Jaha – och vem går där, om inte vår nye statsminister.
Det är inte så ofta man får en sån chans, tänkte jag, det är nog bäst att jag går fram och skakar tass och talar några ord med honom samt tar en bild. (Det fick K göra, för annars hade ju inte jag kommit med på bilden.) Så, det gjorde jag igår. Det vill säga, efter att jag forcerat de tre SÄPO-vakter som omringade statsministern.
Kände mig lite tveksam, när de plötsligt dök upp, som från ingenstans, men tänkte att de känner väl igen en riktig terrorist. Jag borde kunna passera. Så, jag fortsatte med raska steg fram emot Rajraj, som såg glad (förvånad?) ut när jag dök upp. (Fattas bara annat.)
Vad vi pratade om? Nej du, det är hemligt.