Igår blev VÅREN invigd i Kårsta. Cirka 5000 personer hade tagit sig ut på landsbygden, via Roslagsbana och bil, för att se på Årets Stora Händelse, om man är en kossa, nämigeng
betessläppet!
Cirka 100 kor fick möta vårsol, grönt friskt bete – och 5000 nyfikna åskådare! Det gick precis så vilt till, som man kan tänka sig. Om man bortser från den första kossan, som tittade lite tveksamt ut ur lagådsdörren, som om för att kolla läget innan hon beslöt sig för att ta steget ut i det fria.g
När hon väl fattat sitt beslut, följde hela flocken med. De skuttade högt upp i luften, muade vilt och galopperade i hög fart mot hagen – och det saftiga gräset.
Själv stod jag vid en grind och motade bort de kossor som tänkte springa åt fel håll. Detta samtidigt som jag försökte att ta bilder. Inte alldeles lätt och inte alldeles riskfritt. Kor är stora djur och det är lätt att man blir lite skraj när de kommer rusande mot en i full galopp. Det gäller då att inte tveka, för då kan kossan fatta att hon är både större och starkade än jag, och rusa rakt på en. Nej, stå kvar. Vifta med armarna. Skrik, om det behövs. Så går allt bra.
Väl i hagen måste det bestämmas vem som ska vara chef. Detta görs upp genom stångning. Då är man väldigt glad att man står utanför stängslet, kan jag säga.
—
Våren har också kommit till oss, i Prästgården…
