Saker och ting löser sig inte. Man löser saker och ting.
”Ser du björktrasten?”
Jag gick igenom Stureparken. Inte något ovanligt med det, det gör jag ofta. Men just denna gång hände något som inte är lika vanligt. En, för mig helt främmande, man stoppade mig och frågade ”ser du björktrasten?”.
Vände min blick upp mot trädkronorna, men såg ingen fågel. ”Nej…”, svarade jag lite tveksamt. Vad var han ute efter? Han såg ju helt normal ut. Nykter och så. Och, mitt på dan. Prata med främmande människor. I Stockholm.
Det kändes lite skumt, men samtidigt blev jag ju nyfiken. Inte så mycket på björktrasten, utan mer på varför han tyckte att det var så viktigt, att han stoppade mig för att fråga om jag också sett den. Han ville uppenbarligen dela en upplevelse med mig.
”Var ÄR den?”, frågade jag. ”Där”, sa han och pekade mot en björk. En björk där det inte satt en endaste fågel, så vitt jag kunde se. Han gick närmre och pekade igen, ”DÄR!”. Han pekade nu på en knöl på björken, där det förmodligen suttit en gren för länge sen. DÅ, såg jag.
Jag tittade och log. ”Vad roligt!”, sa jag. ”Ja, visst ÄR det!”, sa han och log tillbaka.
Solenergi?
Jag har ingen aning var energin kom ifrån. Kan det vara att det är fredag? Att solen skiner? Att jag sprungit 2 kvällar i rad? Kan bara tacksamt ta emot den. Och använda den.
Energin, jag så plötsligt och oväntat fick, använde jag till att städa i köket, här på jobbet. Det var dags. Det var absolut nödvändigt. Har varit i flera år, faktiskt.
Äntligen tömde jag den där gamla ölbacken, som var full av gamla glas, tekoppar, disktrasor, bonvax till golven (på ”gamla” Lådan), maskindiskmedel (också det till ”gamla” Lådan, för här har vi ingen diskmaskin).
Äntligen torkade jag golvet, gnuggade bort fläckarna – torkade till och med rent under lådhurtsen!
Och äntligen slängde jag alla plastburkar som inte har några passande lock, städade i skåpet, i kylen… Diskade allt. Torkade av micron, skåpluckorna och hyllorna.
Nu står det 6 soppåsar, fint uppradade utanför dörren till köket. Jag undrar om min energi räcker till att gå ut med dem till soptunnorna på gården. Den börjar att sina. Jag märker att jag börjar att fundera på hur jag ska komma undan… kan man väcka Klas… kommer Bengt tillbaka från presskonferensen snart, kanske…
Tills vidare står de fint. Hunden har inte börjat att utforska dem ännu, vilket väl får anses vara ett gott tecken.
Nu ska jag ta tag i jobbet.
Jag?
Igår kom min ALLRA BÄSTA väninna till mig på jobbet. Jag såg redan i hennes pillimariska blick att hon hade något kul i väskan. (Har ännu inte bloggat om hennes väskor, men det kommer.)
Och, mycket riktigt. Ganska snart fiskade hon upp ett tidningsurklipp som föreställde – mig!?
Tyckte hon.
Kanske finns det likheter – magen känner jag igen, och gröna skor är ju VÄLDANS fint, rosa väska – nej.
Kanske ska man sy sig en sån baddräkt? Har faktiskt funderat på att sy en hel baddräkt, med lite ben, redan innan jag fick se bilden. Och färgerna är ju fina.
YES!
Det fungerar! I alla fall hos mig. Om ni undrar vad det är för konstig fil jag lagt ut kan jag berätta att den är digitaliserad från en stenkaka från 1950, som min mamma spelade in till sin mamma, som födelsedagspresent till hennes 50-årsdag. Min mamma var nämligen i Chicago och hennes mamma satt kvar hemma i Norrbotten.
På skivan, som består av två sidor (ja, sånt anses numera vara nödvändig information), spelar mamma ”Till Våren” av Grieg på piano på den ena och läser upp ett fint ”grattis-brev” på den andra.
Just detta spår är en liten del av stenkakan, som förmodligen inte var menat att komma med, men gjorde det i alla fall. Till min stora lycka. Mamma fnittrar och säger nämligen ”Ni måste tro att jag är tokig!” (och det på RIKTIG norrländska!).
Och DET är verkligen sant. Min mamma är lite tokig. På ett positivt sätt.
Ljud
Ska prova en ny grej. Att lägga ut en ljudfil på bloggen. Klas säger att jag ska spara den i mp3-format och ”bara lägga ut den”. Jaha.
Har här en liten fil som jag gärna vill att ALLA lyssnar på. Den är varken för tung eller för lång. Klicka här, så kommer den. Hoppas jag. Annars har jag gjort fel någonstans…
Äggklocka
Igår kom lösningen. Lösningen på hur jag ska kunna mäta tiden för när jag ska jogga, springa respektive gå i mitt nya löpningsprogram. Det var betydligt enklare än jag trott. Jag hade igår låst fast vid en lösning som jag inte gillade – att ta tid med timern på mobilen. Vad jag inte gillar är att behöva trycka på 1000 knappar, titta nedåt (på mobilens lilla skärm) samtidigt som jag försöker hitta ett bra tempo när jag springer.
Gitz sa ”äggklocka”. Som om det vore världens mest självklara sak. Vilket det ju också är. Det är bara att inse att jag blivit så teknikberoende att jag inte längre tänker på de verktyg jag använde INNAN mobilen/datorn/internet.
Åh, jag gillar verkligen de där MEKANISKA sakerna. Jag föreställer mig en äggklocka som ser ut som ett ägg (tror mig ha sett det någonstans – för länge sen), där man vrider på överdelen och ställer in antalet minuter enligt skalan som är ritad runt äggets ”midja”. (Kan man kalla det som är bredast för midja? Förhoppninsvis, för annars skulle JAG också vara utan.)
Inuti ägget finns det massor av stålfjädrar och kugghjul som ser till att allt fungerar. Sen, när tiden gått ut RINGER den! Ett sånt där mekaniskt ljud. Ett ljud man inte kan välja. (Inser att jag numera uppskattar att slippa välja. Har det gått för långt då?)
Kan man fortfarande köpa äggklockor? Som inte är digitala? Den frågan ska snart utredas. På lunchen, tror jag.
Tack, Gitz, för att du är så LISTIG och vidsynt!
Intelligent?
Nej, nu kan jag inte hålla mig längre. Måste skriva av mig.
Först lite bakgrundsinformation.
Igår var Klas och jag på heldags-seminarium, anordnat av Adobe. Det hette ”PDF Expo 2005” och hölls på Vinterträdgården i Stockholm. Vi anmälde oss för att det verkade intressant. Dessutom måste jag snart ta tag i det där med att göra tryckfärdiga pdf-filer i Destillern… jag använder fortfarande Apogee Create från Agfa. Eftersom det fungerar bra har jag inte känt något behov att byta programvara. I alla fall inte jag, personligen.
Nu är det dock så att allt fler annonsörer kontaktar mig för att få ”job-options”-filen till Destillern. Hm… Jag har ingen sån utan har svarat ”kör med standard” och hoppas sen att det går bra. Vilket det också gjort.
I vilket fall som helst talade de inte alls om hur man producerar tryckbara pdf-filer, däremot om allt annat. Vi lyssnade till tanter och gubbar som talade om korrekturfunktioner, dokumentsäkerhet, blanketter – de talade mycket om det ”intelligenta” dokumentet.
Det är just DÄR det kör ihop sig. Hos mig. Intelligent? Vadå?
Jodå, frågan togs upp och besvarades med att ett dokument som ”kommer ihåg” saker och ”vet” vad det ska göra ÄR intelligent. (Vill du läsa mer om hur Adobe ser på saken, klicka här.)
Men jag ställer mig ändå frågande. KAN ett dokument kallas intelligent? Jag tycker inte det. Det är ju en människa (eller fler) som har talat om för det hur det ska bete sig. Det gör ingen ”egen” uträkning, tar inte andra hänsyn än de man gett det möjlighet att ta. Det har inget minne, inga känslor…
Jag slog upp ordet på Svenska Akademins ordboks-hemsida och fann följande:
| 1) BRUK: (numera föga br.) i sht BRUK: filos. som har karaktären av förnuftig varelse, begåvad med förstånd, förståndig; om sak: som har avseende på l. härledes ur förnuftet; stundom: översinnlig; jfr INTELLEKTUELL 1 o. 2. • ATTERBOM PhilH 242 (1835). • Menniskans företräde (framör djuren) ligger icke egentligen deruti, att hon har en intelligent beståndsdel. AGARDH BlSkr. 2: 100 (1837). • Den kroppsliga känslan har sin motsvarighet uti den intelligenta känslan, hvarigenom de rent själiska tillstånden omedelbarligen förnimmas. TRANA Psych. 1: 52 (1843). • Intelligent förnimmelse är det omedelbara medvetandet om en Själens egen affection. Därs. 2: 7 1847. NYBLÆUS Forskn. 2: 576 1881. 2) BETYDELSE: som har god fattningsgåva l. godt l. skarpt förstånd l. vaken tankeförmåga; som lätt inser l. begriper ngt, begåvad, klok, förståndig; skarpsinnig; om sak: som röjer l. vittnar om l. ådagalägger begåvning l. klokhet osv. • Arbetet blir bättre i den mån det blir intelligent och förstår att nyttja konstens hjelpmedel. GEIJER I. 6: 179 (1839). • En intelligent domare (i smakfrågor). CAVALLIN (1875). • Intelligent och bildad var han. TAVASTSTJERNA Inföd. 23 (1887). • Generalen var en ståtlig gammal man med ett intelligent ansikte. LUNDEGÅRD Stormf. 76 (1893). • SvD(A) 1929, nr 272, s. 7. – jfr O-INTELLIGENT. |
Alltså, det står VARELSE. Levande, alltså. Inte ett elektroniskt dokument.