Proggar?

Jaha. Då har man kommit till ytterligare en milstolpe i livet. Den, då allt blir ytterligare lite suddigare. Då man inte längre kan läsa en vanlig dagstidning utan problem. Bokstäverna är plötsligt dubbla och grå-suddiga. Dumma bokstäver! Det var länge sedan jag såg vilken buss som kommer emot mig när jag står och väntar vid busshållplatsen. Nu har det alltså gått ett steg till. Mot förfallet. Med stormsteg.

Fick domen i tisdags. Har inte bloggat förrän nu, när den första chocken har lagt sig en aning. Hos Tant Optiker fick jag frågan ”bättre nu… eller nu?” ungefär 1000 gånger. Efter en halvtimmes utfrågning konstaterade hon ”det är nog dags för ett par proggar”.

PROGGAR – vad är det???

Jo, det fick jag snart veta. Det är ett par pensionärsglasögon, kärringglasögon – det vill säga, ett par progressiva glasögon. Jag blev väl lite blek om kinden när jag fick klart för mig vad hon talade om, så hon fortsatte snabbt att meddela att de numera inte alls syntes på glasögonen att de var dubbelslipade. Ingen kant, som förr i tiden. Inga fula rutor. Och det fanns snygga bågar som kunde passa… försäkrade hon.

Letade mig tillbaka till arbetet och meddelade B att han är gift med en kärring. (Om han nu inte redan visste det.) Han tyckte inte att det var någon stor sak. Men, när jag talade om vad det skulle kosta hoppade han högt. 11.070 bagis. Det är många flaskor Gin, det.

Med vänlig hälsning