Vår bleka vintersol visar sig först vid 9-tiden på morgon. Då är det dags att öppna ögonen, sträcka lite på sig. Tända adventsljusstaken i sovrumsfönstret. Ligga kvar en stund och fundera…
Dags att ge djuren mat. Tänder pannan och går sen ner och ger fåren havre och vatten. Tar en sväng förbi brevlådan på vägen upp från lagårn och plockar upp DN på vägen tillbaka till huset. Nu är det dags att äta frukost.
Efter grötfrukosten läser jag DN. Grundligt. Alla artiklar, alla musik-, film- och bokrecensioner och NoN. Tar mig tid att lösa sudokun. Skummar igenom kvällens tvprogram. (Inget att se. Vem är förvånad?)
Detta tar cirka 2 timmar.
Sedan är det dags att gå ut. På riktigt. Vinteroverall på, alltså. Går ut och kollar runt lite. Kanske tar tag i nåt. Spikar fast en planka eller två. Fixar några balar, ströar hos fåren eller bara pratar bort en stund med dem.
Snart börjar hungern att göra sig påmind igen.
Dags för lunch. Försöker att hitta något som inte är så fettframkallande i kylen.
Efter lunch kommer dagens höjdpunkt! Skidor!
Tar en runda på några kilometer i skogen. Njuter av tystnaden, av ljuset, av det blå-grå landskapet. Tar lite bilder. Tar det, framför allt, lungt.
Väl hemma igen är det dags för en tupplur…. Åh, så skönt det är att sova middag!
Sen ska djuren ha mat igen. Pannan tändas. Middag planeras. Dags att samla in den egna flocken, barn kanske ska hämtas vid något tåg eller buss.
En liten drink, kanske. Med några grissini till…
Efter en gemensam middag i köket funderar jag på om jag har något kul projekt på gång. Eller kanske en bok som jag vill läsa.
Tittar kanske på tv, sitter och läser, vattnar blommor eller bara funderar… I ett par-tre timmar.
22.00. Läggdags.
Visst borde livet alltid vara så här?