Fast, detta skall kommer inte från vår fina hund, Gin. Detta skall kommer från – en varg.
Ska ta det från början.
Igår kom en granne till oss och berättade att han hittat ett dött får i skogen. Han undrade om det kunde vara vårt. Ja, inte visste vi det, men följde med honom för att kolla upp saken.
Inte mycket kvar. Jag letade förgäves efter öronbrickan, men den fanns inte i närheten. Trots det, var jag ganska säker på att det var vårt djur. Det låg nära vår mark – och ingen granne har får.
Grannen är en mycket aktiv jägare och berättade att två, av varandra oberoende personer, sett varg i närheten. Senast i Ekskogen, mindre än 1 km från oss, i helgen.
Ser man varg, ska man rapportera det till Länsstyrelsen. Detta gjordes och i helgen skickade Länsstyrelsen upp en helikopter för att söka upp djuret. Dock utan att lyckas hitta det.
Jag noterade helikoptern i söndags som surrade över oss hela dagen. Trodde att de var ute efter mig (varför tror man alltid sånt?), eftersom jag precis höll på att måla mammas nya utedass rött. Kunde de betrakta detta som ett svartbygge? Nej, ett dass får man väl ändå bygga?
Som sagt, det var vargen de letade efter. Vår granne trodde att vårt lamm hade blivit taget av just denna varg. Han tyckte att han ”såg” det. Nacken var bruten. Ryggraden likaså. Inte vilket rovdjur som helst klarar av sånt. Detta sa han.
Så, nu måste vi också ringa Länsstyrelsen. Rapportera om ett misstänkt slaget tamboskap.
Kommer vi att bli störda av helikoptern nu igen…