Naturen bjuder in

Kan man låta bli att springa in i detta? Detta gröna. Detta friska.
Nej, det kan man inte.

Det blev en liten runda igår kväll, efter regnet. Inte så lång, för mina knän sade ”stopp” ganska snart. ”Är du inte klok?! Springa redan?! Mindre än en vecka efter att du tvingat oss att trampa cykel i 9 mil!”, tänkte de nog. Om de hade kunnat tänka.

Gräset växer så det hörs. Eller, är det djurens idisslande jag hör?

Hästarna var glada när jag kom ut i hagen i morse, men Anita borde tala med sin tandläkare, tycker jag…

En sak till…

Jag har satt igång bakandet igen. Nu menar jag inte det där vanliga vardagsbrödsbakandet, som jag alltid håller på med, utan kvalitetsbaket.

Jag har satt 2 surdegar – en på speltvete och en på grovmalen råg. Jag har också dragit igång ett nytt försök att göra en honungsjäs-kultur. Nu med honung från bygden, då vi har en granne som producerar kvalitetshonung – utan gifter och tillsatser. Ska bli intressant att se vad det blir av det.

Burken ska stå i 30-35 graders konstant temperatur, vilket inte var så lätt att hitta. Det blev att ställa den ovanpå elkassetten i pannrummet.

I morgon får jag veta om det lyckats. Då ska det nämligen börja bubbla om ”geggan” – om jag gjort rätt, vill säga.

Återkommer…

Fredag 13e, fortsättning

Vad är nu detta!!!

När jag äntligen ska ut och springa så öppnar sig himmelen totalt! Det vräker ner. Jag vill inte springa. Jag vill inte ens gå ut…

Men, man kan se något positivt, även i detta. Jag är ju bonde! Och som bonde
önskar jag regn.
När det regnar…
• växer det på våra åkrar och ängar
• blir fåren och hästarna nyduschade och fina
• slipper jag vattna mina kryddväxter och tomatplantor
• blir luften ren
Jag slipper dessutom fundera på att ”man borde sätta på en tvättmaskin…”, något jag ofta sitter och tänker på när jag jobbar.

Snart skiner solen igen och jag kan ut och springa (= klafsa runt i lervälling).

Fredag 13e

Det kanske verkar dumdristigt, men idag tänkte jag återuppta min löpträning. Vet att det är en otursdag, men eftersom jag inte tror på sånt – och dessutom läste i DN i morse att räddningstjänsten i Stockholm sagt att det inte sker fler olyckor ”fredagen
den 13e” än andra fredagar – så har jag starka planer på att snöra på mig springskorna.

Har i flera dagar känt mig sugen, men inte så mycket att jag gjort något åt det. Igår kväll när K och jag såg på ett avsnitt av ”The Choir – boys don´t sing” (en jättebra tv-serie!) kom jag till beslut.
Vad har då mitt springade med en tv-serie om en engelsk pojkskolas försök att bilda en 100-mannakör att göra? Jo, musiken!
Detta program har fantastisk ”effektmusik”. Inte det som pojkarna sjunger, utan den musik de spelar mellan ”pratet” och ”körsången”. Engelsk klassisk musik från, jag tror, 1600-talet.

Nu har jag ju ingen sån i min iPod. Det närmsta jag kommer är Händel. En gubbe, född i Tyskland, men som i alla fall jobbade i England. Inte är det direkt 1600-tal, heller. Han föddes visserligen 1685, men det mesta han skrev, skrevs på 1700-talet. Men det är väl ändå barockmusik?

Det får bli ”Water Music” i öronen, under springturen idag. Det kommer att gå alldeles utmärkt!

Georg Friedrich Händel (1685-1759) – flitig snubbe, skrev mer än 40 operor, 23 oratorier och en stor mängd kyrkomusik.

Flugor

Inte nog med att de klättrar på mig – natt och dag. De tycker dessutom att det är väldigt roligt att springa runt på min skärm.

Det är ganska svårt att se muspekaren, för alla flugor.
Irriterande.
Mycket irriterande.

De röda ringarna är flugor, den gröna är min muspekare… svår att hitta.

De små liven på gården

Jag begriper väl att du inte är speciellt intresserad av lamm, men de en stor del av mitt liv – just nu.

Så, här kommer lite bilder från kvällens tur ner till lammen och deras mammor.

Om man inte visste att de solade hade man nog trott att lammen dött.
Men, de bryr sig inte det minsta om att jag kommer klampande, tar upp mobilen och tar bilder av dem. Möjligen lyfter de ett ögonlock och tänker ”jasså, bara hon… nu igen!”.

Får är flockdjur.
Precis som vi.

Vart man än går riskerar man att trampa på ett lamm…

Ska du gå redan?

Dagboken tog slut…

Alltså, ibland blir det bara för mycket. Så mycket att jag inte hinner med att blogga. Inte ens den minsta lilla rad. Så har det varit en tid, men hjulet verkar stanna av lite nu. Kanske inbillning, kanske tillfälligt, men jag tar ändå chansen att skriva några rader om vad som hänt sen sist.

1. Lammningen är nu över.
Vi har fått 67 supersöta, ulliga, gulliga lamm – varav vi får flaskmata 5 stycken. Ett kärt besvär.
”Simulant-tackan”, hon som fick mig att ringa veterinären för ett tag sen, dog igår. Jag visste att det var nåt fel på henne, men inte vad. Och veterinären som sa att allt var ok… Nu är hon i alla fall död men hann få två fina lamm!

2. Studentfirandet är över.
J fick en lyckad studentdag. Skylten blev klar i tid. Solen sken. Gästerna var glada. Maten var god (tack G) och J blev glad över studentpresenten vi köpt. Dessutom kom han ut med fullständigt studentbetyg, vilket bara cirka 50% av alla ”studenter” gör numera. Bra jobbat!

3. Tidningen kom iväg till tryckeriet.
Visserligen 4 dagar försenad, men jag kunde inte slå knut på mig själv.

4. Räven som gästade lagårn har inte setts till igen…

5. Jag tog mig runt de 9 milen i Motala i lördags. Tjejvättern är med andra ord avklarad! Det tog lång tid och känns ordentligt i kroppen, men jag är nöjd med min insats. Kroppen lagar sig.

I startområdet var jag inte ensam, direkt…

Lite tvekan kan man nog läsa av i blicken… jag var vid detta tillfälle ganska säker på att bryta loppet före målgång. Var trött, oengagerad, stressad över allt möjligt, bland annat pyspunkan på bakhjulet och en cykelkedja som hoppat av..

Utan bullar, blåbärssoppa och cykelpumpning i varje depå hade det aldrig gått.

6. Tog mig tid att hälsa på min äldsta vän P i Jönåker, på resan hem från Motala. Det var ”100 år” sedan vi sågs, men det känns ändå alltid som om det var igår. Så är det med vänner man haft hela sitt liv.
Måste också berätta att min vän P är en helt otrolig tjej. Vet ni vad hon har gjort? Jo, hon har gått ut i skogen, tagit med sig motorsågen och fällt ett stort antal träd. Sen har hon släpat hem stockarna. (Ja, hur hon gjorde det är för mig en gåta!) Monterat fast motorsågen på en slags manick och sedan kört stockarna igenom den och på det viset fått bräder.
Av de bräderna byggde hon sig sedan ett hus! Alldeles ensam! Ja men, fatta!!!

Ps sommarstuga – cirka 200 meter från hennes bostadshus, men bara 100 meter från sjön! Underbar plats att leva på!

7. Idag hälsade hovslagare Rainer på…

… och 18 st barn från ett dagis på Tranholmen.

Fick hjälp med flaskmatningen idag.

Och sist men inte minst viktigt…

Min BLOGG fyller 3 år idag!

Dag 7

I natt fick vi besök.

Jag kom ner till lagårn sent igår kväll för att stänga in djuren för natten. De var fortfarande ute och betade, så lagårn var tom. Eller, borde vara tom, sånär som på de nylammade tackorna som fortfarande var i sina lammningsboxar med sina små lamm.

Jag tände lampan och fick, till min förskräckelse, se en räv! Inne i vår lagård. Han var gansk stor och totalt orädd. Tittat på mig, tog en lov runt boxarna med små lamm, slickade sig om munnen och gick sakta ut igen.
Jag stod som förstenad. Bara stirrade.
Inte så att jag är rädd för rävar, men jag är rädd att han ska ta våra lamm. En tacka har inte en chans mot en räv. Hon har ingenting att sätta emot hans tänder. Han klipper lammet innan hon ens hunnit blinka…

Blir det nattpass med bössan i hand, i natt?
Får jag skjuta en räv som ännu inte tagit något av mina djur?
Kommer smällen att höras över hela byn – varpå alla sen vet vad jag gjort?

Jag har ju inte ens löst jaktpass för i år…

Vilka konstiga ”problem” jag har. Känns som från en bok, skriven på 1800-talet.

Dag 4, en cykeltur!

Det blev en cykeltur idag! Eller, blev, är ju fel ord. Som om det var någon konstig slump som skulle avgöra om jag ska cykla eller inte. Nej, det var ju jag som beslöt mig för att cykla. Tog mig tiden. Sen gjorde jag det.

Kårsta k:a – Orkesta k:a – Kårsta k:a. Totalt 2,4 mil.

Fin väg, om än ganska smal efter att jag svängde av mot Orkesta. Grus, hade de också strött på asfalten. Lite läskigt.
Skolbussen kom så småningom upp bakom ryggen på mig. Saktade ner, troligen för att jag skulle bli uppmärksam på att den var där, och inte vingla till av ren förskräckelse när den brummar om mig i hög fart. Omtänksamt av busschauffören. Men, för att han (eller hon, för den delen) ska veta att jag uppfattat bussen, måste jag vända på huvudet och titta på den. ökar risken att vingla till.

Allt gick dock bra.

Nu är det dags att börja fundera på middagsmat, för magen kurrar. J, som sagt att han skulle vara hemma till middag, har varken setts till eller hörts av… K är på Proxxi, tror jag. Jag äter själv.

Dag 4

Natten har varit lugn. Gick ner till lagårn vid 3-tiden och kollade läget. Lyssnade på idisslandet från tackorna en stund innan jag gick upp igen. Mysigt ljud.

Klockan 03.11 är det så här mörkt. Men fåglarna kvittrar för fullt!

Jag tror (igen) att jag ska cykla idag. Jag tror det så mycket att jag tog med mig cykeln upp från höskullen i morse. Nu står den lutad mot huset och väntar på mig.

Men, den får vänta ett tag till. Har en del jobb som jag lovat att fixa innan jag kan sticka iväg.

Solen skiner så jag borde också sätta på en tvättmaskin…