Vaknade med ett ryck och trodde att jag hade försovit mig. Och just idag, av alla dagar, på Bengts födelsedag! Det kändes precis som om mobilen ringt (som jag bara ställer den 1 september – då den 2 september är den enda dagen på året då det är JAG som har ANSVARET att vakna först), att jag hade tryck på ”stäng av larmet” och somnat om. Orkade inte sträcka mig efter glasögonen som låg på nattduksbordet, varpå jag inte hade någon möjlighet att se vad det stod för siffror på klockradion i fönstret.
VARFÖR kan jag inte klara av att vakna själv – en endaste dag?
Jag låg och surnade till på mig själv, tittade lite på Bengt – som tittade TILLBAKA!?
Och VARFÖR kan han inte sova – på sin födelsedag!?
Suck. Kisade mot klockan igen. Blev bländad av solen. Hopplöst. Men… vänta nu, står det inte 06.05? Jo, det ser faktiskt så ut. Jag HAR alltså inte försovit mig!
Skuttade upp ur sängen. Väckte två trötta barn. Ner i köket för att brygga te, ta fram tårtan (som Bengt inte vill ha, men väl barnen) och ta fram alla paket. Bengt hade önskat sig ett lås till nya ytterdörren. ”Finns på Jula”, hade han sagt. Pyttsan! OK, det fanns lås, men ingen i butiken som visste hur de fungerade. Vilka delar som hörde ihop. Vad som passar till vad. Butikskillen på Jula kliade sig i huvudet och kunde efter en lång stund konstatera att ”det här kan inte jag”. Nehe. Jag raffsade åt mig några påsar som såg ut att innehålla saker som passade ihop med varandra. Om de sen passar på dörren, återstår att se…
Hade nu ett paket men kände mig ändå inte nöjd. Det kändes futtigt att komma med ETT enda paket. Ett paket som Bengt redan visste vad det innehöll. Dessutom var risken för besvikelse stor, när han skulle upptäcka att det var FEL grejer. (Bengt KAN nämligen sånt här, till skillnad mot Julas personal.)
Barnen och jag beslöt oss för att leta efter något mer. Klas kom med den strålande idén att köpa en dunkudde. Känner mig dock lite osäker på VEM som skulle få den nya kudden – Bengt eller han själv. Men, eftersom ingen kom med något bättre förslag inköptes en mysig dunkudde på Hemtex. Nu kändes det bättre. När jag sen hittade nya sittdynor till matsalsstolarna började det att kännas helt ok. Inte för att Bengt vill ha kuddar och dynor, men det blev i alla fall två stora paket till. Och fint papper!
Vad är det som är så speciellt med födelsedagar? Att man firar sin FÖDELSE och inte att man blivit ett år äldre är ju självklart, men ändå… Det går inte att komma ifrån, en födelsedag känns speciell i kroppen. Lite av förväntan, vilket är konstigt, för är det någon dag på året som alltid är sig lik, så är det ju ens födelsedag. Trots det, känner man sig liksom lite gladare, känner hopp, något nytt…
Och, må han leva i 100 år. För själv tänkte jag bli 78.