Kan man låta bli att springa in i detta? Detta gröna. Detta friska.
Nej, det kan man inte.
Det blev en liten runda igår kväll, efter regnet. Inte så lång, för mina knän sade ”stopp” ganska snart. ”Är du inte klok?! Springa redan?! Mindre än en vecka efter att du tvingat oss att trampa cykel i 9 mil!”, tänkte de nog. Om de hade kunnat tänka.
Gräset växer så det hörs. Eller, är det djurens idisslande jag hör?
Hästarna var glada när jag kom ut i hagen i morse, men Anita borde tala med sin tandläkare, tycker jag…
—
En sak till…
Jag har satt igång bakandet igen. Nu menar jag inte det där vanliga vardagsbrödsbakandet, som jag alltid håller på med, utan kvalitetsbaket.
Jag har satt 2 surdegar – en på speltvete och en på grovmalen råg. Jag har också dragit igång ett nytt försök att göra en honungsjäs-kultur. Nu med honung från bygden, då vi har en granne som producerar kvalitetshonung – utan gifter och tillsatser. Ska bli intressant att se vad det blir av det.
Burken ska stå i 30-35 graders konstant temperatur, vilket inte var så lätt att hitta. Det blev att ställa den ovanpå elkassetten i pannrummet.
I morgon får jag veta om det lyckats. Då ska det nämligen börja bubbla om ”geggan” – om jag gjort rätt, vill säga.
Återkommer…