Nej, nu kan jag inte hålla mig längre. Måste skriva av mig.
Först lite bakgrundsinformation.
Igår var Klas och jag på heldags-seminarium, anordnat av Adobe. Det hette ”PDF Expo 2005” och hölls på Vinterträdgården i Stockholm. Vi anmälde oss för att det verkade intressant. Dessutom måste jag snart ta tag i det där med att göra tryckfärdiga pdf-filer i Destillern… jag använder fortfarande Apogee Create från Agfa. Eftersom det fungerar bra har jag inte känt något behov att byta programvara. I alla fall inte jag, personligen.
Nu är det dock så att allt fler annonsörer kontaktar mig för att få ”job-options”-filen till Destillern. Hm… Jag har ingen sån utan har svarat ”kör med standard” och hoppas sen att det går bra. Vilket det också gjort.
I vilket fall som helst talade de inte alls om hur man producerar tryckbara pdf-filer, däremot om allt annat. Vi lyssnade till tanter och gubbar som talade om korrekturfunktioner, dokumentsäkerhet, blanketter – de talade mycket om det ”intelligenta” dokumentet.
Det är just DÄR det kör ihop sig. Hos mig. Intelligent? Vadå?
Jodå, frågan togs upp och besvarades med att ett dokument som ”kommer ihåg” saker och ”vet” vad det ska göra ÄR intelligent. (Vill du läsa mer om hur Adobe ser på saken, klicka här.)
Men jag ställer mig ändå frågande. KAN ett dokument kallas intelligent? Jag tycker inte det. Det är ju en människa (eller fler) som har talat om för det hur det ska bete sig. Det gör ingen ”egen” uträkning, tar inte andra hänsyn än de man gett det möjlighet att ta. Det har inget minne, inga känslor…
Jag slog upp ordet på Svenska Akademins ordboks-hemsida och fann följande:
| 1) BRUK: (numera föga br.) i sht BRUK: filos. som har karaktären av förnuftig varelse, begåvad med förstånd, förståndig; om sak: som har avseende på l. härledes ur förnuftet; stundom: översinnlig; jfr INTELLEKTUELL 1 o. 2. • ATTERBOM PhilH 242 (1835). • Menniskans företräde (framör djuren) ligger icke egentligen deruti, att hon har en intelligent beståndsdel. AGARDH BlSkr. 2: 100 (1837). • Den kroppsliga känslan har sin motsvarighet uti den intelligenta känslan, hvarigenom de rent själiska tillstånden omedelbarligen förnimmas. TRANA Psych. 1: 52 (1843). • Intelligent förnimmelse är det omedelbara medvetandet om en Själens egen affection. Därs. 2: 7 1847. NYBLÆUS Forskn. 2: 576 1881. 2) BETYDELSE: som har god fattningsgåva l. godt l. skarpt förstånd l. vaken tankeförmåga; som lätt inser l. begriper ngt, begåvad, klok, förståndig; skarpsinnig; om sak: som röjer l. vittnar om l. ådagalägger begåvning l. klokhet osv. • Arbetet blir bättre i den mån det blir intelligent och förstår att nyttja konstens hjelpmedel. GEIJER I. 6: 179 (1839). • En intelligent domare (i smakfrågor). CAVALLIN (1875). • Intelligent och bildad var han. TAVASTSTJERNA Inföd. 23 (1887). • Generalen var en ståtlig gammal man med ett intelligent ansikte. LUNDEGÅRD Stormf. 76 (1893). • SvD(A) 1929, nr 272, s. 7. – jfr O-INTELLIGENT. |
Alltså, det står VARELSE. Levande, alltså. Inte ett elektroniskt dokument.