Jag skriver att det händer märkliga saker, här på gården. Sist om när det surrade på övervåningen…
Men, det är när B sticker från gården som det verkligen händer konstiga saker här.
I förrgår åkte B in till stan för att träffa några gubbar och tanter på nåt möte. Jag var kvar på gården. Jobbade på som vanligt, då vår granne J ringde och frågade om det var vår svarta tacka som stod och betade i en annan grannes trädgård – 7 kilometer härifrån.
Ja, inte vet jag. Måste väl åka dit och titta. Tog K med mig och satte mig i bilen och körde iväg – körde fel några gånger, men hittade till slut rätt trädgård.
Kvinnan som bodde där var mycket språksam och berättade livligt om tackan, var den stod, hur den såg ut – allt. Det var bara det att den hade sprungit iväg. Vi kunde inte få se den. Som tur var hade hon tagit kort på den, så vi kunde i alla fall få se den på bild. Det såg inte ut som någon av våra tackor, så vi tackade för oss och åkte hem igen.
Där, trodde man att dagens äventyr var slut, men icke!
Snart ringde vår närmsta grannfru och berättade att de sett en varg – bara 500 meter från vår gård. Hon ville varna oss. Den kanske var hungrig och ville ha lammstek till lunch….
Det var bara att ge sig ner till lagården och vakta våra får. J sa ”jag hämtar bössan”, vilket han också gjorde. Nu är det ju så att man inte får skjuta en varg. Om de inte direkt angriper ens djur. Men ok, han kunde väl sitta där, med bössan i hand, om han nu ville. Jag hade informerat honom om vad lagen säger, så han visste.
Inte såg vi någon varg, men man vet ju aldrig… Till slut ringde jag Polisen och rapporterade. De sa ”en varg, oj då, vi skickar en viltvårdare”. Jag gick ner till J och berättade om att det skulle komma en viltvådare så han behövde inte sitta på pass längre. Vem skulle sköta det, frågade han. Polisen, sa jag. Jaha, då kommer de nog inte denna vecka, sa han, luttrat…
Det har nu gått 48 timmar – och än har de inte hittat hit…
—
Igår sågs vargen igen, för det är säkert samma djur, av ytterligare en granne. Hon bor 500 åt andra hållet…