Författare: Camilla

Trött. Varför är man alltid så himla trött. Är det bara människan som vaknar motvilligt varje morgon? Är det bara jag…?

Ner i köket. Kallt på golvet. Var är tofflorna? Tittar på termometern utanför köksfönstret… Va! Minus 22 grader! Det är väl ändå ganska onödigt.
Tur att jag äger en bävernylonoverall. På med den och ner i lagårn. Nya ”valpar”. Jaha. Och inga lediga boxar. Måste flytta runt tackor, lamm och grindar. Märka upp de små liven med gula SE-nummerlappar i öronen. Tången kärvar i kylan – lammen klagar, vill inte alls ha några gula plastbrickor i öronen. Fingrarna blir stelare och stelare. Hästarna gnäggar om hö. Mer hö.

Minus 22 grader. Det betyder att man måste leta efter varmluftspistolen. Utan den finns det inte en chans att få igång vattnet. Men tyvärr, inte ens med den kommer vattnet igång denna morgon. Endast en kran fick vi igång. Det blir till att ”hinka”. En rolig syssla som går ut på att man tar alla hinkar som står utspridda i lammningsboxar, hästboxar och hästhagar. De uppsamlade hinkarna är alla fyllda med is – gårdagens vatten. De bärs upp till huset och ställs i badkaret, för upptining.
Efter det letar man efter nya hinkar att fylla dagens vatten i. Fylla vatten, bära ut, fylla vatten, bära ut. Uppmanar djuren att dricka upp fort, för snart har även detta vatten frusit. Är dock osäker på hur mycket de förstår av vad jag säger.

Hästarna vill ut. Nu! Måste bara ge tack- och bagglamm sitt havre först. Hästarna sparkar otåligt på väggarna i sina boxar. OK, ok, jag kommer, ropar jag samtidigt som jag bär en hink med havre bort mot bagglammens hage.

Ut med hästarna i hagen. Hö och vatten till dem. Sen kommer mockningen… Fram med stora skottkärran och den mentala träningen kan börja – ”Detta är kul! Detta är jättekul!”.
Är det någon som vet hur man får en häst rumsren? Ja menar, det finns ju de som hävdar att hästar är intelligenta djur. Hundar, som ju är kloka, bajsar ute. Till och med grisar avsätter en speciell plats för sina större behov. Men, hästar… nej, de bryr sig inte om att jag får ägna närmare en timme åt att mocka upp skiten efter dem. En timme – varje dag.
Ok, det är frivilligt att ha hästar, och motion ska jag ju ändå ha, men ändå…

Nu är det dags för min frukost. Börjar att bli lite matt. Har gått på reservtanken en längre stund. Rågflingegröten micras och jag äter. Tittar på klockan. Äter fortare. Herregud, jag har ju ett jobb att sköta, också!

Måste bara kolla mailen, innan jag går ut igen. Lugnt, bara 67 nya mail, verkar inte vara något som är panik.
Ner till lagårn och ge alla nyförlösta tackor hö, kolla om vattnet är slut i hinkarna, eller om de är omkullvälta… Fylla på, kolla av att allt är ok.

Upp till huset igen. Nu börjar arbetsdagen. Ska bara hämta en kopp te.
Kollar igenom de 67 mailen, som nu blivit 85… nej tack, vill inte ha Viagra, nej, orkar inte läsa nyheter, ”dagens ord” – kul, men hinner inte nu, lägger i separat mapp, nya annonsmaterial – bra, in i en annan mapp. Så, håller det på. Telefonen ringer, ”såg du mitt mail?”. Vilket mail?

Snart är det lunch. Hungern gör sig påmind igen. Måste bara ner till lagårn först och kolla att ingen tacka har lammat. På med overallen, stövlarna, mössan – men, var la jag vantarna? I bryggstugan. Visst ja, måste ju tända pannan! I annat fall får vi inget varmvatten i huset. Gör det först, kan kolla djuren sen. Tvätten är torr på sträcket… Tar ner den, så att den inte luktar rök från pannan. Viker tvätten, ser mig om efter tomma tvättkorgar att lägga den i, men det finns inga. Men titta, där ligger ju vantarna! Ska försöka att komma ihåg det, men först måste jag ta in den rena tvätten i huset.
Pannan brinner, jag går ner till djuren, men glömde vantarna i trappen…

Lungt i lagårn. Men, hästarna vill ha mer hö i hagen. Hämtar en korg hö till dem – nu är jag hungrig! Upp igen. In i frysen – finns det nåt som går fort? VV-låda, får det bli. Tar 8 minuter att micra, 2 minuter att äta.

Den äldre sonen ringer och frågar om jag vill med på bio i kväll. Bio i kväll, jag har ju knappt börjat att jobba?! Ja men, du har lovat, fortsättar han. Har jag? OK. Det kommer en dag när de inte vill ha med en på bio… Jag kommer med. Har ingen bil, för den har K tagit till jobbet, så det får bli buss in till stan. Tar längre tid, måste åka hemifrån vid 16.30 redan, för att hinna med bion.

Nu gäller det att jobba fort. Klockan är redan över 14 och bussen går 16.52… Jobbar jag deltid, numera? Eller dubbelt så snabbt? Eller, blir det inte nåt gjort alls…?

Oj, pannan! Har den kommit upp i rätt temperatur nu, så att jag kan duscha? Måste ut och kolla. Nästan brunnit ut, glöder lite i botten. Vilken tur att jag kom nu! Fyller på med ny ved och kollar av temperaturen i vattentankarna – 30 grader. Får duga till hårtvätt, men duschen väntar jag med.

Jobba, jobba, jobba.

Nu vill hästarna in. Det börjar att bli mörkt ute. Höet är slut igen. De vet båda två att det finns nytt i lagårn… Tar in dem, ger fåren havre och nytt vatten. Glömde hinkarna som stod på upptining i badkaret, får gå upp igen och hämta dem. Kan man få nog med hinkar? Det är alltid hinkbrist hos oss.

Klockan. Vad är klockan?
Hoppsan! Hinner inte med bussen. Hann tvätta håret men glömde bort att man inte kan gå ut med blött hår i denna kyla. Var är fönen? Självtorka är bra. Målar ögon och läppar, byter kläder, ber om skjuts till nästa buss.

På väg. Sätter iPod-lurarna i öronen. Mel Thormé sjunger för mig hela vägen in till Mörby Centrum, där K hämtar mig med min bil. In till stan. Skrattar åt de som är på väg ut – i köer. Parkerar bilen i garage, hittar ett matställe, äter och går sen på bio. Rolig film, känner mig glad, men trött.

Hem igen. På med overallen, stövlarna, mössan och vantarna och ner till lagårn. Tar in de tackor som ännu inte lammat. Vill inte att de lammar ute, när det är så kallt. Lyser med ficklampan över hagen… ingen kvar. Stänger grinden och pussar alla får, lamm och hästar gonatt.

En kopp te framför tvn. Ska snart sova.