Ja, det är inte JAG som kallat mig så. Men idag ringde en tjej jag känner och frågade om jag ville vara hennes livlina. I Postkodslotteriet, alltså. Visst blir man glad men samtidigt lite undrande… vad får henne att tro att JAG skulle kunna svara på en fråga som inte HON kan…?
Men, det är långt ifrån säkert att ”livlinan” behövs. Bara ut i fall att…
Själv skulle jag också behöva en livlina, just nu… Mitt liv känns som en skör tråd – och jag är för tung…