Publicerat

Sorteringsproblem

Det är så roligt med en ny kamera. Jag har tagit massor av bilder och inser att om jag ska plåta i den här takten och dessutom vill spara alla bilder måste jag nog köpa en större hårddisk eller bränna ner bilderna på cd. Jobbigt. Borde också tänka ut ett bra sorteringssystem, så att jag lätt kan hitta rätt bild, när jag behöver den.
Måste jag döpa alla bilderna? Är det i så fall viktigt att veta när det togs eller är det viktigare att veta vad de förställer?
Ett lätt sätt är ju att göra en ny mapp varje gång jag tömmer kameran som jag namnger med dagens datum… eller är det svårt att komma ihåg när jag tog just den bilden jag är ute efter då?
Eller, så gör jag en mapp som heter ”hemma”, en som heter ”sommar” och så vidare, men det känns inte heller bra.
Kanske ska fråga Gitz, sorterarnas häxmästare.


Vår fina lada


Vår fina hundvalp – Gin

Och nu över till löpningsprojektet.
Har funderat över vilken tid på dygnet som det är bäst att springa. På morgonen, kanske, men det har visat sig vara svårt att få tiden att räcka till för det. Så, det får bli någon gång under dagen. När jag är på jobbet är ju lunchtimmen bäst (måste ju jobba lite också…). Det tar ju bara 20 minuter så jag hinner både springa och äta på lunchen.
Då infinner sig frågan, äta före eller efter.
Har provat båda alternativen. Inget är bra. Jag är alldels för hungrig för att kunna springa bra på fastande mage och är alldeles för mätt för att kunna springa (och samtidigt behålla maten) när jag precis har ätit.
Det bästa vore nog att äta lite före, sen springa och efter det äta den ”riktiga” lunchen.
Detta ska snart testas. Klockan är nu 11.55 och jag har just druckit en Verum Hälsofil (ska ju vara nyttig, sägs det). Ska nu byta om, springa och efter det äta en vegetarisk lasagne (nyckelhålsmärkt, så klart) när jag är tillbaka.
Återkommer med kommentar om hur det fungerade.

Publicerat

Ska det vara verkligen så här??? I repris.

Det här blir ju bara värre och värre. Ska det öka så snabbt?
Kanske ska jag förklara, för de som inte känner till det, hur min löpträning är uppbyggd.
Det är anpassat efter riktiga ”gröngölingar”, alltså såna som jag.

Vecka 1 springer man i 30 sekunder (det låter lite, men försök själv, om du inte gjort det förr… man blir förvånad och CHOCKERAD över hur mycket det tar emot), sen går man i 90 sekunder. Detta upprepas 10 gånger. Då har det gått 20 minuter och man kan med gott samvete krypa in i duschen.
Vecka 2 springer man i en minut, går en minut och så vidare i 20 minuter.
Nu, när jag kommit till vecka 3, springer jag i 1,5 minut och går lika länge. Upprepas 7 gånger. Det ska inte ta mer än 20 minuter, därav de minskade repetitionerna.
Sen ökas ”spring-tiden” på vartefter, på bekostnad av ”gå-tiden”. Till slut, efter 11 veckor, är det meningen att man ska kunna springa i 20 minuter utan uppehåll. Men, det är långt dit. Det känner jag i benen.

Nu ska jag in i duschen, sen sätta full fart på jobbet. På eftermiddagen idag ska Jocke och jag på presskonferens på Yasuragi på Hasseludden. De har startat något som heter ”Yasuragi Kids”, som vi ska testa och sen kanske skriva några rader om i nästa tidning.

Publicerat

Ska det vara verkligen så här???

Jag citerar min vän Gittan, som igår efter sin springtur sa, ”Ska det verkligen vara på det här sättet? Att man ska stappla runt i lägenheten med ont i benen o att det ska leda till att man mår BÄTTRE? Fan trot…”. (Hoppas ok att citera dig ibland, Gitz…)

Efter dagens tur i Lill Jansskogen, i 30-graders hetta (kändes det som), är jag helt SLUT! Svetten rinner innanför BHn, hjärtat pumpar för fullt – hjärnan är helt tom. Måste dricka VATTEN!

När det känns så här, gäller främst två saker. 1: Glöm inte att stetcha. 2: Ge inte upp, fortsätt, var envis. Envishet är en egenskap jag i andra fall brukar besitta i stor mängd. Tänk positivt! Det SKA BLI bättre. Det KOMMER att bli bättre. Man måste bara över vissa trösklar innan man är där.

Kanske ska berätta om målet med min nya ”hobby”. Mitt mål är att kunna springa 20 minuter i ett streck, utan att dö.
När jag kommit dit, vilket beräknas ta 11 veckor, ska jag dra ner på tempot och kanske springa 1-2 gånger i veckan.

DUSCH!

Publicerat

Klick!

Har precis fått min nya kamera – en Nikon D70s – och det är JÄTTEKUL! Är lite irriterad över att det tar två timmar att ladda upp batteriet. Jag vill ut och plåta NU!
Ska dock använda tiden väl genom att läsa igenom (nåja) bruksanvisningen.

Publicerat

Musik och böcker är livet

Hur ofta ska man blogga, för att räknas som seriös bloggare? Har fått en del kritik på att jag är slö…
Men, å andra sidan, har man inget att säga ska man vara tyst… eller, stämmer det där verkligen med min personlighet? Knappast.

Alltså, ska jag nu berätta om mina senaste reflektioner på bok- och musikfronten.

Läser just nu ”Komma rätt, komma fel, och komma till punkt”. En fantastiskt rolig bok om interpunktion. (För dig som inte vet vad det är, är det hög tid att läsa den boken.)

I ska-läsa-snart-högen ligger ”Talismanen” av Steven King som jag börjat på men aldrig verkar bli klar med och ”Att skriva: en hantverkares memoarer” även den av Steven King och som jag redan läst men som var så bra att den måste läsas om.

Snart kommer det fler böcker nerdimpande i brevlådan (beställer på nätet, förstås)!
”Du behöver inte älska dig själv: en psykolog talar ut” av en holländsk psykolog som tar död på alla psykologiska myter vi omgärdas av idag. Låter spännande.
Har även beställt ”Dömd att stenas” och ”Borderline: en sann berättelse om gränslös vänskap”, två böcker jag inte vet så mycket om, men de verkade bra…
Ser med spänning fram emot dessa tre böcker. Återkommer med recensioner.

CD-höger växer, även den. Senaste inköpen är ”Songs In The Key Of Life” med Steve Wonder, nostalgitripp på hög nivå, ”Farmers Market featuring Stian Carstensen” en norsk grupp jag höde på tv nyligen och ”Kind Of Blue” med Miles Davis, alltid bra.

Har även en längre tid försökt att beställa en cd som heter ”Suite for Flute and Jazz Piano Trio”, men den verkar helt omöjlig att få tag i. Hittade den på Amazon.com, blev överlycklig och gjorde ett köp. Tyvärr gick köpet tillbaka då Amazon inte ansåg att cdn höll tillräckligt god kvalitet för att säljas. (Kanske ska tillägga att den var begagnad.)
Så, är det någon som läser detta och råkar ha den skivan i sin samling – hör av dig!

Vad skulle livet vara utan musik och böcker?

Publicerat

TUUUUUUUUUT

Tänker alltid på hur dumt det är att testa flyglarmet regelbundet. Det kan ju knappast vara en statshemlighet vilka dagar det tutar i stan? Och, då kommer väl bomberna. Eller?

Publicerat

Maskars liv

Tänkte på en sak..
Idag har jag dödat. Säkert 100 maskar. I Lill Jansskogen. Det är ju för blött i markerna för de små liven, de kvävs av allt vatten som finns i jorden efter allt regnande. Då krälar de upp och stannar mitt på vägen – där jag kommer springande. Det är OMÖJLIGT att undvika alla. Bra att man inte är mask.

Publicerat

”BOINK” i bollen

Trött och hungrig. Varför kan jag aldrig lära mig att äta – INNAN jag blir panikhungrig? Jag tänker ”nu ska jag nog gå och göra en macka”, ska bara göra det här först… Sen strular skrivaren, telefonen ringer, man kommer in i världens bästa arbetsflyt – och timmarna går.

”BOINK”, säger det plötsligt.
Vad hände nu?!
Det är hjärnan som säger ”STOPP! Jag gör inget mer innan du fyller på med mat.”.
Att inte äta straffar sig alltid – med huvudvärk och kort stubin…
Min kropp försöker tala till mig, men jag lyssnar dåligt.

Publicerat

Jobba på en lördag

Trodde att jag skulle jobbat mer igår kväll, men jag insåg snart att det inte var någon idé – jag var för trött i huvudet och åkte hem redan vid 18.30-tiden.
Därför sitter jag här, på mitt arbete, på en lördag. Det har sina fördelar, telefonen är tyst, mailboxen är ganska tom (sån när som på 5 erbjudanden om att köpa Viagra – billig!) och jag kan därför arbeta ostört.

Idag är det svensk sommar – 12 grader och regn. Klas trotsar vädret och har bestämt sig för att åka ut till landet tillsammans med Gabbe och hans tjej. Vet inte riktigt om det är glädjen över att få köra den nya båten eller om det är nostalgi som drar ut honom i skärgården – denna (för Klas) tidiga lördagsmorgon!

Igår kväll sa jag till Bengt ”kan Klas köra båten alldeles SJÄLV?”. ”Det är klart, han är ju faktiskt 18 år!”, sa Bengt. Och, jag inser att det är svårt att förstå att ens små barn inte längre är så små.

När jag tänker på vad jag fick göra, och gjorde, när jag var i samma ålder kan jag bara konstatera att min mamma inte var lika korkad som jag. Hon insåg att jag klarade av saker och ting, lät mig i alla fall försöka. Tack, mamma!