tankar från hängmattan
 |
 |
 |
| Tugga… | …tugga… | … och tugga. |
 |
Riesling är drygt 4 år gammal. Kommer från Belgien. (Ska snart börja på SFI.) Har glada öron och gillar hö. (Vi har inte hunnit prata så mycket med varandra ännu. Återkommer när jag vet mer.) |
 |
| Hästar har lång hals | Jocke säger att han ska rida… |
 |
 |
| Riesling i sitt nya hem… | …med matte Gunnel |
Han fick böja nacken för att komma in genom dörren, men såg ändå ganska glad och nöjd ut när han fick se sitt nya hem. Lite irriterad över all uppståndelse, kanske, men det är ju förståeligt. Och, när jag tog fram kameran för att ta bilder blev det nog lite i stressigaste laget. Han fann sig dock och poserade snart villigt.
Tyvärr är jag en klantskalle, som glömde kameran hemma i morse, så ni får vänta tills i morgon innan bilderna kommer ut på bloggen.
Han är stor, 173 cm i mankhöjd. Snälla ögon, mjuk och varm, silvervit. Schimmel, säger B. Han har en liten bläs på nosen… heter det nos? Ja, nu gäller det att plugga på vokabulären, för den är omfattande. Och svår. Ska också upp på vinden och leta efter ridhjälmen jag fick av B i julklapp 1987. Jag sa inte att jag ska rida. Bara att jag ska hämta ner hjälmen. Sen får vi se.
Välkommen Riesling!
Idag är det ingen bra dag… grått väder, kalla vindar som blåser rakt igenom kläderna, för lite snö för att åka skidor… för mycket is för att kunna ta en promenad…
Har slängt ut granen och tagit bort julpyntet men vägrar att ta bort adventsljusstakarna i fönstren. Behöver fortfarande ljuset. Om jag bara fick välja ETT julpynt skulle det bli ljusen i fönstren. Det är de som ger mest julkänsla. Kan klara mig utan gran, peppishus (men det blir svårt) och klappar – men inte utan ljuset.
Att inget har hänt vore fel att säga.
Det har hänt massor.
Köfritt på vägen in till kontoret. Hann kolla alla mail innan jag skulle iväg på kundmöte. Bussen kom 15 sekunder efter att jag kommit fram till busshållplatsen. Konstruktivt möte (får massor av jobb!). Trevlig lunch med kund.
Solen sken, tog en promenad tillbaka till kontoret. REA på NoaNoa! Klämde, kände på allt, men avstod från köp, trots allt.
Känner mig ovanligt tillfreds.
Tror ändå inte på skrock. Det är väl som med kristaller. Om man tror, har det betydelse – annars inte.
Vår bleka vintersol visar sig först vid 9-tiden på morgon. Då är det dags att öppna ögonen, sträcka lite på sig. Tända adventsljusstaken i sovrumsfönstret. Ligga kvar en stund och fundera…
Dags att ge djuren mat. Tänder pannan och går sen ner och ger fåren havre och vatten. Tar en sväng förbi brevlådan på vägen upp från lagårn och plockar upp DN på vägen tillbaka till huset. Nu är det dags att äta frukost.
Efter grötfrukosten läser jag DN. Grundligt. Alla artiklar, alla musik-, film- och bokrecensioner och NoN. Tar mig tid att lösa sudokun. Skummar igenom kvällens tvprogram. (Inget att se. Vem är förvånad?)
Detta tar cirka 2 timmar.
Sedan är det dags att gå ut. På riktigt. Vinteroverall på, alltså. Går ut och kollar runt lite. Kanske tar tag i nåt. Spikar fast en planka eller två. Fixar några balar, ströar hos fåren eller bara pratar bort en stund med dem.
Snart börjar hungern att göra sig påmind igen.
Dags för lunch. Försöker att hitta något som inte är så fettframkallande i kylen.
Efter lunch kommer dagens höjdpunkt! Skidor!
Tar en runda på några kilometer i skogen. Njuter av tystnaden, av ljuset, av det blå-grå landskapet. Tar lite bilder. Tar det, framför allt, lungt.
Väl hemma igen är det dags för en tupplur…. Åh, så skönt det är att sova middag!
Sen ska djuren ha mat igen. Pannan tändas. Middag planeras. Dags att samla in den egna flocken, barn kanske ska hämtas vid något tåg eller buss.
En liten drink, kanske. Med några grissini till…
Efter en gemensam middag i köket funderar jag på om jag har något kul projekt på gång. Eller kanske en bok som jag vill läsa.
Tittar kanske på tv, sitter och läser, vattnar blommor eller bara funderar… I ett par-tre timmar.
22.00. Läggdags.
Visst borde livet alltid vara så här?
Har fastnat i en bok.
”Två”, av Märta Tikkanen. Den handlar om hennes 30 år tillsammans med sin man, Henrik Tikkanen, som nog inte var en så lätt man att leva med. Den handlar om hennes överlevnadsstrategier. Om hennes tankar och funderingar.
Den handlar inte om en förtryckt kvinna. Det är det som är mest intressant. Hon har gjort ett aktivt val själv. Härligt!
”Jag är svår att älska”, sa han till henne när de möttes.
Men, ännu svårare att låta bli, tänkte hon.
Köp boken!
Kostar bara 39:- som pocket på cdon.com
Klockan är 00.30, natten mellan den 12e och 13e december. Det är alldeles tyst. Inte en bil, inte en människa. Bara jag. Och snön.
Jag vill ÄTA snöflingorna… har man blivit galen då?
Har precis lämnat ett stort jobb till tryck. Sorterat en del bilder som låg och skräpade på skrivbordet (IRL-bordet). Slängt 522 mail från min inbox. (Har bara 19 mail kvar!) Det känns så skönt!
Ändå känns det tomt. På ett lite trist sätt. Vad kan det vara?
Jag är inne i ett mellanrum.
Ett mellanrum är ett sånt ställe man kan vara på, mellan ”de riktiga” sakerna händer. Man gör inget speciellt. Man producerar inget. Man ”plockar” lite med saker, bara…
Kan kännas lite trist, lite tomt. Ändå behövs dessa mellanrum. Kan kanske jämföras med Bodil Jönssons ”ställtid”, fast då gör man ännu mindre, tror jag.
När jag var liten hade vi ett mellanrum. Det var rummet mellan köket och hallen. Ett högst konkret mellanrum, alltså. Det fanns där. Vi gick igenom det varje gång vi skulle till köket – och ut igen.
Förmodligen är jag lyckligt lottad som hade ett riktigt mellanrum, när jag växte upp. Det gör det lättare för mig att känna igen mig, när jag befinner mig där, som vuxen.
Vårt mellanrum är här markerat i rosa. Passar bra, tycker jag.
… sjöng för oss i fredags.
… tills K fyller 19 år. Hur är det möjligt? Hur gick det till?
Tiden är en otrolig uppfinning. Den bara går och går. Alldeles av sig själv. En av de få saker man inte behöver skjuta på för att få det att gå framåt. Man kan sitta på en stol. Ligga i en soffa. Under en fleecefilt och blunda. (Som jag gjort idag.) Man kan göra vad som helst. Eller ingenting. Tiden struntar i det och tickar bara på… Känns bra, på något vis. Pålitligt. Tryggt.