Igår kväll kom jag på att jag inte har någon iPod längre – jag har en ”ARG-pod”.
Jag har nu överlevt flera månader utan min kära iPod. Det har inte varit lätt, men det har gått. Nu börjar jag att tröttna på det. Jag vill ha den när jag springer! Ok, det är trevligt att lyssna på naturen – fåglarnas kvitter och vindens sus – men jag är en modern människa, jag vill lyssna på musik när jag springer!
”Use iTunes to restore”, stod det på displayen, det har jag berättat om tidigare. Då gjorde jag inget åt det, för jag misstänkte att det skulle innebära att all min musik som fanns på iPoden skulle raderas. Något jag absolut inte ville riskerna eftersom den hårddisk där all musik låg uppbackad hade pajjat…
Nu är läget annorlunda. K har ju fixat hårddisken, i alla fall datan på den, så musikfilerna är räddade (tills vidare, i alla fall). Nu skulle jag kunna följa uppmaningen på displayen.
Kanske gör jag det idag…? Eller i helgen…
Springa kan jag hur som helst inte göra, oavsett vad som händer med min iPod. Jag är nämligen vrålförkyld. Snorar, nyser och hostar. Känner mig matt och trött, men har ingen feber. (För det är väl så att man inte har feber, så längre man inte har kollat?) Jag hade planerat att träna 5-6 pass mellan Midnattsloppet och Tjejmilen. Av det har det blivit – noll. Hittills. Jag hoppas fortfarande på att ett under ska ske. Att jag ska vakna upp pigg och frisk nästa dag, att solen ska skina på min näsa och säga ”välkommen ut i springspåret!”. Det är fortfarande 9 dagar kvar till Tjejmilen. Det kan gå. Nej, det där lät fel – det måste gå.