Jag citerar min vän Gittan, som igår efter sin springtur sa, ”Ska det verkligen vara på det här sättet? Att man ska stappla runt i lägenheten med ont i benen o att det ska leda till att man mår BÄTTRE? Fan trot…”. (Hoppas ok att citera dig ibland, Gitz…)
Efter dagens tur i Lill Jansskogen, i 30-graders hetta (kändes det som), är jag helt SLUT! Svetten rinner innanför BHn, hjärtat pumpar för fullt – hjärnan är helt tom. Måste dricka VATTEN!
När det känns så här, gäller främst två saker. 1: Glöm inte att stetcha. 2: Ge inte upp, fortsätt, var envis. Envishet är en egenskap jag i andra fall brukar besitta i stor mängd. Tänk positivt! Det SKA BLI bättre. Det KOMMER att bli bättre. Man måste bara över vissa trösklar innan man är där.
Kanske ska berätta om målet med min nya ”hobby”. Mitt mål är att kunna springa 20 minuter i ett streck, utan att dö.
När jag kommit dit, vilket beräknas ta 11 veckor, ska jag dra ner på tempot och kanske springa 1-2 gånger i veckan.
DUSCH!