Publicerat

Ny dator – XO

Visst är den söt! Min nya lilla dator.
Grön, liten och plastig som en leksak. Men, man kan göra en himla massa kul med den – skapa musik, rita, skriva. Till och med gå ut på nätet. Har inte lärt mig allt än (faktiskt nästan inget alls), men det ger sig snart. K, som naturligtvis också köpt en, är redan i full gång att utforska sin. Med ett stort leende på läpparna.

Priset för datorn är 100 US dollar, men man betalar 200 US dollar. Detta för att den är en produkt i projektet ”One Laptop per Child”, som går ut på att alla världens barn ska få en egen dator. Vi som köper en sponsrar samtidigt en som ges bort till ett barn. Alla som arbetat med projektet har gjort det ideellt.

PS. ”Öronen” på skärmen, är antenner!

Publicerat

Granen

Granen är på plats.
Ja, det var en riktigt strapats!
Först var den för hög,
sedan för sned.
Jag tyckte att den dög,
de andra höll, efter tvekan, med.

Skinkan är griljerad, sillarna i sin lag,
vi har haft mycket att stå i idag.
Men, sprungit har jag hunnit med,
man måste ju om julmaten ska ned…
6 tusen meter, efter hunden.
(Hon borde kanske varit bunden?)

Nu återstår bara detta svåra,
att till klapparna hitta på – rim!

Ja, ni ser hur det gick,
hjärnsläpp jag fick.

Suckar och sätter mig igen,
på stolen, och stirrar på den
stora högen av paket,
som vill ha sina verser med raket(fart).

Att sitta och rimma,
denna sena timma,
är inte bra.
Vad var det jag sa!

Till alla som läser min blogg,
sätt er ner och ta en grogg.
Ta det lugnt en stund,
innan han kommer, John Blund.
Ha sen en skön morgondag.
Det tänker i alla fall jag!

Publicerat

Att planera tid

Hur skulle jag få ihop det (= livet) utan mina listor och kalendrar? Hur skulle jag veta vad jag skulle göra, vad jag redan gjort – och i vilken ordning allt ska ske?

Idag är det fredag. På måndag är det Julafton. Mycket ska hinnas med. Mycket kan man också strunta i. Det gäller nu att sortera upp tiden, att planera väl.

På första plats ligger att se till att allt jag beställt på nätet levereras till mig i tid. Det vill säga idag. Startade dagen med att surfa runt och kontrollera min orderstatus på diverse websidor. Hmm… det såg inte bra ut. ”Nästkommande vardag”, det betyder, i bästa fall, torsdag 27 december. För sent.
Från cdon var paketet på väg – sedan i förrgår! Var befann det sig? På Posten, nånstans? På något utlämningsställe…? Skulle jag få en lapp i brevlådan om att hämta? När skulle den lappen komma?
Nej, här var det bäst att ringa Posten. Frågade direkt efter ”Marie”, vår lantbrevbärare. Marie tog luren och sa att, ja, jag hade en lapp om att hämta paket från cdon, men jag gör det åt dig, för jag förstår ju att det är julklappar, säger hon! Vilken Ängel!
Inwarehouse hade inte samma service. Men, de erbjöd mig att hämta i deras hämtlager i Solna. De har öppet till 19 i kväll. B erbjöd sig att hämta. Skönt.

På andra plats ligger jobbet. Det ser ut att vara under kontroll. (Lite oroväckande, har jag glömt något?)

Att laga mat, dammsuga, rimma, sova, springa och hämta julgran i skogen, kommer sen. Allt i en stor hög. Det ska snart sorteras upp på de dagar som finns kvar. Skrivas listor.

På Julaftons morgon kommer jag att sitta i tv-soffan och titta på sista avsnittet av Julkalendern med en tallrik risgrynsgröt i handen. Glad, så som man ska vara när det är Jul! Eller hur?

Publicerat

Har jag en konstnär i familjen?

Eller – ve och fasa – en klottrare?!
Denna bild var dock skapad på papper. Ett papper som låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i morse. Jag antar att det betyder ”snälla mamma, kan du lägga ut den här på din blogg?”.

Självklart, gör jag det!

Publicerat

Resfeber?

Vet inte vad det är, men jag kan omöjligt sova. Tror hela tiden att jag det är något jag glömt att packa ner. Något viktigt.
Går igenom packningen i huvudet, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men kan inte komma på vad det är.

Försöker att vara klok och inse att det mesta finns att köpa, även i Indien. En vecka är bara en vecka. Och att det går alldeles utmärkt att leva utan Ipod… men, nej, DET går faktiskt inte. Inte utan iPod. Men utan tandborste?

Känner att jag är trött, borde kolla flygtiden, vill dricka en kopp te, borde gå och hämta morgontidningen, vill vara framme i Goa…

Publicerat

Meddelanden från djurens värld?

Snacka om att springa fort över tangenterna. Nej, jag pratar inte om Peter Nordahl i sin ”Night In Tunisia”. Jag talar om min nya kompis, här på jobbet.
Lilla Fröken Spindel.
Hon har nu retat mig hela morgonen med sitt springade, fram och tillbaka. Jag jagar henne, men hon hinner hela tiden undan. Gömmer sig under ”G”, för att sekunden senare skrattande dyka upp på ”O”.
Försöker hon att säga nåt till mig?

God Jul, kanske?

Publicerat

1a snön – 1a bilden

Har införskaffat ny mobil. Ja, den gamla var slut, helt slut. Stängde av sig när jag pratade i den, ville heller inte ta laddning.

Min nya har något bättre kamera, så här kommer första bilden med nya mobilen. Tagen på väg hem från springturen i lördags. Vit snö, solnedgång – du skulle varit med!

Publicerat

Tradition*

Julen är här! I alla fall har den startat i vårt kök. Ett kök doftande av glögg och pepparkaksdeg. Julgardinerna är på plats. Att det sen är samma som vi har vår, sommar och höst, spelar mindre roll, så länge de har röda hjärtan.
Bing Crosby hörs sjungande ”White Christmas” ur högtalarna.
Barnen slåss om (inte med) kaveln, alla äter deg och sjunger med Bing mellan tuggorna.
Allt är, med andra ord, precis som det ska vara – några veckor före Jul.

OK, vi har tjuvstartat, men det beror på att missar en vecka när vi åker till Goa. För att ändå hinna med allt vi vill före Jul, bakas en vecka tidigare än normalt.

Att baka peppisar är en tradition i vårt hem. Att äta deg likaså. Sen kommer det där andra… att äta själva peppisarna… det är vi sämre på. Slängde ut förra årets peppisar i hundskålen för att fylla burkarna med årets. Hunden blev i alla fall glad. Och väldigt snäll.

* Ordet tradition är latin och betyder ”överlämnande”, man lämnar över från generation till generation. Fint.

—

Å så lite spring
Jo, jag springer fortfarande. Sprang 6 kilometer i lördags. I minusgrader och strålande sol! Härligt!

Å så lite skidlöp
Ja, jag har premiäråkt! Lite för lite snö, men vill man så går det.

Publicerat

Droppen dripp

Som ni, trogna bloggläsare, redan vet har jag, under flera månaders tid, delat arbetsrum med ett antal servrar som surrat. Nu är de förpassade till serverrummet och ljudnivån har gått ner till, i det närmaste, noll. Jag behöver inte längre sitta med lurar, när jag lyssnar på musik utan kan lyssna från högtalare. Härligt! Att jag nu även hör när mobilen ringer, är en extra bonus!

Så långt, allt bra.

Men idag dök nästa irriterande ljud upp.

Spellistan i iTunes tog slut, det tystnade i rummet, då jag plötsligt hörde detta nya ljud. Dropp, dropp, dropp…

Vad nu?! Vad är det som låter? Är kylanläggningen i serverrummet full av vatten och behöver tömmas? Står det en kran på nere i pannrummet? Har tvättmaskinen pajjat?

Nej, nej och nej. Det är HÅL I TAKET!

Har nu undersökt saken lite närmre och insett att det rinner in regnvatten från taknocken, längs med skorstenstocken, ner genom ett stort ormbo av sladdar för att slutligen hamna på mitt nymålade golv.
Suckade en stund och undrade – ska det behöva vara så här? Mitt liv?

OK. Problemet var solklart. Nu till lösningen.

Kraffsade snabbt bort alla sladdar, för att de inte skulle ta skada, hämtade en hink att ställa under droppet. Måste nog ut och leta efter en pressenning… och hitta stegen… och våga mig upp på taket…

B är inte hemma, så klart. (I så fall hade jag ju skickat upp honom!) Nej, när det händer saker här, är jag ensam.

Publicerat

Kroppens makt över mig?

Ja, nu har jag nog kommit till det stadiet att jag måste – inte revidera, o nej – men kanske nyansera mitt tidigare inlägg.

Min hjärna är trött. Orkar inte tala om för mig att axlarna inte värker. Att benen inte är trötta. Att bulan på rumpan, efter fallet från Daisy, inte gör ont när jag försöker ligga på rygg och göra sit-ups.

Kroppen talar till min hjärna. Den säger: ”Nu har du tagit i för mycket. Visst, kul att du vill träna och hålla kroppen igång, men att styrketräna i 90 minuter för att efter det skotta hästskit och sen bära ved är för mycket. Hör du vad jag säger? För mycket! Lägg ner. Tro inte att du kan göra allt. Bara för att du vill. Vad tror du att du är? Nån som kan styra över mig? Nej du, för det är jag som bestämmer. Jag – din kropp! Basta.”

Suck!
Jag lägger mig ner i tv-soffan och surar. Är arg på min kropp som vägrar att samarbeta.

Eller, är det jag som inte samarbetar?