Igår kom lösningen. Lösningen på hur jag ska kunna mäta tiden för när jag ska jogga, springa respektive gå i mitt nya löpningsprogram. Det var betydligt enklare än jag trott. Jag hade igår låst fast vid en lösning som jag inte gillade – att ta tid med timern på mobilen. Vad jag inte gillar är att behöva trycka på 1000 knappar, titta nedåt (på mobilens lilla skärm) samtidigt som jag försöker hitta ett bra tempo när jag springer.
Gitz sa ”äggklocka”. Som om det vore världens mest självklara sak. Vilket det ju också är. Det är bara att inse att jag blivit så teknikberoende att jag inte längre tänker på de verktyg jag använde INNAN mobilen/datorn/internet.
Åh, jag gillar verkligen de där MEKANISKA sakerna. Jag föreställer mig en äggklocka som ser ut som ett ägg (tror mig ha sett det någonstans – för länge sen), där man vrider på överdelen och ställer in antalet minuter enligt skalan som är ritad runt äggets ”midja”. (Kan man kalla det som är bredast för midja? Förhoppninsvis, för annars skulle JAG också vara utan.)
Inuti ägget finns det massor av stålfjädrar och kugghjul som ser till att allt fungerar. Sen, när tiden gått ut RINGER den! Ett sånt där mekaniskt ljud. Ett ljud man inte kan välja. (Inser att jag numera uppskattar att slippa välja. Har det gått för långt då?)
Kan man fortfarande köpa äggklockor? Som inte är digitala? Den frågan ska snart utredas. På lunchen, tror jag.
Tack, Gitz, för att du är så LISTIG och vidsynt!