De senaste dagarna, ja veckorna, har varit hemska. Och då menar jag riktigt hemska. Jag har inte hunnit med något av vad jag vill (ja, det där med vad man vill kan vi ta senare – jag förstår att jag väljer och att mina val får konsekvensen, nåja…)
Tidningen ska ut. Så är det bara. Ja men, jag tycker att det är kul! Visst, jo, det är sant, men denna gång tog det emot mer än tidigare. Det krävdes en stor ansträngning. (Trots att jag flyttade min artikel om Estland till nästa nummer… ) Det var jobbigt. Få in allt material, sätta ihop det, kolla att allt stämmer, skriva rubriker och mellanrubriker, bildtexter.. ja, allt sånt som inte andra gjort, men som måste göras.
Tidningar har jag gjort länge. Det är inget nytt i mitt liv. Men ibland, som just nu, kolliderar det med en massa annat – som också är viktigt. Nämligen jobb, jobb som jag kan fakturera. Kunderna ligger på mig, har en tidsplan – som snart spricker. Och jag tvingas ”spricka” jag med – dvs förskjuta tiden – som sen kolliderar med annat jag planerat att göra.
Jag tänker ändå ofta: Vill jag byta? Finns det någon annan som jag vill byta liv med?
Nej.
Jag kommer alltid fram till samma svar. Nej, jag vill inte byta. Jag har gjort mina val. Gör fortfarande mina val. Tar konsekvenserna av dem. Och gillar läget – även när det tar emot – som nu.
Jag kallar det ”arbetssegrar”. Gammalmodigt? Ja, kanske.
Ibland tycker jag faktiskt att livet består av för få arbetssegrar. Det är ju ändå de man kommer vidare på. Eller?
Det gäller att ta sig över trösklarna i livet. Lyfta blicken – se horisonten. Även när det tar emot. Glädjen, när man lyckas, blir så mycket större.
Citerar Bodil Malmsten:
”Lyckan är oftast mycket större för den som städat sin garderob, än för den som befinner sig på en paradisö”
Fundera på det.