Har nu börjat att öka på löpträningen. Ja, öka så att jag kommer upp i den löpträning som man bör ha för att klara av alla lopp jag anmält mig till.
Jag har börjat att följa Tjejmilens träningsprogram som jag laddat ner från marathon.se. Det vill säga 3 pass i veckan.
Det går trögt. Det tar emot. Det är faktiskt riktigt jobbigt!
Igår stod det ”8 km lätt löpning” på schemat. Ja, ni såg rätt. 8 km.
Det är inte alls ”lätt”. Det är tungt.
Eftersom jag tycker att jag tränat ganska flitigt i skidspåret och i skidbacken i Idre i helgen gav jag mig tillåtelse att byta ut denna 8-kilometers ”lätta” löpning till 3 km intervallträning, i stället. Också jobbigt, men tar kortare tid att genomföra. Jag var trött och hungrig.
Man ska lyssna på kroppen.
Det är dock väldigt lätt att i stället lyssna på ”knoppen”. Här gäller det att vara på sin vakt för hjärnan kan vara en lurig typ. Försöker att förleda en genom att säga, du behöver inte springa så långt, eller så fort, eller alls! Det går lika bra att ligga i soffan och titta på en tränings-dvd… Det är viktigt att veta hur man ska träna, att få fakta om olika muskler och träningsformer. Själva träningen kan man alltid börja med ”i morgon”.
Stopp! Lyssna inte mer. Kräng på dig din sport-bh, dra på springbrallorna och tröjan, snör på dig springskorna och ge dig iväg ut i löpspåret, innan du faller.
—
Jag var inte ensam på vägen upp till Idre…
Undrar vad de gör, med nosen i asfalten. Äter salt?