Veterinären kom vid 11.30. Och, maximal otur, det var hon! Hon, som inte gillar kallvatten och inte kan kliva över grindar, ni vet. Hon som inte gillar mig, helt enkelt.
Jag hade förberett mig så gott jag kunde. Kokat upp vatten som jag hällt upp i två thermosar. Burit ner dem till lagårn. Tagit ner rena handdukar. Flytande tvål. Diskat ur alla hinkar. Hon skulle inte få klaga på nånting denna gång!
Jag stod beredd att knyta upp grinden, när hon skulle in… men, hon tog ett raskt kliv över grinden! Jag lät mig inte luras av detta utan ställde fram varmvattnet, tvålen och gav henne de rena handdukarna. Hon tog emot och började jobba. Berättade efter undersökningen av tackan att allt var ok. Hon var inte färdig att lämma än. Det var bara att vänta.
Och, detta betalar jag 2000 kronor för!!!
Här ligger hon, Simulanten…
Men, något gjorde veterinären. Hon lugnade mig. Hon berättade också att man kan mjölka ur lite mjölk ur ljuvret precis före en lammning. Ett bra sätt att kolla om det är på gång eller inte. Hon beskrev också hur livmoderhalstappen (eller vad det nu hette på ett får) kändes, så att jag skulle kunna hitta den själv, nästa gång. Jag lärde mig lite nytt.
Allt kändes genast mycket bättre, men jag var fortfarande lika trött. E hade under tiden kommit hit för att rida hästarna, men hon kan ju sköta sig själv, så jag tog en timme på soffan (det blev ju ingen i morse…).
Full av ny energi satte jag sedan igång med mitt arbete – 5 timmar försenad. Gjorde en affisch till en kund, la in en banner på Hit&Dits nya site, uppdaterade en annan. Städade skrivbordet, sorterade post och papper. Nu har jag koll på läget.
Och vårt Stora Äppelträd i bagghagen blommar för fullt…
