Jag klarade av Tjejklassikern!

Jag fattar inte riktigt hur det gick till… Men,
jag klarade av sista delen av Tjejklassikern, Vansbro Tjejsim.
Att komma i mål är inte svårt, det är att komma i vattnet,
som är prestationen. I alla fall för mig.


Tiden blev urusel, men det gör ingenting alls, för nu
är hela Tjejklassikern avklarad.

Nu ska jag bara ägna mig åt det som är
kul! Springa och skida.

Tre springlopp är inbokade i sommar –
Midnattsloppet (16 augusti),
Tjejmilen (31 augusti) och sen
Stockholm Halvmarathon (6 september).

Ja, det där sista loppet ska vi inte tala så högt
om… Vet inte ens om jag klarar av milen. Knäna är
fortfarande inte bra efter cyklingen vid Vättern. Ska ut
på en liten springrunda idag, har lovat hunden, så
får vi se hur många kilometer de håller för.

Det var i detta cykellopp på 9 mil som knäna
sa ifrån ordentligt. Hoppas nu bara att det inte kostar
mig springloppen i sommar…

Lofoten

Att det kan vara så vackert är svårt
att fatta – men det är det.

Här, precis här, passerar vi Polarcirklen.
Vi är på en bilfärja och de tyska turisterna på
båten står på däcket och skålar i
champagne. Själv, står jag med en klump i halsen och
får en liten tår i ögat. Jag känner mig
rörd, vet inte alls varför. Det är väl åldern…

På detta ”spökslott” bodde vi en natt…

… och sov i docksängar!

Lapporten.

Resfeber?

Vet inte vad det är, men jag kan omöjligt sova. Tror hela tiden att jag det är något jag glömt att packa ner. Något viktigt.
Går igenom packningen i huvudet, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men kan inte komma på vad det är.

Försöker att vara klok och inse att det mesta finns att köpa, även i Indien. En vecka är bara en vecka. Och att det går alldeles utmärkt att leva utan Ipod… men, nej, DET går faktiskt inte. Inte utan iPod. Men utan tandborste?

Känner att jag är trött, borde kolla flygtiden, vill dricka en kopp te, borde gå och hämta morgontidningen, vill vara framme i Goa…

Gosa med B i Goa

Jo, det är precis vad jag ska göra! Har precis bokat en veckas resa till Indien i december. Kan knappt fatta att det är sant. Men har fått bekräftelse på mailen, så det verkar rätt. (Dessutom har det dragits en summa pengar från mitt bankkonto…)

Nu ska jag ta reda på allt om Indien. Har redan surfat runt lite och vet följande:
• Visa inte fotsulorna för en indier – det upplevs som djupt kränkande
• Priserna i Indien är ca 20% av svenska priser
• Behåll bikini-överdelen på (i annat fall kan jag få bli tvungen att flytta från hotellet för att få tillbringa resten av mitt liv i ett indiskt fängelse)
• Se upp för fallande kokosnötter

Vi ska sola och bada, resa i ”djungeln” ett par dagar, köpa konstiga kläder (som vi också ska gå omkring i, så klart), äta indisk mat från gautkök (bli magsjuk?) – och GOSA med varandra!

Måste ju skriva något om min löpning, också. Träningen går bra. Knät är samarbetsvilligt. Sprang 4 km på 25 minuter igår, i 24 graders hetta – utan vatten (det var dumt, men jag glömde flaskan i bilen).

Om, jag säger om, jag skulle hålla samma tempo hela milen skulle sluttiden bli 62 minuter! Men, det är inte möjligt att springa så fort i 10 km, det vet jag ju redan…

Har fattat följande beslut.
Springer jag Tjejmilen på över 75 minuter, anmäler jag mig till nästa lopp – Hässelbyloppet – som går av stapeln söndagen den 14 oktober. Jag måste ge mig själv en chans till.

Ett beslut jag inte fattat, men funderar på är…
Om jag, mot förmodan, skulle springa Tjejmilen på 60 minuter, anmäler jag mig till Stockholm Halvmaraton, men det loppet går redan den 1 september – och den helgen tjejseglar jag. Å andra sidan lär det inte bli aktuellt…

Världen är så stor, så stor…

Det fanns en tid då jag hade som mål att ha besökt lika många länder som jag var år gammal. Det funkade tills jag fyllde 30 ungefär…
Det blir ju allt svårare att ”ta” nya länder, då de jag inte varit i oftast ligger så himla långt bort.

Semester i Polen, i sommar, kanske?

Ja, se det snöar

Klockan är 00.30, natten mellan den 12e och 13e december. Det är alldeles tyst. Inte en bil, inte en människa. Bara jag. Och snön.

Jag vill ÄTA snöflingorna… har man blivit galen då?

Fattar noll

Orkar inte ta reda på hur man lägger ut bilder. Är säkert plättlätt. För de som vet.

Har snabbt fattat beslutet att bildcollaget kommer i min ordinarie blogg! Så det så.

Gula stolen

Jaha. Så sitter här man på sin gula stol på jobbet igen…
Hur kan tiden gå så fort?

Ska nu ge mig på att rätta stavfelen (de jag hittar) i min Afrika-blog samt lägga till en del bilder.

Slutet gott – allting gott

I fredags, alltsa igar, stallde Jocke och jag klockan pa 8. Vi hade planerat ett ’toppforsok’ pa Lions Head.
Pa vagen dit tankade vi bilen. Jag korde in pa Caltex och forflyttades genast langt tillbaka i tiden… det kom en gubbe springande och tankade, tvattade rutan och betalade (jag gav honom forstas pengar). Visst var det sa i Sverige nar jag var liten? Eller, minns jag fel? Bensinen var billig. R 6,62.

Toppforsoket, var det ja.
Vi startade var tur 8.30. Nar vi gatt runt berget pa en stig som hela vagen gick uppat (vart annars?) borjade klattringen. I början (oj, här finns ju ö och ä) gick det bra, även om man fick halla i med armarna ibland. Sen kom en stege. Sen en ganska hög brant där det fanns en kedja att dra sig upp med. Här började det att bli bade tungt och lite läskigt… Hmmm, skulle mina axlar klara detta? Nej. Jag gjorde en ’Göran Kropp’, dvs vände alldeles före toppen. Satte mig pa en klipphylla och väntade pa Jocke som beslutat att na toppen.
Det gjorde han.
(Pa vägen ner började han prata om att bestiga Devils Peak. Jag sa att det far han ta nästa gang.)

Lunchen hade vi tänkt att äta pa Cafe Africa, som serverar afrikansk mat. De hade tyvärr lunchstängt – och dessvärre fullbokat för kvällen. Var sista kväll.

Sista morgonen…
… var det meningen att pappa skulle ga upp klockan 4, för att väcka mig när han var klar i duschen, vid 4.15. Sa blev det inte. Pappa försov sig. Jag hade dock ocksa ställt klockan och vaknade 4.10, sa det gick bra.
Taxin skulle komma och hämta 5.15. Det gjorde den ocksa, en av fa taxis som kommit i tid. Men, den viktigaste.

Funderingar…
När jag bloggat dessa tva veckor har jag ställts inför ett stort problem (Förutom konstiga tangentbord…) Och det är att det är sa svart att skriva `litet` om `stort`. Jag ju van att göra en höna aven fjäder, nu blir det liksom tvärtom.

Jag har missat at skriva en hel del. Bland annat om var resa till Hermaus, där vi skulle fa se alla valar. Vi sag en fena. Laaaangt bort. Men, bilresan var fantastiskt vacker.

En sak som jag slagits över är att ALLA i Sydafrika alltid är sa nära ett leende. Det har känts härligt att se och uppleva – och det smittar av sig.

Det finns sa mycket att uppleva i detta land at denna resa känns lite som ett smakprov. Jag kommer tillbaka. Da tar jag med hela familjen. Vet inte riktigt när det kan bli, men jag vet att det INTE blit 2010. Da har Kapstaden fotbolls-WM.

Just nu
Är pa Frankfurts flygplats. Ska vänta här i 3 timmar tills flyget till Stockholm ga hem. Längtar efter Bengt och Klas…

Vinprovningar, hajar och annat kul!

Hur ska jag komma ihag? Hur ska jag hinna skriva ner allt? Har hander sa mycket varje dag att huvudet ar fyllt av nya intryck.

Mmmm, rodvin
Minibussen kom och hamtade pappa och mig klockan 9 pa morgonen. Jocke hade valt att stanna hemma och ”gora ingenting”, vilket formodligen beyder shopping i Waterfront.

Det visade sig att pappa och jag var de enda som skulle med pa vinresa denna dag. Inte gjorde det oss nagot, da chaufforen hade mojlighet att specialanpassa provningenra/vingardarna efter just var smak.

Wayne hette var chauffor. Han var mycket trevlig och valdigt duktig pa vin. Fragade oss en massa saker om viner, druvor och annat, som det ibland var svart att svara pa. Jag insag ganska snart att mina vinskunskaper inte var sa stora…

Det forsta stoppet blev pa hans favoritvingard, Diemersfontein. Vi fick en guidad tur i vinkallaren av en kille som jobbade dar. Jag trodde att en vinkallare var mork, fuktig, kall och full av spindelnat och dammiga flaskor.
Hur fel kan man ha! Vinkallaren lag i markplan, var ljus och inneholl ett tiotal gigantiska, rostfria vinkarl. Vi fick forklarat for att hur sjalva processen gick till och blev sen inbjudna till provning i en liten bar.

Klockan var bara 11 pa formiddagen, men i ett sant har fall far man val anda gora ett undantag. Vi provade 5 olika rodviner, varav ett var ”outstanding”. Pappa och jag kopte varsin flaska med oss…

Nasta stalle har jag glomt vad det hette. Lika bra det. Har inte sa mycket mer att saga om det.

Pa det tredje stallet provade vi Sydafrikansk ”champagne”, som smakade Pommac. Den hade tydligen fatt nagot pris, men har man smakat Champagne fran Champagne, sa fanns ingen anledning att kopa en flaska har.

Vid nasta vingard provade vi vin igen och at lunch. Till lunchen drack jag ett glas Cabernet Savignon, och nu borjade vinet att kannas av i kroppen…

Vi hade tva vingardar kvar att avverka, men det gar ju att spotta. Eller?

Kan tillagga att det blev en ol till middagsmaten. Kande mig ganska matt pa vin, faktiskt.

Tisdag – en ”ledig” dag
Inget inbokat. En helt ledig dag. Vad skulle vi hitta pa?
Bada, sa klart!

Vi tog bilen till St James, dar mannen som ager Lottas hus sagt att det skulle finnas en fin strand och fina ”typical english” badhytter. Kul, tankte vi, och stack ivag.
Bad hytterna var fina, tog en del bilder, men stranden… ja, vad ska man saga. Stenar och en ”inmurad” bassang. Inte sa himla kul.

Vi korde vidare mot ”Fish Hoek” nanting. Dar sag vi en lang, fin sandstrand. Parkerade bilen och gick over jarnvagssparet. (Varfor ligger alltid jarnvagssparen mellan havet och vagen?)
Jag tog snabbt av mig klanningen (hade forberett mig och hade bikinin under) och fragade Jocke om han inte ville bada med mig. Nej, sa han, och satt kvar i sina jeans, tjocka jacka och tittade. Jag tjatade en stund, men tankte sen, jag kan ju bada sjalv!

Sprang i vattnet, det var kallt, trots att vi var pa ”ratt” sida. Pappa filmade, tror jag, sa det var bara att fortsatta. Jag doppade mig och simmade nagra simtag och gick upp. Motte tre negresser pa vagen upp som sa ”You are SO sexy!” Vet inte om det var ett skamt… Formodligen.
Strax efter att jag bytt om, ljod en stark signal och en man kom springade forbi oss mot en flaggstang. Han hissade upp en flagga. Den var vit. Lugnt, alltsa. Vi skamtade lite om att det kanske var en haj pa flaggan. Skrattet fastnade ilte i halsen nar vi tittade lite noggrannare pa flaggan och SAG att det var en ”hajflagga”. Vit, visserligen med med en svart haj pa. Vakten gick forbi oss igen, Jocke fragade honom om de varnade for haj. Ja, sa han.

Lunchen at vi pa en jattefin restaurang i Kalk Bay. Den lag langst ut pa klipporna och utsikten var hanforande. Jag tittade ut over havet och plotsligt – en HAJFENA!!! Ingen annan sag den, trots att jag pekade. Den dok, men kom upp igen. Da sag aven Jocke. Vi blev lite osakra. Vad var det?
Efter en stund sag vi dock att det inte var en haj. Det var en sal…

Middagen denna kvall intogs pa ”Greken”, Jockes favoritrestaurang i Waterfront.

Resten da?
Nu har vi bara en och en halv dag kvar har. Kanns konstigt. Skulle kunna stanna ett tag till. Det finns massor at gora och trots att vi verkligen aktiverat oss, finns mycket kvar att gora.
I formiddags tog vi en sightseeingbusstur genom Kapstaden. Lunchande pa en kinesrestaurang i Waterfront och har just bokat bord pa en restarang i Clocktower, dar de spelar live jazz-musik, till i kvall.

I morgon ska Jocke och jag gora ett toppforsok pa Lions Head…