Gitz sa till mig igår att jag hade lärt henne att alltid försöka se nya lösningar på olösta problem. Ja, nåt åt det hållet i alla fall. Det är ju kul att höra. Önskar bara att det vore sant. Jag ser inte alls superbra lösningar på problem som dyker upp. Ofta låser jag fast vid några få, dåliga, som jag dessutom uppfattar som ”omöjliga”.
Dock, har det löst sig med sladden till kameran. Och, på ett oväntat sätt.
Nej, nej, nej, sladden har inte plötsligt dykt upp på mitt skrivbord. Så, lätt var det inte.
Jag gav helt enkel upp. Bestämde mig för att köpa en ny. Sökte efter närmaste kamerahandlare i stan som visade sig vara Wibergs foto på Karlavägen. Ringde dit och frågade snällt om de hade någon sladd att sälja till mig och hoppades att den inte skulle vara alltför dyr. Killen som svarade berättade då att han inte hade någon ”lös” sladd att sälja – MEN att han hade en BÄTTRE lösning. ”Köp en kortläsare för 295:- i stället. Billigare och snabbare.”, sa han.
Så, efter att Jocke klämt i sig sin pizza ska jag be honom cykla iväg och införskaffa en sådan. Det känns ju inte lika slösaktigt som att köpa en sladd jag redan har (någonstans), för en kortläsare har jag ju ingen. Den kan även användas till flera olika sorters kort. Bra, när det kommer hit folk med kort som jag tidigare inte kunnat läsa. Och, sladden KAN ju dyka upp.