Camilla Boquists Blogg

Orkar inte ta reda på hur man lägger ut bilder. Är säkert plättlätt. För de som vet.

Har snabbt fattat beslutet att bildcollaget kommer i min ordinarie blogg! Så det så.

Jaha. Så sitter här man på sin gula stol på jobbet igen…
Hur kan tiden gå så fort?

Ska nu ge mig på att rätta stavfelen (de jag hittar) i min Afrika-blog samt lägga till en del bilder.

I fredags, alltsa igar, stallde Jocke och jag klockan pa 8. Vi hade planerat ett ’toppforsok’ pa Lions Head.
Pa vagen dit tankade vi bilen. Jag korde in pa Caltex och forflyttades genast langt tillbaka i tiden… det kom en gubbe springande och tankade, tvattade rutan och betalade (jag gav honom forstas pengar). Visst var det sa i Sverige nar jag var liten? Eller, minns jag fel? Bensinen var billig. R 6,62.

Toppforsoket, var det ja.
Vi startade var tur 8.30. Nar vi gatt runt berget pa en stig som hela vagen gick uppat (vart annars?) borjade klattringen. I början (oj, här finns ju ö och ä) gick det bra, även om man fick halla i med armarna ibland. Sen kom en stege. Sen en ganska hög brant där det fanns en kedja att dra sig upp med. Här började det att bli bade tungt och lite läskigt… Hmmm, skulle mina axlar klara detta? Nej. Jag gjorde en ’Göran Kropp’, dvs vände alldeles före toppen. Satte mig pa en klipphylla och väntade pa Jocke som beslutat att na toppen.
Det gjorde han.
(Pa vägen ner började han prata om att bestiga Devils Peak. Jag sa att det far han ta nästa gang.)

Lunchen hade vi tänkt att äta pa Cafe Africa, som serverar afrikansk mat. De hade tyvärr lunchstängt – och dessvärre fullbokat för kvällen. Var sista kväll.

Sista morgonen…
… var det meningen att pappa skulle ga upp klockan 4, för att väcka mig när han var klar i duschen, vid 4.15. Sa blev det inte. Pappa försov sig. Jag hade dock ocksa ställt klockan och vaknade 4.10, sa det gick bra.
Taxin skulle komma och hämta 5.15. Det gjorde den ocksa, en av fa taxis som kommit i tid. Men, den viktigaste.

Funderingar…
När jag bloggat dessa tva veckor har jag ställts inför ett stort problem (Förutom konstiga tangentbord…) Och det är att det är sa svart att skriva `litet` om `stort`. Jag ju van att göra en höna aven fjäder, nu blir det liksom tvärtom.

Jag har missat at skriva en hel del. Bland annat om var resa till Hermaus, där vi skulle fa se alla valar. Vi sag en fena. Laaaangt bort. Men, bilresan var fantastiskt vacker.

En sak som jag slagits över är att ALLA i Sydafrika alltid är sa nära ett leende. Det har känts härligt att se och uppleva – och det smittar av sig.

Det finns sa mycket att uppleva i detta land at denna resa känns lite som ett smakprov. Jag kommer tillbaka. Da tar jag med hela familjen. Vet inte riktigt när det kan bli, men jag vet att det INTE blit 2010. Da har Kapstaden fotbolls-WM.

Just nu
Är pa Frankfurts flygplats. Ska vänta här i 3 timmar tills flyget till Stockholm ga hem. Längtar efter Bengt och Klas…

Hur ska jag komma ihag? Hur ska jag hinna skriva ner allt? Har hander sa mycket varje dag att huvudet ar fyllt av nya intryck.

Mmmm, rodvin
Minibussen kom och hamtade pappa och mig klockan 9 pa morgonen. Jocke hade valt att stanna hemma och ”gora ingenting”, vilket formodligen beyder shopping i Waterfront.

Det visade sig att pappa och jag var de enda som skulle med pa vinresa denna dag. Inte gjorde det oss nagot, da chaufforen hade mojlighet att specialanpassa provningenra/vingardarna efter just var smak.

Wayne hette var chauffor. Han var mycket trevlig och valdigt duktig pa vin. Fragade oss en massa saker om viner, druvor och annat, som det ibland var svart att svara pa. Jag insag ganska snart att mina vinskunskaper inte var sa stora…

Det forsta stoppet blev pa hans favoritvingard, Diemersfontein. Vi fick en guidad tur i vinkallaren av en kille som jobbade dar. Jag trodde att en vinkallare var mork, fuktig, kall och full av spindelnat och dammiga flaskor.
Hur fel kan man ha! Vinkallaren lag i markplan, var ljus och inneholl ett tiotal gigantiska, rostfria vinkarl. Vi fick forklarat for att hur sjalva processen gick till och blev sen inbjudna till provning i en liten bar.

Klockan var bara 11 pa formiddagen, men i ett sant har fall far man val anda gora ett undantag. Vi provade 5 olika rodviner, varav ett var ”outstanding”. Pappa och jag kopte varsin flaska med oss…

Nasta stalle har jag glomt vad det hette. Lika bra det. Har inte sa mycket mer att saga om det.

Pa det tredje stallet provade vi Sydafrikansk ”champagne”, som smakade Pommac. Den hade tydligen fatt nagot pris, men har man smakat Champagne fran Champagne, sa fanns ingen anledning att kopa en flaska har.

Vid nasta vingard provade vi vin igen och at lunch. Till lunchen drack jag ett glas Cabernet Savignon, och nu borjade vinet att kannas av i kroppen…

Vi hade tva vingardar kvar att avverka, men det gar ju att spotta. Eller?

Kan tillagga att det blev en ol till middagsmaten. Kande mig ganska matt pa vin, faktiskt.

Tisdag – en ”ledig” dag
Inget inbokat. En helt ledig dag. Vad skulle vi hitta pa?
Bada, sa klart!

Vi tog bilen till St James, dar mannen som ager Lottas hus sagt att det skulle finnas en fin strand och fina ”typical english” badhytter. Kul, tankte vi, och stack ivag.
Bad hytterna var fina, tog en del bilder, men stranden… ja, vad ska man saga. Stenar och en ”inmurad” bassang. Inte sa himla kul.

Vi korde vidare mot ”Fish Hoek” nanting. Dar sag vi en lang, fin sandstrand. Parkerade bilen och gick over jarnvagssparet. (Varfor ligger alltid jarnvagssparen mellan havet och vagen?)
Jag tog snabbt av mig klanningen (hade forberett mig och hade bikinin under) och fragade Jocke om han inte ville bada med mig. Nej, sa han, och satt kvar i sina jeans, tjocka jacka och tittade. Jag tjatade en stund, men tankte sen, jag kan ju bada sjalv!

Sprang i vattnet, det var kallt, trots att vi var pa ”ratt” sida. Pappa filmade, tror jag, sa det var bara att fortsatta. Jag doppade mig och simmade nagra simtag och gick upp. Motte tre negresser pa vagen upp som sa ”You are SO sexy!” Vet inte om det var ett skamt… Formodligen.
Strax efter att jag bytt om, ljod en stark signal och en man kom springade forbi oss mot en flaggstang. Han hissade upp en flagga. Den var vit. Lugnt, alltsa. Vi skamtade lite om att det kanske var en haj pa flaggan. Skrattet fastnade ilte i halsen nar vi tittade lite noggrannare pa flaggan och SAG att det var en ”hajflagga”. Vit, visserligen med med en svart haj pa. Vakten gick forbi oss igen, Jocke fragade honom om de varnade for haj. Ja, sa han.

Lunchen at vi pa en jattefin restaurang i Kalk Bay. Den lag langst ut pa klipporna och utsikten var hanforande. Jag tittade ut over havet och plotsligt – en HAJFENA!!! Ingen annan sag den, trots att jag pekade. Den dok, men kom upp igen. Da sag aven Jocke. Vi blev lite osakra. Vad var det?
Efter en stund sag vi dock att det inte var en haj. Det var en sal…

Middagen denna kvall intogs pa ”Greken”, Jockes favoritrestaurang i Waterfront.

Resten da?
Nu har vi bara en och en halv dag kvar har. Kanns konstigt. Skulle kunna stanna ett tag till. Det finns massor at gora och trots att vi verkligen aktiverat oss, finns mycket kvar att gora.
I formiddags tog vi en sightseeingbusstur genom Kapstaden. Lunchande pa en kinesrestaurang i Waterfront och har just bokat bord pa en restarang i Clocktower, dar de spelar live jazz-musik, till i kvall.

I morgon ska Jocke och jag gora ett toppforsok pa Lions Head…

Idag har vi varit pa marknaden i Green Point. Jag skulle kopa shorts och ett par sandaler men det blev inte sa… i mina pasar ligger det halsband, sma skalar i sandsten och en present til Bengt som jag inte skriver om har (OM han laser).

Tidigare i veckan talade vi om att ga pa ”Two Oceans Aquarium” men beslot da att vanta med det till idag, for de stora hajarna matas bara pa sondagar. Jocke blev lite putt, men gav sig.

Idag var alltsa dagen inne. Vi gick dit i tid. Tittade runt pa massor av fina fiskar och kom slutligen till en stor salong sdar de skulle visa oss nar hajarna fick mat. Tva dykare simmade ner, vi tittade spant, de oppnade de stora platladorna som inneholl smaskig mat – men hajarna var inte hungriga! Har satt man med videokameran beredd men fick tji.

Igar kvall var vi pa ”Green Dolphin”, den basta jazzklubben i Waterfront. Den ar popular, men det visste vi, sa vi hade bestallt bord till 19.30.
Klockan 18.45 ringde Jocke taxi (det ar hans uppgift, han ar jattebra pa det!). Det brukar ta cirka 5 minuter innan bilen kommer, sa vi gick ut pa gatan och vantade. Och vantade. Och vantade.
19.20 ringde Jocke igen. ”15 minutes” sa dem och la pa. Vi fortsatte at vanta men ingen taxi kom. Nar klockan var halv ringde Jocke till restaurangen, for att se till att de holl vart bord. Vi ringde taxibolaget igen. ”2 minutes”, blev svaret denna gang.
Dock, ingen bil.

Nar klockan blivit 19.40 vad jag rejalt forbannad och tog Jockes telefon, ringde upp och skallde ut dem. Det var bara det att nar jag skallt klart sa tjejen till mig… ”but this is the Green Dolphin Restaurant…” Sorry, sorry, sorry! (Varfor ar jag sa klantig?)
Rinde taxibolaget igen och nu kom jag ratt. ”2 minutes, honest”, blev svaret och bilen kom faktiskt denna gang.
Vi berattde for chaufforen att vi vantat i over en timme, han sa att det satt en ny kille i vaxeln. Han borde kanske gora nagot annat, tyckte jag. Han holl med mig.

Maten, musiken och allt annat var dock valdigt trevligt.

Maste sluta nu, for vi maste vara hemma till 18, da Norah ska komma och halsa pa.

I kvall bilr det middag hemma. Har just handlat fardigmarinerade lammspett, wokgronsaker och ris. Jocke ska gora en Tzatziki till. Mums!

Nu ar det redan fredag och massor av saker har hant. Vet knappt var jag ska borja. Jo, jag borjar fran nu och gar bakat.

Bergsbestigning pa hog niva
Idag beslot sig Jocke och jag att bestiga toppen av Taffelberget (1086 moh). Han hade ju redan gjort det och jag hade lovat att folja med, om han ville gora det igen. Det ville han.
Morfar slappte vi av i ”stan”, han skulle boka bord pa ”Mama Africa” och leta efter ett turistinformationskontor for att boka en ”Township tour”.
Jocke och jag korde vidare mot nedre linbanestationen, dar var klattring skulle starta. Forst fick vi ga cirka 2-3 km pa en vag, sen vek det av upp mot berget. Det gick uppfor, mycket brant. Jag fragade Jocke om det var varst i borjan. Nej, det har ar det latta partiet, det varsta kommer i slutet. OK, det var bara att intala sig att skulle ga, att jag skulle orka, att inte for manga skulle ga om oss (pinsamt, enligt Jocke).
Vi kampade pa och tog pauser emellanat, drack vatten och fortsatte uppfor. Vi motte ett par, som var pa vag ner, som sa till mig att ”med de skorna kommer du inte bort”. Han syftade pa mina gula Reebooks. Jag log och fortsatte. Efter ett tag motte vi ytterligare ett gang pa vag ner, han sa ”I like your shoes!”. Kul, ja visst. Men, nar tredje killen papekade mina gula skor, borjade jag att undra vad som var sa specillet med dem. Finns det inga gula skor har? Tydligen inte.

Cape Point och Godahoppsudden
Igar tog vi en biltur ner till Cape Point och Godahoppsudden. Vanstertrafiken borjar att kannas ok, men kraver fortfarande hogre koncentration an att kora hemma.
Vi tog en bergbana upp till Cape Point och fick sen ga den sista biten upp till fyren. Utsikten var magnifik! Det gar inte att forklara, sa klart. Vi filmade en del och tog massor av bilder. Jag lagger nog ut en del pa bloggen sen.
Pa vagen till Godahoppsudden fick vi se massor av babianer. De satt, sprang och lekte langs vagen. De orsakade en del trafikproblem, alla ville ju stanna och ta bilder (aven vi), men det gjorde inget, vi hade gott om tid.
Jocke och jag klattrade upp pa Godahoppsudden. Pappa stannade pa parkeringen, for det var ganska brant och hogt.

Bada med pinviner!
Pa vagen tillbaka till Kapstaden stannade vi i Boulders Bay, dar pingvinerna skulle finnas. Och, ja, det gjor de. Vi parkerade bilen och gick en ”slinga” dar man kunde se pingvinerna som satt och sov i skuggan av buskarna. Till slut kom vi ut till havet och kunde filma hela flockar med pingviner.
Det fanns aven en beach. Dar ville vi ju bada. Det var ju en av de saker jag ville uppleva – att fa bada med pingviner. Jocke och jag bytte till badklader och hoppade i. Det var ganska kallt, trots att vi nu befann oss pa den ostra sidan (Indiska Oceanen) och det sags vara cirka 5 grader varmare dar an i Atlanten. Efter ett tag vande man sig, dock.

Idag ar det sommar! Efter ett par dagar med kallt vader och lite regn kom antligen solen.
Nar vi steg upp och sag Taffelberget (Table Mountain) klart och tydligt bestamde vi oss for att aka kabinbanan upp till toppen. Jag har hort talas om personer som varit i Kapstaden i 14 dagar men aldrig fatt en chans att aka upp till toppen.

Vi tog bilen till ”bas-stationen” (det heter nagot annat, men jag kommer inte ihag – och tiden tickar pa sa himla fort pa internetcafeet…). Vi fick koa i en knapp timme. Vilket val far anses vara ok. Vi har hort talas om folk som koat i manga, manga timmar. Resan upp tog bara 5 minuter.

Val uppe hade vi en helt otrolig utsikt over hela Kapstaden, Signal Hill (dar vi redan varit, och da tyckte att vi sag allt), Lions Head och Devils peak.
Taffelberget ar alldeles platt uppepa. De hade gjort stigar (asfalterade) som man var tvungen att halla sig pa. Det fanns restaurang men det verkade inte servare nagon viader god mat, sa det skippade vi. Sag ocksa en jatteratta, nan slags gnagare som man INTE fick mata, for det kunde bitas!

Jo, det viktigaste holl jag pa att glomma. Jocke GICK UPP! Killen som ager vart hus, som Lotta hyr av, var hos oss igar for att fixa en vattenlacka pa overvaningen, berattade att han brukade ga upp en gang i veckan. Det skulle ta 1 timme enligt honom. Nere vid basstationen fanns en skylt som sa att det skulle ta 2 timmar. Jocke, MIN son, gick upp pa 50 minuter! Det gick at en flaska mineralvatten, men han sa att han var villig att gora om det. Da kanske, kanske sa jag, jag foljer med honom.

Just nu kom Jocke, han har varit och kopt ett par badbyxor (shorts) och en skjorta. Jocke har namligen fatt lite for mycket sol nar han ”klattrade” idag och inser att han behover skydda sig. Klok kille. Sjalv gar jag i linne…

Nu ska vi ga in pa ”Pick n’ Pay” och kopa vatten, korv och hushallspapper. Olen ar ocksa slut, man det kan man inte kopa i mataffarer utan maste masa sig till en ”vin-shop”. Strange…