Jag säger 1700-tal. Jag säger klänning. Vad tänker du på då?
Förmodligen får du fram en bild av en kvinna i hårt snört liv, rysch-pysch överallt, siden och sammet, puffar, rosetter, peruk på huvudet och ansiktet sminkat i en ton nära vitt. Och sannolikt har hon dessutom svimmat – av syrebrist.
Jo, det fanns väl de som hade det så på 1700-talet.
Men, de flesta hade det inte.
De var inte slottsfruar. De hade inte en massa pengar eller en massa fritid, som de ägnade åt att dricka vin, brodera och pudra sig. Nej, de arbetade. En del av dem i staden, men oftast på gårdar. Kvinnorna på 1700-talet arbetade hårt med allt från ”grovgörat på går’n” till handsömnad på kvällarna i brasans sken.
Hur såg då deras klänningar ut?
Jag hade ingen aning. Tills idag.
”Smultronflickan” heter denna målning målad av Nils Schillmark (1745-1804) som visar hur den vanliga kvinnan i 1700-talets Sverige var klädd. Hon bar ofta en vid kjol (över 3 meter tyg) och en generös jacka till. Ett förkläde och sjalett (eller en bindmössa).
Allt för att hon skulle kunna röra sig fritt i sina kläder.
Nu ska här sys!
Har köpt mönster. Ska köpa tyg. Och symaskin.
Här ska produceras ”arbetskläder”!
