Hade svårt att somna här om kvällen. Låg och funderade. Tankarna flödade fritt – på gränsen mellan dröm och verklighet.
Då, kom jag på hur det EGENTLIGEN ligger till.
Jag har länge funderat på hur man kommer framåt.
Ska ta ett exempel. Tänk dig en sträcka, från A till B. Börja vid A och gå halva vägen. Fråga dig då om du är framme. Nej, halva sträckan är ju kvar. Fortsätt att gå, stanna vid halva återstående sträckan och upprepa frågan. Du är inte framme nu heller. OM man hela tiden BARA går halva sträckan kommer man aldrig fram.
Försökte få Klas att illustrera detta med någon fin graf eller åtminstone en ekvation. Han bad mig då hämta Jockes miniräknare som ritar grafer, men det orkade jag inte, så jag har nu ritat upp det hela för hand.
Problemet är att om man i praktiken går från A till B, och hela tiden bara går halva sträckan, kommer man så småningom fram i alla fall. Detta borde vara omöjligt men i praktiken kommer fötterna förr eller senare att passera ”mållinjen”. Hur fort det går beror på hur stora fötter man har. Alltså, storleken HAR betydelse. Fötternas storlek.
När jag kommit dit i mitt resonemang, då jag tyckte mig inse hur allt hängde ihop, slocknade jag…