Kategori: upptäck världen

Idag har vi varit pa marknaden i Green Point. Jag skulle kopa shorts och ett par sandaler men det blev inte sa… i mina pasar ligger det halsband, sma skalar i sandsten och en present til Bengt som jag inte skriver om har (OM han laser).

Tidigare i veckan talade vi om att ga pa ”Two Oceans Aquarium” men beslot da att vanta med det till idag, for de stora hajarna matas bara pa sondagar. Jocke blev lite putt, men gav sig.

Idag var alltsa dagen inne. Vi gick dit i tid. Tittade runt pa massor av fina fiskar och kom slutligen till en stor salong sdar de skulle visa oss nar hajarna fick mat. Tva dykare simmade ner, vi tittade spant, de oppnade de stora platladorna som inneholl smaskig mat – men hajarna var inte hungriga! Har satt man med videokameran beredd men fick tji.

Igar kvall var vi pa ”Green Dolphin”, den basta jazzklubben i Waterfront. Den ar popular, men det visste vi, sa vi hade bestallt bord till 19.30.
Klockan 18.45 ringde Jocke taxi (det ar hans uppgift, han ar jattebra pa det!). Det brukar ta cirka 5 minuter innan bilen kommer, sa vi gick ut pa gatan och vantade. Och vantade. Och vantade.
19.20 ringde Jocke igen. ”15 minutes” sa dem och la pa. Vi fortsatte at vanta men ingen taxi kom. Nar klockan var halv ringde Jocke till restaurangen, for att se till att de holl vart bord. Vi ringde taxibolaget igen. ”2 minutes”, blev svaret denna gang.
Dock, ingen bil.

Nar klockan blivit 19.40 vad jag rejalt forbannad och tog Jockes telefon, ringde upp och skallde ut dem. Det var bara det att nar jag skallt klart sa tjejen till mig… ”but this is the Green Dolphin Restaurant…” Sorry, sorry, sorry! (Varfor ar jag sa klantig?)
Rinde taxibolaget igen och nu kom jag ratt. ”2 minutes, honest”, blev svaret och bilen kom faktiskt denna gang.
Vi berattde for chaufforen att vi vantat i over en timme, han sa att det satt en ny kille i vaxeln. Han borde kanske gora nagot annat, tyckte jag. Han holl med mig.

Maten, musiken och allt annat var dock valdigt trevligt.

Maste sluta nu, for vi maste vara hemma till 18, da Norah ska komma och halsa pa.

I kvall bilr det middag hemma. Har just handlat fardigmarinerade lammspett, wokgronsaker och ris. Jocke ska gora en Tzatziki till. Mums!

Nu ar det redan fredag och massor av saker har hant. Vet knappt var jag ska borja. Jo, jag borjar fran nu och gar bakat.

Bergsbestigning pa hog niva
Idag beslot sig Jocke och jag att bestiga toppen av Taffelberget (1086 moh). Han hade ju redan gjort det och jag hade lovat att folja med, om han ville gora det igen. Det ville han.
Morfar slappte vi av i ”stan”, han skulle boka bord pa ”Mama Africa” och leta efter ett turistinformationskontor for att boka en ”Township tour”.
Jocke och jag korde vidare mot nedre linbanestationen, dar var klattring skulle starta. Forst fick vi ga cirka 2-3 km pa en vag, sen vek det av upp mot berget. Det gick uppfor, mycket brant. Jag fragade Jocke om det var varst i borjan. Nej, det har ar det latta partiet, det varsta kommer i slutet. OK, det var bara att intala sig att skulle ga, att jag skulle orka, att inte for manga skulle ga om oss (pinsamt, enligt Jocke).
Vi kampade pa och tog pauser emellanat, drack vatten och fortsatte uppfor. Vi motte ett par, som var pa vag ner, som sa till mig att ”med de skorna kommer du inte bort”. Han syftade pa mina gula Reebooks. Jag log och fortsatte. Efter ett tag motte vi ytterligare ett gang pa vag ner, han sa ”I like your shoes!”. Kul, ja visst. Men, nar tredje killen papekade mina gula skor, borjade jag att undra vad som var sa specillet med dem. Finns det inga gula skor har? Tydligen inte.

Cape Point och Godahoppsudden
Igar tog vi en biltur ner till Cape Point och Godahoppsudden. Vanstertrafiken borjar att kannas ok, men kraver fortfarande hogre koncentration an att kora hemma.
Vi tog en bergbana upp till Cape Point och fick sen ga den sista biten upp till fyren. Utsikten var magnifik! Det gar inte att forklara, sa klart. Vi filmade en del och tog massor av bilder. Jag lagger nog ut en del pa bloggen sen.
Pa vagen till Godahoppsudden fick vi se massor av babianer. De satt, sprang och lekte langs vagen. De orsakade en del trafikproblem, alla ville ju stanna och ta bilder (aven vi), men det gjorde inget, vi hade gott om tid.
Jocke och jag klattrade upp pa Godahoppsudden. Pappa stannade pa parkeringen, for det var ganska brant och hogt.

Bada med pinviner!
Pa vagen tillbaka till Kapstaden stannade vi i Boulders Bay, dar pingvinerna skulle finnas. Och, ja, det gjor de. Vi parkerade bilen och gick en ”slinga” dar man kunde se pingvinerna som satt och sov i skuggan av buskarna. Till slut kom vi ut till havet och kunde filma hela flockar med pingviner.
Det fanns aven en beach. Dar ville vi ju bada. Det var ju en av de saker jag ville uppleva – att fa bada med pingviner. Jocke och jag bytte till badklader och hoppade i. Det var ganska kallt, trots att vi nu befann oss pa den ostra sidan (Indiska Oceanen) och det sags vara cirka 5 grader varmare dar an i Atlanten. Efter ett tag vande man sig, dock.

Idag ar det sommar! Efter ett par dagar med kallt vader och lite regn kom antligen solen.
Nar vi steg upp och sag Taffelberget (Table Mountain) klart och tydligt bestamde vi oss for att aka kabinbanan upp till toppen. Jag har hort talas om personer som varit i Kapstaden i 14 dagar men aldrig fatt en chans att aka upp till toppen.

Vi tog bilen till ”bas-stationen” (det heter nagot annat, men jag kommer inte ihag – och tiden tickar pa sa himla fort pa internetcafeet…). Vi fick koa i en knapp timme. Vilket val far anses vara ok. Vi har hort talas om folk som koat i manga, manga timmar. Resan upp tog bara 5 minuter.

Val uppe hade vi en helt otrolig utsikt over hela Kapstaden, Signal Hill (dar vi redan varit, och da tyckte att vi sag allt), Lions Head och Devils peak.
Taffelberget ar alldeles platt uppepa. De hade gjort stigar (asfalterade) som man var tvungen att halla sig pa. Det fanns restaurang men det verkade inte servare nagon viader god mat, sa det skippade vi. Sag ocksa en jatteratta, nan slags gnagare som man INTE fick mata, for det kunde bitas!

Jo, det viktigaste holl jag pa att glomma. Jocke GICK UPP! Killen som ager vart hus, som Lotta hyr av, var hos oss igar for att fixa en vattenlacka pa overvaningen, berattade att han brukade ga upp en gang i veckan. Det skulle ta 1 timme enligt honom. Nere vid basstationen fanns en skylt som sa att det skulle ta 2 timmar. Jocke, MIN son, gick upp pa 50 minuter! Det gick at en flaska mineralvatten, men han sa att han var villig att gora om det. Da kanske, kanske sa jag, jag foljer med honom.

Just nu kom Jocke, han har varit och kopt ett par badbyxor (shorts) och en skjorta. Jocke har namligen fatt lite for mycket sol nar han ”klattrade” idag och inser att han behover skydda sig. Klok kille. Sjalv gar jag i linne…

Nu ska vi ga in pa ”Pick n’ Pay” och kopa vatten, korv och hushallspapper. Olen ar ocksa slut, man det kan man inte kopa i mataffarer utan maste masa sig till en ”vin-shop”. Strange…

Har antligen hittat ett Internetcafe i Kapstaden. Det finns sakert manga, men detta ligger nara dar vi bor. I Waterfront galleria.

Maste bara beratta en rolig sak som hande redan forsta dagen. Vi hade installerat oss i Lottas hus, last alla grindar och dorrar, som vi blivit ombedda att vara noga med.
Plotsligt ringer det pa dorren… Hmm, jag kanner ju ingen har, vem kan det vara? Jag oppnade och utanfor dorren stod en polisman. Han sa, ar det din vaska som star har ytanfor dorren? Ja! Visst var det, det. Jag hade glomt att ta in mitthandbagage.
Har laser jag om mig, med grindar och dorrar, men staller sitt bagage utanfor… Ar man forvirrad, eller?

Idag kom hyrbilen och jag har varit ute och kort i vanstertrafik. Det gick faktiskt bra. Vi skulle fa en Toyota Corlolla med automat, men fick en Opel som var manuell. OK, det gar val bra, det med.

”Ovningskorde” upp till Signal Hill och tittade pa utsikten, som var fantastisk. Tankte aka vidare till Table Mountain, men batteriet till videokomeran tog slut, sa vi fick ake tillbaka och kopte ett nytt. 599 Rand, kostade det, men det ar det vart.

Nu ska pappa och jag in pa ”Pick n’ Pay” och handla lite lunchmat. Och Tonic.

Frankfurts flygplats är jättestor och jag hittar inte gaten… inte heller fragetecknet pa tangentbordet… Maste rusa nu, hor av mig igen, när jag är pa plats i Afrika.

Och det gar inte att ange tid heller… Det är lördag den 22 oktober och pappas armbandsur visar pa 16.30.

Nu har den satt in på allvar. Resfebern. Jag är klar med allt på jobbet och kan nu äntligen börja att fundera på vad jag ska ha med mig till Kapstaden. Har inte skrivit någon lista, denna gång. Något jag alltid brukar göra inför resor. Tiden har inte funnits till för det.

Jag får använda mig av en annan teknik:
• vad har jag på mig – inifrån och ut
• vad gör jag på en dag – från morgon till kväll
• vad är absolut viktigast att komma ihåg

Skulle jag glömma något, är det väl ingen katastrof. Det finns säkert tandborstar att köpa även i Afrika.

Så fort jag hittat ett internet-café i Kapstaden kommer första rapporten.

Nu är jag här, men snart är jag där. I Kapstaden.
Återkommer…

Jag vill bada med pingivner, se havet bubbla av valar och bli trakasserad av babianer. Och, vet du vad – jag SKA det också!

Den 22 oktober åker jag, pappa och Jocke till Kapstaden. Köpte flygbiljetter i måndags och kan knappt fatta att jag faktiskt ska dit. Snart. Nästan nu.

Måste sätta mig ner och skriva listor. Det gör mig lugn och strukturerad. Ger mig en känsla av kontroll. Ska skriva en lista på allt jag måste hinna med på jobbet innan vi åker. Och en lista på allt jag måste ha i resväskan, när vi åker.

Jippi!