Äntligen! Vädrets makter har varit med oss.
Igår kunde vi skörda vårt vete. Fuktigheten är fortfarande något för hög, men inte värre än att vi kan torka det på skullen eller i vagnen. Det gäller nu att gå och röra om i vetet några gånger om dagen för att se till att det inte möglar. Ganska trevlig sysselsättning, faktiskt. Man tar av sig strumpor och skor och hoppar upp i vagnen. Sjunker ner till knäna i havrekärnor. ”Dansar” runt en stund. Bryr sig inte det minsta om att man blir alldeles dammig om benen och att det fastnar små kärnor överallt. Mellan tårna och i bhn. Det känns ungefär som när man var liten och plaskade i vattenpölar. Det var bara mamma som tyckte att det var jobbigt, när man kom in helt dyngsur. Själv hade man bara ett stort leende på läpparna! Man hade varit helt upptagen med att gegga, hoppa och kladda – ha roligt, med andra ord. Det gäller nu att försöka inta samma inställning nu, som man hade då. Strunta i att man blir dammig, att det kommer att ramla små vetekärnor ifrån en hela dagen. Strunta i att det skaver när man i flera veckor får traska runt i skor med vetekärnor som innersula.