Nä, nu måste jag skärpa mig! Träna mer. Äta mindre. Hur ska det annars gå för mig på Tjejvasan om mindre än en månad?
Tjejvasan stressar mig lite, men på ett positivt sätt. Hade det inte varit för den så hade jag nog inte tagit den där skidturen som jag ändå gjorde idag. Det var inte så mycket snö, men det gick framåt. Långsamt framåt.
Tror att jag ska boka in någon form av fysisk aktivitet varannan dag den närmsta månaden. Med fysisk aktivitet räknas bara sånt som får pulsen att öka och som varar i minst 30 minuter.
Jag vet att man inte kan få upp sin kondis till toppnivå på 4 veckor, men den kan bli bättre. Hoppas jag.
Vad ska jag då ägna mig åt, nu är aerobicsen och cirkelträningen har slutat här ute på landet?
Skidåkning, om det finns tillräckligt med snö, förstås.
Simning på ”Vallentuna Gym & Sim”, kanske.
Löpning, om underlaget är ok. Det vill säga halkfritt, vilket det inte är idag.
Mag- och ryggövningar framför tvn. Har en dvd med lite olika program.
Yoga?
Nej, det räknas inte som fysisk aktivitet. Inte den jag går på, i alla fall.
Yogan… Är osäker på hur jag ska förhålla mig till mina yoga-lektioner. Vet att jag bara gått två gånger och inte alls vet vad jag talar om. Borde vara ödmjuk. Men, är den känsla jag får ändå 100% fel?
Känslan av att det är nåt lurt med det här. Att det är humbugg. Att det inte finns några schakran som till varje pris måste hållas i balans för att man ska må bra. Att alla effekter som påstås komma från yogan i själva verket är placeboeffekter. Såna som inte funkar på mig, eftersom jag är så dålig på att tro på nåt.
Eller, det är jag kanske inte. Jag tror på det som är sant. Som kan bevisas. Sånt som i alla fall är sannolikt.
Kan inte hjälpa att jag blir irriterad när vår yogalärare säger (alltid med samma mjuka röst) att vi ska blunda och ”känna efter, vara i nuet, här och nu”. Var skulle jag annars vara? Jag sitter ju på en matta i rummet.
Jag har heller inga som helst problem med att somna på kvällarna, ett problem som de flesta andra i gruppen brottas med. Jag lägger mig ner, sluter ögonen, slappnar av – och somnar. Jag är nämligen trött. Har arbetat en hel dag. Fått frisk luft. Varit aktiv. Då sover man bra.
När hon dessutom pratar om att vi ska känna ”kraften som strömmar genom våra kroppar… kraften som är vit”, då går jag nästan hem. Vadå vit?! Hur flummigt får det vara?
Ok, jag måste respektera de som känner denna ”vita kraft” och kanske har jag missat nåt viktigt, men nej, jag tror inte det.
Jag har sagt att jag ska ge yogan en chans – sju gånger skulle jag gå. Två har gått… Vet inte längre om jag vill fortsätta. Min tid är dyrbar. Jag kan kanske göra något bättre av den.
Springa, skida och simma?