tankar från hängmattan
Att äta fryst föda verkar vara en ny trend. Tidigare har jag trott att det bara var min galne son, Klas, som äter maten fryst, men nu har jag fattat att det har spritt sig även till hans vänner. (Se CARLs blogg.)
Sannolikt har detta att göra med tiden. Tiden, som vi inte längre har.
”Oh, ÄNTLIGEN!” sa Klas. Gissar att det var budet från InWarehouse.
Kom just på att det är helt meningslöst att bli irriterad över sånt man inte kan påverka.
Så, jag började att tänka på kladdkaka:
Ingredienser:
100 g smör
1 1⁄2 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 1⁄2 tsk vaniljsocker
2 ägg
3 dl socker
Sätt på ugnen på 175°. Låt smöret smälta i en kastrull. Ta kastrullen från värmen. tillsätt de övriga ingredienserna och rör om tills allt är välblandat. Häll smeten i en smord form, gärna med löstagbar botten. Grädda i ugnen 30-35 min. Kakan blir låg och skall vara lite kladdig i mitten.
Prova!
Visst blir man arg! Vi sitter på jobbet och väntar på en leverans av produkter från InWarehouse – och DE KOMMER INTE FRAM. Detta på grund av ”stopp i trafiken”! Studentflak i hela stan! Vad trött man blir! Har de inget annat att göra en fredagskväll? Städa rummet, till exempel?
1 dygn!
Det kungliga namnet gav Helga sin son. Drougge är EFTERNAMNET. Detta har Carls mor, Helga, informerat mig om via mail. (Klas har visserligen tidigare informerat mig om detta… men jag hade glömt…)
Jag reagerar inte länge på att mina barns vänner inte heter ”Kalle”, ”Anders” och ”Stina”, som de gjorde när jag var barn.
Nu heter vännerna ”Gabbe”, ”Coop”, ”Jonash” och ”Slafs”. Och det är HELT NORMALT.
Tidig på jobbet. Tror att det beror på skolavslutningar.
Var inne på Drougges blogg igår och såg att han länkat till min! Så, här kommer länken till Drougges blogg.
Idag har jag 1000 saker att göra, så jag kan inte blogga längre.
Jag har funderat på en sak. Jag vet ju inte om någon läser min blogg. Inte heller vem denna person är. Eller hur mycket den personen vet om mig… Det här skapar vissa problem. Eller inte.
Jag bestämmer mig nog för att strunta i alla förklaringar om vilka ”Klas” och ”Jocke” är, till exempel. De som vet, de vet. De andra kanske fattar att det är mina barn, så småning om. Det ger sig, som Monica brukar säga. (Och, vem i hela friden är nu Monica?)
Nu, Klas, har jag namngett sidan. Nöjd?
… hålla på med det här. Men det är ju så ROLIGT! Måste erkänna att jag länge funderat på att bli bloggare, men det var Klas kompis Drougge som fick mig att ta mig i kragen. TACK Drougge!