Poliser ar snalla

Har antligen hittat ett Internetcafe i Kapstaden. Det finns sakert manga, men detta ligger nara dar vi bor. I Waterfront galleria.

Maste bara beratta en rolig sak som hande redan forsta dagen. Vi hade installerat oss i Lottas hus, last alla grindar och dorrar, som vi blivit ombedda att vara noga med.
Plotsligt ringer det pa dorren… Hmm, jag kanner ju ingen har, vem kan det vara? Jag oppnade och utanfor dorren stod en polisman. Han sa, ar det din vaska som star har ytanfor dorren? Ja! Visst var det, det. Jag hade glomt att ta in mitthandbagage.
Har laser jag om mig, med grindar och dorrar, men staller sitt bagage utanfor… Ar man forvirrad, eller?

Idag kom hyrbilen och jag har varit ute och kort i vanstertrafik. Det gick faktiskt bra. Vi skulle fa en Toyota Corlolla med automat, men fick en Opel som var manuell. OK, det gar val bra, det med.

”Ovningskorde” upp till Signal Hill och tittade pa utsikten, som var fantastisk. Tankte aka vidare till Table Mountain, men batteriet till videokomeran tog slut, sa vi fick ake tillbaka och kopte ett nytt. 599 Rand, kostade det, men det ar det vart.

Nu ska pappa och jag in pa ”Pick n’ Pay” och handla lite lunchmat. Och Tonic.

Stoooort

Frankfurts flygplats är jättestor och jag hittar inte gaten… inte heller fragetecknet pa tangentbordet… Maste rusa nu, hor av mig igen, när jag är pa plats i Afrika.

Och det gar inte att ange tid heller… Det är lördag den 22 oktober och pappas armbandsur visar pa 16.30.

Resfeber

Nu har den satt in på allvar. Resfebern. Jag är klar med allt på jobbet och kan nu äntligen börja att fundera på vad jag ska ha med mig till Kapstaden. Har inte skrivit någon lista, denna gång. Något jag alltid brukar göra inför resor. Tiden har inte funnits till för det.

Jag får använda mig av en annan teknik:
• vad har jag på mig – inifrån och ut
• vad gör jag på en dag – från morgon till kväll
• vad är absolut viktigast att komma ihåg

Skulle jag glömma något, är det väl ingen katastrof. Det finns säkert tandborstar att köpa även i Afrika.

Så fort jag hittat ett internet-café i Kapstaden kommer första rapporten.

Självbevarelsedrift – oh no!

Kan inte sluta upp att förundras över gångtrafikanternas beteende i Stockholm nu för tiden. De går bara rakt ut i gatan. Utan att titta. Utan att höra (eftersom 90% av alla har någon sladd i örat som förmodligen förmedlar musik till bäraren). Utan att tänka alls.

Jo, jag vet. Det finns en lag. En lag som säger att bilarna ska stanna för gångtrafikanter. Men vad hjälper det, om olyckan är framme? Om bilisten inte heller ser. Om bilisten inte KAN stanna.

Som gångtrafikant har man visserligen lagen på sin sida, men kanske, på grund av den, får en bil i sidan. Hur kul är det?

3 saker

Magnetröntgen
Jag trodde aldrig att jag skulle få panik i magnetkameraröret. Det fick jag inte heller, men måste erkänna att jag, precis innan jag skulle skjutsas in, frågade ”hur länge ska jag ligga här?”. 15 minuter, svarade sköterskan. Precis då insåg jag att hon sekunden innan hade informerat mig om just detta.
Väl inne insåg jag att det bara är min hjärna som spelar mig ett spratt. Det är den som lurar mig att det här är farligt, att jag kommer att fastna, att de inte släpper ut mig, att luften tar slut…
Jag hade fått ett par hörlurar för att inte öronen skulle ta skada av det starka ljud som kameran gav ifrån sig. Ljudet gick dock igenom lurarna. Hur det upplevdes är svårt att förklara, men ganska snart kändes det som om jag låg och tittade på någon modern videokonst. Sån där man inte förstår alls, men ändå inte kan låta bli att titta på. Faktum är att jag inte tittade alls, jag blundade. ”Filmen” spelades upp på insidan av mina ögonlock. Färger och former rörde sig runt omkring varandra, blev mindre, större, bytte färg och form hela tiden. Detta ackompanjerades av ett dovt borrljud, som ökade och minskade i intensitet, ibland i flera olika ”stämmor”, ibland snabba stötar, ibland väsande ljud.
Efter cirka 15 minuter var ”filmen” slut och de släppte ut mig ur ”salongen”. (Jag trodde aldrig något annat heller. Faktiskt.)

Apoteket
Tog en nummerlapp. Klämde ner mig mellan två arga pensionärer och beslöt mig för att tycka att det var helt ok att det var 27 personer före mig i kön. Jag hade inte bråttom, sa jag till mig själv. Var tvungen att upprepa det några gånger innan jag riktigt trodde på det. När det väl blev min tur, 45 minuter senare, inser jag att de piller jag fått på receptet kostade MER om jag löste ut receptet än om jag själv gick och hämtade samma piller i självbetjäningen. Hur kan det vara så himla dumt?

Vaccinering inför Afrikaresan
Har nu talat med tre, av varandra oberoende, läkare om vilka vaccinationer man bör ta inför en resa till Kapstaden. Borde väl inte bli förvånad, men jag fick tre olika svar. Helt olika svar. Nu har jag i alla fall fått ett stick i armen, tror att det innehöll något skydd mot gulsot. Resten struntar jag i.