Jag är bara en gäst i naturen. Ibland blir det så uppenbart att jag lever mitt bland alla djuren, alla träden, alla ”allt” som alltid funnits där. Långt innan jag fanns. Långt innan människorna överhuvudtaget fanns. Vi är bara besökare på denna jord. Ett tag.
Myrorna går rakt igenom vårt hus hela våren. Att någon byggt ett hus på deras väg hindrar dem inte. De fortsätter som om inget har hänt. Älgarna har sina stråk i skogen. Rådjuren likaså.
De håller sig på avstånd. Vi tror att de inte finns, för att vi inte ser dem. Men, om man lyssnar noga, tittar noga, så ser man att man inte är ensam.
När jag kör bil på natten och har extraljusen tända, är det som att åka på safari. Rådjuren står och betar på ängarna. Hararna korsar vägen titt som tätt. Katterna är på jakt. Å, rätt som det är dyker det upp en rävhona med ungar…
Tänk om den här rävungen visste att den nu hamnat på min blogg…