Igår såg det ut så här, när jag tog min (numera) dagliga skogspromenad.
Idag, så här…
Visst är det otroligt hur fort hela landskapet byter skepnad. Över en natt. Man borde inte bli förvånad, men förundrad, kan man väl ändå få bli?
Jag har längtat efter snön. Efter längdskidåkningen. Efter ljuset.
Jag har dock inte längtat efter hala vägbanor. Kölden. Mörkret.
Det finns alltid två sidor av allt. Minst.
Hur man sedan upplever saker och ting, beror på vilken sida man väljer att se. Det innebär att man, i mångt och mycket, själv kan påverka hur man mår. Självklart, eller hur?
Men, nu ska vi dra det ytterligare ett steg längre…
Jag känner en man, som arbetar på ett stort läkemedelsföretag, är uppfattad som en klok och sansad man. Denna man, lyssnade på ett föredrag under en tjänsteresa i USA för någon månad sedan.
Han kom hem och berättade för mig att han hört berättas att vi snart kan tänka oss friska. Han såg avvaktande på mig, undrade nog hur jag skulle ta detta påstående.
Jag blev nyfiken och frågade, hur då?
Jo, man vet ju att hjärnan har en enorm kapacitet och att vi bara utnyttjar en bråkdel av den. Hittills.
Föredragshållaren hade sagt att människan med tiden skulle lära sig att utnyttja större delar och aktivt kunna ge hjärnan ”instruktioner” att självmedicinera kroppen, vid behov.
Detta gör ju hjärnan redan idag, men med automatik, inte via aktiva tankar (fast, där är jag tveksam, man kan nog medicinera sig med tankar redan i dag, till viss del). Kroppen skickar ut bedövningsmedel, när vi slagit oss, skickar ut hormoner av olika slag, för att vi ska må bra i själen, söver oss om smärtan är outhärdlig och mycket annat snillrikt.
Kemi. Det är vad det handlar om. Ren kemi.
Hjärnan är ett välfyllt apotek. Utan köer. Utan avgifter. Fyllt av mediciner som vi kan ha användning av. Den blandar, konstruerar mixturer för olika behov – och levererar.
Det nya var att människans hjärna skulle kunna blanda allt mer komplicerade mediciner, bota allt svårare åkommor – med hjälp av aktiva, medvetna tankar.
En intressant tanke. Onekligen.