Sa jag att jag var trött i går morse? I så fall visste jag inte vad trött var, för idag är jag verkligen trött! Har varit nere i lagårn var 90e minut – hela natten. Anledningen var den där tackan som jag trodde skulle lamma igår, men som fortfarande inte gjort det…
Vet inte vad som felar. Känner mig osäker på vad jag ska göra. Har kännt efter och hittar inga lamm, men hon är jättetjock, så det är lamm där – minst 3 stycken, tror jag.
Klockan 8 i morse ringde jag veterinären. Han lovade att ringa mig när hans telefontid var över och komma förbi och titta på henne. Känns både bra och dåligt. Skönt, att en expert får ”ta över” ansvaret, ett tag.
Läskigt är det också. Jag kom på mig själv med att inse att jag var mer rädd för veterinären än små barn är för sotaren. Jag har haft några ”skräckupplevelser” i samband med veterinärbesök tidigare, och minnen finns kvar.
Vad har då hänt, undrar du kanske.
Jo, en del veterinärer har en tendens att alltid leta fel hos oss (stackars) bönder. Klaga på något. En skällde ut mig för att vi inte hade varmvatten nere i lagårn. Jag erbjöd mig att gå upp till huset och hämta, men det hjälpte inte. Hon ville skälla på mig och fortsatte med att påpeka att hon minsann inte tänkte kliva över några grindar. Jag fick snällt knyta upp alla snören och öppna så att hon kunde gå in.
Jag är rädd att de ska tycka att jag gjort något fel. Att jag inte sköter mina djur på bästa sätt. Att de ska möta mig med en anklagande blick…
Suck! Och detta utsätter jag mig för. Ringer efter dem. Betalar dyrt för att de ska komma. Ett veterinärbesök kostar mer än tackan gör, men det får jag ta. Jag kan inte se henne ligga och försöka få ut lammen längre. Utan att kunna hjälpa till.
Nu ska jag gå in och lägga mig i soffan ett tag. Kanske får jag en blund i ögat innan veterinären kommer…
Jobbet? Har jag ett sånt?
Tidning? Kan göra sen.
Student… nej, vänta nu. En sak i taget, om jag får be.